fredag 31 juli 2009

Kronprinsessan

Igår, medan jag satt på altanen och höll lille Pom sällskap, sprang en handfull med barn förbi (inklusive LillLage och StorTage). De stannade upp och ett av barnen höll en trollstav mot skyn. Denna dialog utspelade sig:
- Jag gör trollstaven kall. Nu får vi stanna där vi är.
- Vaddå? Ska vi stanna här? Skulle vi inte till älvlandet?
- Jo, jag ska försöka. Kära trollstav, sänd oss till det andra landet!
- Nej, det gick inte.
- Jo det gick!
- Se, vi är framme!
- Vardå? (En av mina söner)
- HÄR, i älvlandet (Två flickor i kör)
- Här finns ju älvdrottningen (ett barn pekar på mig).
- Nää, MIN mamma är älvdrottningen (ett annat barn, lite hysterisk på rösten).
- Jaha.. men hon där (alltså jag), hon kanske får sina krafter sen då. Nästa år typ. Alltså, då det är dags för henne att bli gammal (tack!), då kan ju hon få bli drottning. Hon får ha lite halvkrafter sålänge.

Jodåsåatteh, nästa år. Då är det jag som får kraften och således makten.

torsdag 30 juli 2009

Up, up and away!

Imorgon smäller det. Vi ska lämna våra små (stora) telningar tre hela dagar och åka på vigsel ute i ödemarken. Bara lilla Pom som ska följa med. Storebröderna skall vara hos mormor och morfar. Dessa tu, alltså mormor och morfar, känner barnen väl. De träffar sina barnbarn i alla fall varannan vecka, ibland oftare än så. Så.. två nätter borde bli en pice of cake för de fyra inblandade. En pice of cake.. jodå. Men.. barnens ömma moder (hon som skall få bo på hotell tillsammans med skrytpappan och lilla Pom som faktiskt är världens mest nöjda unge och serverar sweet lugn och sweet sovmorgon) hon, hon har grav ångest. Följande varningar/anvisningar/paniska ord utdelades inför morgondagen:
Drick inte ur platsflaskor ni kanske hittar i eller vid förrådet. Det är TÄNDVÄTSKA. Det är GIFTIGT! Drick BARA ur sådant som mormor och morfar serverar till er. Och GÅ i trappen. Springer ni kan man falla, det har faktiskt mormor gjort fler gånger! Allvarligt. Och klättra inte på morfars moped. Den kan välta j-ä-t-t-e-l-ä-t-t. Och lyssna på allt morfar och mormor säger. Lek inte i köket. Peta inte i något som inte är leksaker. Och gå inte ens in i härbret. Eller bagarstugan. Lämna inte gården. Busa INTE. Punkt.

Ja, man kan lätt tro att mormor och morfar är imbiciller som inte kan ta hand om barn. Men det är ju egentligen tvärt om. Mormor är förskollärare. En extremt fin och pedagogisk sådan. Och morfar har ju uppenbarligen hållit mig vid liv. Jag har aldrig ens brutit en tå på hemmaplan. Men nu, när mina små guldklimpar, mina små diamantskimmrande bajspluppar ska vara utan skrytmamman och skrytpappan i flera dagar. Ja då vette fasen om två hotellnätter är värd ångesten.

Katt och Råtta

StorTage citerar filmer och LillLage hänger på.

Tage - "Ska du dricka lemonad nu när du äntligen tjänat ihop lite pengar?"
Lage - "Ska du dricka marmelad när du äntligen fått pengerne?"
Tage - "Jag förnimmer inga sopor Bonita."
Lage - "Det försvinner inga sopor Anita."

StorTage blir lagom irriterad. LillLage upprepar då bara citatet med ännu mer småländsk dialekt.

Förresten. Är det bara våra barn som vägrar bada/leka/göra något what so ever, så länge det finns en packad fikakorg. När sista smulan är uppfikad kan de möjligtvis tänka sig att aktivera sig. Men bara möjligtvis.


onsdag 29 juli 2009

Jag och skrytpappan har länge haft en massa pretentiösa idéer om att våra barn bara ska se barnprogram och filmer som idkar ett fint språkbruk. Dvd-filmer med rörigt tecknade serier där dialogerna mest låter som "gaaah, WII, aaaah" har vi således helt bojkottat. Vi gick så långt att vi helt sonika stängde av Bolibompa när vi halvt hysteriskt misstänkte att dialogen (alt handlingen) skulle skicka våra barn rätt in på tonårshem för kriminella en sisådär 13 år bort. Nu har vi tänkt om. Ja, som rätt fisförnäm femåring slukade jag ju MASK och Transformers. Skrytpappan älskade HeMan. Och aldrig har vi suttit på ungdomsfängelse eller blivit sexistiska galningar. Och visst kan vi prata med ord som låter mer civiliserat än "gaaaah! jag ska slå dig i skallen....!". Så, vi beslutade oss för att hyra en, för oss, vansinnig dvd till barnen. Scooby Doo. Och som de älskade den! StorTage satt som paralyserad i 60 minuter. Okontaktbar. Nu ÄR livet Scooby-Doo. Vi måste genast skaffa fler filmer, dockor, tröjor.. vad som helst! StorTage ser mig bedjande i ögonen och väser "Scooby-Doo mamma.. jag vill se mer.."
Det här är nog fortsättningen på alla de bloggar jag aldrig avslutat. Och därför krävs ingen presentation. Tycker jag.

Igår gjorde vi slag i saken och tog alla de veckor vi skulle vara ute i stugan den här sommaren, och knölade in dem i bilen. Allt på en gång. Det som tog två bilar att få dit, tog en bil att få hem. Efter lite pusslande och sjukt mycket tryckande satt slutligen Skrytpappan och Pom längst fram (tillsammans med alla matvaror på golvet under babyskyddet). Skrytmamman, StorTage och LillLage i baksätet tillsammans med alla täcken, mjukisdjuren (som skulle resa kungligt, ej ligga inknölade i skuffen) samt spjälsängsmadrassen. Och i skuffen, där låg allt annat (inklusive två barncyklar, jag är sjukt stolt över att få in dem bredvid vagnen och alla påsar med kläder och prylar). Längst ut, mot bakrutan, satt Steltontermosen. Väldigt nära att få tjänstgöra som stugvakt på egen hand. Tack gode gud att jag fick med den. Kallt kaffe = ledsen skrytmamma.