Stockholmsresan, del 1

Så var det alltså dags för Skrytfamiljens efterlängtade Stockholmsresa. Med sig hade de varsin resväska, varsin börs och en stycken farmor. Bäddat för succé.

Familjen var näst intill ensamma på den lokala flygplatsen. Det berodde antingen på litet kundunderlag eller att det fanns terrorister med resten av resenärerna som gisslan i något angränsande rum. Eftersom att Skrytmorsan var klädd i klänning hoppades hon inte behöva rycka ut likt en Bruce Willis, vilket det senare visade sig att hon behövde. Men inte för att rädda någon gisslan, utan för att fort som bara fasen byta en blöja som plötsligt blivit genomkissad och gjort tydliga fläckar på både barn och dess mor. Skrytmorsan och Bruce - vilket team de hade varit. Bruce med sin nedsmutsade och blodiga T-shirt och Skrytmorsan med sin nedsmutsade och bebiskissade klänning. Absolut lika, lika.

Efter en otroligt lugn flygtrip utan direkta missöden (Pompan sov, yey!) landade de i Stockholm. Flygbolagen har skrotat fika på flygen vilket gjorde att det kurrade i de små magarna (och även lite i de stora). Medan Skrytmamman och Skrytpappan såg sig om efter ett fik eller kiosk för att kunna köpa en smörgås, halade farmorn upp en påse skalade morötter. Men, så fiffigt! Vad skulle man göra utan en förutseende farmor med grönsaker i rockärmen? 

De tog flygbussen ned till centralen för att låsa in resväskor medan de skulle göra staden. Med tre stora väskor samt en massa handbagage behövdes ett rejält skåp. Skrytmorsan fick krypa in och måtta - ja, väskor med total längd av 173 cm skulle få plats. Perfekt. Det var nära att Skrytmorsan blev kvar där inne, men PUH, Skrytpappan dog ut henne innan dörren gick i lås (vilket var tur, det luktade illa inne på centralen och Skrytmorsan hade inte klarat mer än tre-fyra timmar i odören).

De knallade ned till Drottninggatan och hittade omgående ett Ben & Jerry-glasstånd. Pom skrek rätt ut av glädje, ty denna resa skulle bli hans jungfruresa gällande sockerchocker. "Im  hooked!" vrålande han och gjorde passade rörelser. Minst tre kotlettfrillor stirrade. 

Vidare mot Riksdagen och Tages kommande arbetsplats. Efter att ha förhört sig om alla olika partiers ståndpunkter avgjordes att han absolut skulle jobba för de röda. "Jag är ju som Robin Hood ungefär, inte som Prins John". Åh, mammahjätat bultade.

Vidare mot slottet. Tage blev jätterädd för vakterna, men Lage förklarade att det inte vara några problem, vakterna skulle inte gripa dem. Enligt Lage skulle man helt sonika gå fram och säga "Hej, vi är goda. Släpp in oss, vi vill gärna träffa kungen". Skrytmorsan funderade en sekund eller två på att följa Lages råd, men avstod när hon upptäckte att Drottningen i alla fall lämnat byggnaden (Silvia är ju att föredra framför Carl). Silvia passerade på tvären och såg ganska platt och tanig ut. Synd det här med skönhetsoperationer, de ger sällan ett bra och naturligt resultat.

Efter slottsbesöket drog familjen sig mot tunnelbanan. Lage insåg, till sin besvikelse att det inte hette tunnelBANAN (som mums, frukt) och att vagnarna inte var gula. Det gick dock bra ändå. De åkte via HägerstensÅsen, som snabbt blev kallat HägerstensSåsen, såklart. Det var så roligt att barnen skrattade sig näst intill harmynta (<-- OBS! grovt skämt. Ibland vacklar jag i mitt PK-sätt att vara, men jag tänkte att vi känner varandra så bra nu, ni bloggläsare och jag). Väl framme på hotellet delade familjen upp sig i två rum, ett för storpojkarna och farmorn, ett för Skrytmorsan, Skrytpappan och Pompadou. Pom kollade omedelbart klättervänligheten och ja - det gick att häva sig ur sängen. Bäddad och bäddat för succé.


Nästa rafflande avsnitt kommer i morgondagens bloggeri. Alternativt i kväll. Då avhandlas Skansen, nakna män och digerdöden. Eller något liknande.