Långt och spretigt om att tänka smått.

Jag har nämnt det förut, den enorma uppgiften man har som förälder. Och det isar fortfarande i magen när jag snuddar vid tanken att dessa tre barn en vacker dag kommer sitta alldeles uppvuxna och nagelfara sin barndom. En hederlig djupdykning i sina föräldrars sätt att vara, deras livsval, är väl något alla barn analyserar? I alla fall är det en rätt vanlig diskussionsfråga - "Ska du göra som dina föräldrar gjorde med dig?". Och det är en svår fråga att besvara. Ty, oavsett om man vill eller inte, så dras man ofta in i samma beteendemönster som de människor som formade ens världsbild hade. Ofta märker man det inte själv, kanske inte ens när någon upplyser om det, men.. små fragment av mamms and papps som färgar åsikt, humör och prioriteringar finns där. Oundvikligen (hör ni hur tvärsäker jag låter, helt utan fakta att återknyta eller hänvisa till. Vågar mig i alla fall på att dra denna slutsats då alla nyblivna föräldrar runt omkring mig, inklusive moi, mer och mer liknar sina egna föräldrar, på gott och ont).

Därför känns det väldigt viktigt för mig att då och då fiska fram de minnen från min barndom som gjorde mig lyckligast. De minnen jag fortfarande ler vid tanken på, för att få ett sorts rättesnöre till hur jag vill behandla mina egna barn. Och det mest intressanta med detta är att det verkligen är de små händelserna som gjorde mig bubblande lycklig. Som fick mig att bli varm inombords och skriva de mest spretiga och entusiastiska anteckningar i den parfymluktande dagboken. Den fyra mil långa bilturen, ensam tillsammans med pappa, bara för att köpa en glass och åka hem igen. Ett restaurangbesök tillsammans med Styvpappan där jag för första gången beställde själv (och lät bli barnportionen, gick direkt på en rejäl "Black and White"). Sommardagar på altanen när mamma läste högt ur kapitelböcker, trots att jag var 11 år och läst själv sedan jag var fyra-fem. De kvällar då jag, broder och styvmamman satt och knaprade tunnbrödmackor med Vindelnrökt skinka och avhandlade dagens händelser. De otaliga middagarna där vi barn blev kvar vid bordet tillsammans med våra föräldrar istället för att dra iväg till kompisar. Den gången mamma went bananas och fyllde hela badrummet med skumbad. De gånger jag och pappa åkte och badade i det folktomma, pyttelilla badhuset. Den gången jag och styvmamman spottade körsbärskärnor rätt upp i taket. De kvällar jag fick läsa sagoböcker för en aldrig klagande styvpappa.

Det är inte presenterna jag fick som räknades. Eller resorna. Eller hur jag bodde. Det var tiden tillsammans med mina föräldrar. Aktiviteter där kommunikationen låg i fokus. En förälder som lyssnade intresserat.

Och det är där jag vill finnas för mina barn. Precis bredvid dem. Med handen i legolådan. Intill TV-spelet. Uppe på gräskullen. Vid middagsbordet. Sittandes på sängkanten.

Inte på jobbet, mer än absolut nödvändigt. Inte sittandes med ett ointresserad nickande samtidigt som jag slötittar på TV. Inte på leksaksaffären för att kompensera mitt dåliga samvete.

Jag vill höra dem.

Jag hoppas vid Gud att jag kan hålla den prioriteringen.

Jag + Pom = soffsovare.

Det här inlägget skrev jag igår (eller jag skriver det just nu, men jag ska publicera det igår. Jag menar i morgon. Klockan är över 22, att jag är vaken är mer eller mindre ett unikum vilket avspeglar sig i exakt allt jag gör). Tänkte testa schemalagda inlägg, så ser ni inte detta i morgon kl 08 - ring mig.

Jag tänkte försöka se något häftigt på OS. Eller vad som helst. Jag är nämligen vaken helt själv och tänkte mysa framför TV:n med en halvgnällig ettåring sovandes bredvid. Det är påbörjade filmer, curlingdiskussioner och reklam. Damn. Hungrig är jag också. Klagade på Skrytpappan innan han gick i säng och förklarade att vi "behövde äta något". Han ba "men vi åt ju nyss middag och efterrätt". Jag ba "vad säger du? Det är L Ö R D A G och vi sitter framför TV:n, att inte äta då är som att åka skridskor utan is". Han gick mot köket och förklarade att det enda som fanns var mackor. Mackor? Vilket jävla hån. Jag ville ha Banana split eller chokladpudding med färgglatt strössel. Sen, till råga på allt, säger han att han i alla fall inte vill ha något, att jag får äta själv". Jommenvisst, det är ju lika förnedrande som att snubbla ut ur en full lokalbuss.

Nejdu gosse. Här sitter jag och fastar.

Såatteh. Det börjar kännas tröttsamt, det här Tv-myset.

Tror jag ska krypa till kojs. Eller till soffs. Jag och Pompan slaggar på soffan för att vi är så jädra kränkta av mathistorien.

(Eller så sover vi här för att Pompan är så gnällig att vi inte vill störa resten av familjen på övervåningen. Säg dock INGET till Skrytpappan om detta. Han ska skämmas i morgon. Och skamset bjuda på semlor).

Morgonrundan.

Ibland försöker jag uppdatera min morgonrunda (vissa bloggar läser jag inte längre vid frukosten, utan kanske vid kvällsfikat och då måste listan således revideras. Jag vill ju inte stå här och ljuga liksom, står det "morgonrunda" skall det vara "morgonrunda.) Nu har jag dock stött på ett problem. En viss blogg ( inte för att hänga ut någon, men det är Sonja "burriburr" Abrahamsson) vill inte hamna på listan. Hur jag än uppdaterar och skriver och klickar och sparar dyker den inte upp.

Slutsatsen är nog att Sonja inte vill ligga i min morgonrunda.

Synd. Hon är rolig att läsa till morgonkaffet, men vill hon inte så vill hon inte. Jag är inte den som trugar.

Tar någon annan istället. Typ Papa D, Robert Wells, Televinken-Anita eller Filippa Reinfeld. Filippa ser rätt festlig ut när hon har hätta. Det kan ju också vara kul.

Hörredu, det är kallt ute.

För några timmar sedan körde vi tvärs igenom stan. Vid ett övergångsställ, precis intill en pizzeria, stod en man med en hel trave pizzor i famnen. Han lät, antagligen av ren vänlighet, bli att trycka på knappen för att få grön gubbe. Han bara stod där och såg bilarna passera, antagligen utan att tänka på att han just betalat ett högt pris för fryspizza.

Waldorf meets Iittala.

Mitt bland Mormors fåglar och ägg inne i vitrinskåpet har något kardat och såpaluktande smugit sig in.

Ett ullägg, gjort av Tage för att ugglan i skåpet skulle få sig en unge.

Med barnbarn följer sannerligen otippade prydnader på ständig display.

Lagedagen!

LillLage ändrade planerna för dagen i sista stund. Istället för leksaksaffär, bibliotek och fika valde han en heldag hos Skrytmormor och SkrytmorfarOna.

Aktiviteterna han valde var följande:

Dukning.

Dunderfika med störstglaset fyllt till bredden med saft.

Tuggummituggning. Alla tre sorter.

Utevistelse med snöskottning. Ona och Lage byggde en snöfåtölj.

Filmtime. Robin Hood som alltid blir nedröstad när Tage är med. Nu jäklar passas det på!

Lunch FRAMFÖR TV:n. High lyx. Korv, spagetti och ägg = favoritmaten (tur som fasen att han inte valde chicken Korma!)

Så. Detta var Lages förmiddag då allt som görs är efter hans önskemål. Tuggummi, snöfåtöljer samt lunch framför TV:n - kan det bli bättre?

Mer Mora.

Gårdagseftermiddagen spenderade vi på konsert av allra bästa slag. MoraTräsk. StorTage är en väldigt stor fan, på gränsen till dyrkande. Tydligen ligger Leif Walter på delad förstaplats med Hannah Montana i hans idollista. Vi föräldrar var nöjda och glada när vi fick äran att välja mellan att "resa till USA och titta på Hannah, eller åka till sporthallen och kika på MoraTräsk". Extremt svårt val, verkligen.

Vi valde MoraTräsk.

Körde hem från evenemanget med ett barn som sov, ett barn som flämtade efter dryck och ett barn som kallade sig själv "barnet som dansade mest av alla". Vi fick under inga omständigheter nynna på någon sång, då hans kropp kände att den "bara var tvungen att dansa", vilket han enligt egen utsago "inte skulle klara av", då han redan nått maxgränsen för vad hans lilla kropp kunde palla.

Idag är det "Skrytmorsan och Lage-dagen". Vi ska ned på stan och äta paj för att sedan sitta på biblioteket och läsa. Efter detta ska vi promenera hem till Skrytmormor och SkrytmorfarOna (medan StorTage är på hockeyskola). Där ska vi tugga tuggummi - dagens viktigaste och mest efterlängtade moment.

Så sant så.

Mina barn bråkar aldrig. ALDRIG! De bara myser, utbyter vänliga ord och borstar varandras hår.

Skulle ni titta in genom familjens köksfönster och se något liknande:



Eller:


- så är de bara deras mor som tillfälligt tvingat dem spela teater. Hon tycker nämligen att det är viktigt att de någon gång får känna sig som "vanliga, emotionellt underutvecklade barn".

Mest troligt är morfar en möbel ibland.

Vi läser Barbapapa och Tage tittar länge och väl på bilderna. Efter en stund kommenterar han det faktum att Barbafamiljen består av rätt många individer. Han räknar och skrockar "ojoj, de har sex barn, sex stycken!" Jag säger att det förr i tiden var väldigt vanligt med stora familjer, att exempelvis Skrytmorfars föräldrar fick sex barn. Tages ögon blir stora och han frågar "kan de också transformera sig?!"

Karius och Baktus.

Det är svårt det här, med tandhygien på små barn. Ett av barnen saknar emalj på vissa av tänderna vilket innebär extra noggrant borstande samt absolut nolltolerans när det kommer till sötsaker på andra dagar än lördagar. Det andra barnet har förvisso emaljen på plats, men då är han mästare på att strula vid tandborstningen istället.

Vi har testat alla möjliga varianter av tandborstar och borstningssätt, men hittade idag svaret på allt:

Listerine-bad.

Vi ba "grurgla för sjutton men stäng för bövelen ögonen och ta inga kallsupar".

Äpplet faller inte långt ifrån träden.

Skrytmorsan och Skrytpappan tänker inte alltid lika. När det gäller problemlösning till exempel, är de på helt olika nivåer. Skrytpappan tänker länge, noggrant och (enligt Skrytmorsan) på tok för komplicerat. Skrytmorsan å andra sidan, tycker sig se lösningen omedelbart och tutar och kör likt ett skenande tåg innan Skrytpappan ens hunnit blinka. Skrytpappan är alltid aningens för negativ, Skrytmorsan alltid aningens för positiv.

Den förstfödde telningen, Tage, har lite av båda. Explosivt handlande, men med en negativ syn på situationen. Tydligt i morse vid frukosten:

Bakom soffryggen låg en liten skattkista. Samma sekund han fick syn på den utbrast han med gråten i halsen, "TA FRAM SÅGEN!"

(eller så kan man ju bara dra ut soffan)

Motsatsmetoden.

Sanna Lundell lägger i säng sina barn med vad hon kallar för ”Undulatmetoden” (Eller ”Underlat” kallar hon den om jag ska märka ord. Och det gör jag ju gärna. Under lat, bakom slö. Nej förlåt).

Kortfattat går den i alla fall ut på att hon släcker ned till absolut kolmörkt när barnen ska sova och sedan är det tyst och lugnt redan vid 21. Hon säger att ”kvällen hägrar som ett tomt, vitt vuxenark”.

För mig skulle Undulatmetoden inte fungera. Jag vill ha en kväll som en tomt vitt vuxenark redan klockan 19. Så, istället kör vi på ”solskensmetoden”. Eller ”lysmetoden” . Eller kanske ”skurkintervjumetoden”. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska lansera för namn ännu (lutar mot ”skurkintervju..”).

Det går i alla fall ut på att man gör precis tvärt om. Istället för att släcka ned rummen efter godnattsagorna, tänder vi minst tre lampor, ploppar ned barnen i sina sängar och säger ”god natt”.
Klart.
Barnen slumrar in i ljuset av brinnande glödlampor och kanske, vad vet jag, drömmer om vita stränder med gassande sol.

Lätt som en plätt och ett strå vassare än Undulatmetoden, om du frågar mig.

SÄLJES

Nu är det dags för inredningsskifte. Två pallar får helt enkelt inte plats, varken yt- eller stilmässigt.

Den ena pallen är gul med rundade former. Hjul för enkel förflyttning. 30 cm hög och plastiga detaljer.

Pall nummer två har två olika nivåskillnader (tänk trapp-pall, exempelvis IKEAs populära variant i trä, denna dock i plast) Bjärta, glada färger som inte smälter in. Dock ovanlig i exempelvis köksmiljö, bli unik!

Pall nr 1:


Pall nr 2:


Skynda fynda, bli pallägare idag!

Prisidé: ett par tusen/styck eller båda i byte mot sjusitsig bil av nyare modell.

Ring mellan 19:00-19:15, har inte tid att svara annars.

Uttråkad och fattig (to bee)

Det kan vara så att jag beställt nya jackor till barnen idag. Det kan även vara så att jag måste laga linsgryta varje dag resten av månaden.

Uppfriskande

Ännu en natt med kräkande ettåring. "Förkyld mage" enligt sjukvårdsrådgivningen. Storbarnen har fortfarande rejäl hosta och Skrytmorsan själv har gått vidare från "trött" till zombiestadie med en gnutta utmattning och en rejäl knippe urlakad livsgnista.

Mitt i allt soffuppkrypande bestämde jag mig dock för att liva upp stämningen med lite nätshopping. En snygg anorak till StorTage var vad jag tänkt mig. Efter idogt googlande dök denna härliga (bi-anorak-?)produkt upp utanpå en lika härlig pojke.






Naaaaw, vilken pärla!

Denna dagen, ett liv.

Måndagens händelser i punktform (skippar den vanliga "i bilder" då jag gärna vill behålla er som läsare).

• 01:00 vaknar. Ledsen Pom. Som sedan kräks, rejält.
• Sitter med snorig Pom framför OS, somnar vid 04:30 trots de curlande norrmännens försök att gyckla oss i stämning.
• 05:50 uppstigning. Skrytpappan skall till hufvudstaden och beger sig mot flyget.
• Skrytmorsan is seeing dead people av utmattning. Barnen är dock pigga och fryntliga. Vi tittar på hockeyn och vissa av oss ställer givande och sakliga frågor ("varför har han skägg?", "varför hejar vi på Sverige när skrytmorfarOna är från Finland?", "varför heter det Hockey?" "vem bestämmer?", "varför ser klubborna ut sådär?").
• 07.10 kommer någon in genom ytterdörren. Skrytpappans möten var inställda pga av vädret. Inget flyg för hans del.
• Skrytpappan åker till universitetet och uppdrag "utrota alla baciller" inleds efter den eventulla magsjukeslängen. Skrytmorsan sanerar, skurar, slänger in tvätt och börjar planera lunchen samt kokning av nappar och tandborstar.
• Strömmen går. En fas är trasig. Ingen spis, ingen tvättmaskin och ingen TV fungerar. Och fasarna är slut.
• Det är mörkt, väldigt mörkt i Skrytmorsans sinne.
• Det blir näst intill kol-stämning i det mörka.
• Fas lokaliseras. Strömmen återvänder, liksom livet och humöret.
• Skrytpappan kommer hem och Rubiks Kub sätts i spel. Frentetiskt vridande fram till Skrytpappan serverar lövbiff.
• 19:00 Inleds soffliggandet. Barnen sover. Inmundigande av choklad och kanske en näve Mullesnus (HotanTotan) skall ordnas. Ska bara lösa Rubiks först.. bara några vrid till så..




Förbannat, Rubik är som en drog! Om jag slutar blogga vet ni varför (ja, eller så är det så att jag vunnit fem miljoner på lotto och dragit till en öde ö som saknar uppkoppling. Något av det. Men mest troligt är Rubik anledningen. Fast man vet ju aldrig. Faktiskt. Jag har pree-packat baddräkten utifall att).

Upprepa, upprepa.

Just nu känns det som att vi har lite svårt med kommunikationen hemmavid.

Lite lindring.

Skönt ändå, att Norge har clownmundering när man måste sitta uppe med en sjuk ettåring.

Söndagssteken.

Ikväll blev det porterstek. Såsen till detta kan vara bland det bästa ever. Bör bli standard i var människas (med någon form av självaktnings) hem. Släng ut ketchupen, Porter är det nya svart (rött).

Har förövrigt inte tid att blogga. Eller äta. Eller ens prata.




Snart så.

Arla.

Klockan är strax över sex och det är bara jag och Pom vakna. Ovanligt. Gårdagens dunderkalas tog nog på storebrödernas krafter.






Vi tittar på curling och känner oss oklara över reglerna. Pom säger "va?" var 30onde sekund, så han är mer ute och cyklar än vad jag är. Jag förstår i alla fall vad det går ut på.

Ibland pekar Pom på TVn och säger "duff". Jag tror han tycker att dom ser tuffa ut, curlingherrarna. Stackarn har ju inget att jämföra med.

Vänta lite.

"Toppen Pom att du numer äter en äkta tallrik barnkäk. Klassisk köpeköttbulle at my service."





"Nejmen vad gör du? Hälla ut sådär? Och var har du slängt skeden?"





"Se inte så skeptisk ut! Det är ju skitgott, köpeköttbullar. Mumma! Det tycker alla ungar, skärpning!"





"Stoppa tillbaka maten i tallriken så glömmer jag det här lilla snedsteget. Kom igen, vi tar det från början! Maten i tallriken, skeden i handen - och så en rejäl tugga av den goda maten!"





"..."

Inte så många rätt.

Vissa morgnar när jag inte har något att göra (jag har ju bara tre barn, vad i hela friden skulle det finnas att göra?) brukar jag nörda ned mig i Google analytics. Har nämnt det förut, att man kan se vad människor har googlat på för att sedan hamna i min blogg. Här kommer sökorden nr 26 - 45 :

Ja vad ska man säga. Jag är nästan mållös. Min personliga favoriter är "giftcentralen + svamp", "mycket fakta om dinosaurier ceratosaurus", "Olas pianist" samt "fallbeskrivning om astma". Oj vad rätt de hamnade, grattis: bulls eye!

(Först tänkte jag skriva "vad söker folk efter egentligen!?" men ändrade mig samma sekund tanken formulerades i mitt huvud. Rätt fråga är "vad skriver jag om egentligen!?".  Om människor kan hitta hit genom att söka på svamp, doping och dinosauriefakta).

Tackar ödmjukast. Verkligen...

Igår förklarade Lage han ville bygga en polisstation i LEGO. Sure, svarade jag, nemas problemas. Började kvickt planera den häftigaste polisstation som världen skådat, med inslag av Star Warslego och Power Miners kunde det här bli hur bra som helst. När jag börjat samla ihop en rekordelig mängd av bra bitar upplyste barnen mig om att de ville ha en "riktig polisstation". Riktig som i "Skrytpappans polisstation anno 1987". Det hade tydligen och nämligen min gulliga make LOVAT.

Fem minuter senare satt jag med ritningen i handen. Orginalritningen som givetvis var ömt sparad i 23 jävla år. Jaha, toppen, tack, verkligen. Bara att bita ihop och börja.



Ett dygn senare, i kid you not:



Nämen. Att säga att jag är typ världens bästa LEGObitsuppsnokare är väl inte att överdriva. Jag är fasen modest när jag säger det.

Mycket och överallt.

Lage och Tage börjar bli sugna på lunch. Min spontana tanke är "idag bantar vi".

Fint.

Det trillar fortfarande in pengar till insamlingen. Jätteroligt och jätteviktigt! Har lust att krama varenda en som stoppat in en slant!


Annars så sitter vi mest och kikar, väntar på att hostan ska försvinna helt. Inser ju dock att det är den så kallade "förkylningsperioden" och under en månad eller så brukar vi sträck-snora utan att det någonsin ger med sig. Kanske det som pågår nu, sträckhostning.

Nåväl. Vi vilar lite till och ser vad som händer.

Eftermiddag med apbehåring.

Nej, det blev ingen sockerkaka som skulle generera smutsiga bunkar och dyl. Maskinen var redan full. Liksom diskhon.


Istället beslutade jag mig för att klippa barnen. Lage hade luggen i ögonen vilket började besvära honom.

Satte igång och en eftermiddag senare:






Kortklippta herrar.

Såg att det var -17 ute. Hoppar över att duscha dem.



Håriga ryggar och axlar är bara värmande.

Direkt från sjukstugan

Soffchill. Tage (iförd sin älsklingspyjamas, overall i strl128) spelar ps3 och vi andra hejar på. Pom upprepar "mmbamp". Vad menar han? Nya "Mmmbop" (jag har ju tre söner av en anledning. Först kom Hanson, sedan Jonasbrothers, snart lanseras the Skryts)?

Eller vill han att hans mamma ska gå och baka sockerkaka så att hon får äta rejält med smet? Antagligen. Han är så omtänksam, den gode Pom.

Barn, där figuren heter Hajpojken. Jo, han heter det.

Idag är alla pojkar hostiga. Ingen feber tack och lov, men det rosslas och kraxas. Måste bara bli friska innan lördag då Lage och Tage ska hålla gemensamt kalas på leklandet utanför stan. Skulle vara en tragedi större än en borttappad julafton om leklandspartajandet skulle falla till föga för sjukdom.

Dagens göromål begränsas till följande:





Läsa Tages födelsedagsbok. Egentligen ville han läsa den på egen hand, men hans bror (LÄS:mor) vill gärna läsa den också.




Pyssla i nya pysselböckerna. Pojkarna är förtjusta i Ellen, även om Tage gråter så det skvalar när vi läser om Ellen och äppelträdet.

Sist men inte minst, lek med nya legot. Det ingick en legogubbe i form av en haj vilken Tages superroliga föräldrar genast började kalla för Hajpojken. Barnens väldigt seriösa lek om att hitta Atlantis med Hajpojkens hjälp får mig att skratta mig halvt fördärvad. Hajpojken... Kanske det roligaste som någonsin strömmat ur radion.


(Funderar seriöst på att döpa alla barnens kommande leksaker efter eget tycke och nöje. "Den där gubben med spindeldräkten? Nehej, han heter inte "spiderman" han heter Majlis. Det vet jag, för jag är vuxen och har sett filmen." "Gröna gubben med en massa muskler? Nej, Hulken är fel. Han heter von Sparris. Spruttis von Sparris" "Den där elakingen i Robin Hood? Jo han heter Prins M. M som i Moderat").

It's a sign!

.. Eller ett hån.

Till alla er som sitter på jobbet:

En liten uppmaning, se det som som morgongymnastik om det tar emot:

1) Ställ er upp.

2) Vinkla huvudet först åt vänster. Sedan åt höger. Sedan åt det håll där chefen befinner sig.

3) Öppna munnen och formulera följade ord: NU ÄR DET DAGS ATT NYANSTÄLLA OCH JAG HAR EN PERFEKT KANDIDAT TILL PLATSEN!

4) Dra på mungiporna.

5) Nicka jakande.

6) Maila Skrytmorsan@hotmail.com och meddela VAR jag ska börja och NÄR.

Först till kvarn!!!

Ps. Är du som läser själv chef/personalansvarig - gå direkt till punkt 6.

Pom-Bob

Höre ett märkligt ljud från hallen. Det lät som "yamm.."-nånting

Gick närmare. Samma ljud.

Jaha. Det var bara Pom som lekte rastafari.



- "Ya mon, lissen to di dread-Pom mon"

Semeldagen.

Barnen har "Semelloppet" idag på dagis. Avslutas med blåbärssoppa och semlor.

Eftersom att jag varken befinner mig på någon arbetsplats (där arbetsgivaren bjussar) eller på skola/dagis där semellopp verkar vara mer regel än undantag, tog jag saken i egna händer. Ja, semlan alltså. Och åt en till frukost.

Sen orkade jag ingen lunch.

Sen började jag må lite illa av bristen på mat.

Sen fick jag huvudvärk.

Nu ska jag sura en liten stund, över att jag varken jobbar eller går i skola och får semlor på vettiga tider.

Familjen disträ.

Tage: -"Mamma, känner du någon som har samma namn som jag har?"
Skrytmorsan: -"Ja, en kille som är nästan lika gammal som mig. Han var dagbarn hos våran granne när han var liten."
Tage: -"Jaha, vad roligt! Vad heter han då?"

Ljuva ord.

Tage sitter tätt intill sin mormor, tittar upp mot hennes ansikte och säger med mild röst "du är vit, rosa och lite grå mormor. Sen är du lite rispig också, men väldigt gosig."

"Välkommen hem till oss. Stig in! Förresten, jag heter Tage, Lage sitter där borta"

Idag var vi med i VK. Fotografen tog en underbart söt bild där pojkarna tittar in i en kikare från vasitt håll. Lage tyckte dock att bilden var "trist", han hade hoppats på något mer actionladdat och "häftigt"(?). De tu är ju faktiskt "superhjältar, för det säger alla". Misstänker att folks kommentarer som "vad duktig du är, en riktig hjälte" har tolkats lite fritt. Igår förklarade han även att köttfärssås inte var något för honom, han "behövde något mer superhjältigt". En härlig mix av treåring och hybris.

StorTage är smått avundsjuk, men har kanaliserat det hela till att bli Lages manager. "Hejsan reporter, du undrar såklart var Lage är? Han sitter här inne. Själv heter jag Tage. Lage är inte så sugen på att prata, men jag jag kan berätta hur allting började". Mediatränad efter två dagar. Mer än vad man kan säga om deras mor. Hu.

Idag bär det av till Skrytmormor. SkrytmorfarOna har kommit hem från jobbresa och köpt med sig Hannah Montana-prylar. Lycka.

Återkommer.

Mycket.

Helgen har varit jobbig och fantastisk på samma gång. Känner mig som ett emotionellt vrak. Rörd, rörig, lycklig och förvirrad. Telefonen har ringt i ett, Tage har fyllt år, tre intervjuer har avklarats, huset har fejats tre gånger om, barnen har haft avslutning på simskolan, vi har varit på dagiskompispartaj samt uppdaterat insamlingssidan var femte minut sedan i fredags. Jag har blandat ihop journalisternas emailadresser, glömt att baka tårta, knallat in i fel hus med barnen när vi skulle på kalas (rätt husnummer, fel gata), lagt in ballonger i kylen samt missat ett antal telefonsamtal pga förlagda telefoner. Sedan, någonstans mitt i allt, har jag glömt att sova.

Men, som sagt, det är värt allt. Nu har vi samlat ihop 20.000 till barncancerfonden, på en helg! Det är helt fantastiskt! Jag är helt tagen av människors välvilja.

Nu, nu ska jag slänga upp fötterna i Skrytpappans knä och få en fotmassage. Sen ska jag äta smultronhjärtan, dricka ett glas vin och fälla en tår över allt det underbara.

Nyhet.

Igår eftermiddag ringde Aftonbladet. De hade köpt bilderna som lokaltidningen tagit och ville göra ytterligare reportage om insamlingen. Lämnade över beslutet till Isaks familj och de tackade ja till ännu en intervju. Följande framsida mötte mig i morse på Aftonbladet.se:

Hej Kalla, Fredrik, Isak och LillLage.

Det känns ganska overkligt det här, att en liten insamling som spridits till bloggläsare och facebookvänner plötsligt blir till en tidningsnyhet. Overkligt men fantastiskt och roligt.

Givetvis funderade vi både en och två gånger (tillsammans med Isaks familj) på huruvida vi skulle tacka ja till allt detta. Kom dock fram till att det positiva överväger det negativa. Det är för världens bästa sak - att hjälpa barn med cancer. Få saker är bättre och mer värdefulla.

Jag har även fått världens stoltaste son, som följer insamlingen med spänning.

Tack alla ni bloggläsare som skänkt pengar och spridit ordet både i tal och skrift! Jag blev både rörd och överraskad över hur snabbt insamlingsmålet nåddes. Nu fortsätter vi upp till miljonstrecket va?

SEXÅRSDAGEN!

För sex år och sju månader sedan satt en då 22-årig tjej och hennes 23-åringe sambo i sin nyinköpta lägenhet. De var studenter, utfattiga och på deras lilla köksbord låg ett graviditetstest. Testet visade ett blått plus. Ett jättestarkt plus. Hela deras värld ställdes på ända och deras ben förvandlades från rätt normala promenaddugliga spiror till gelétingestar. De tu skulle visst bli tre. Faktumet gick från chock till den djupaste glädje och sju månader senare låg ett underbart litet bylte på det bord där graviditetstestet en gång legat. Ett underbart litet gulsotigt Tage-bylte.

Tage, den första lilla Skrytpojken dök ned i familjen med buller och bång. Kolikskrik, vakennätter och smilegropsleenden. Hans neurotiska mamma och trötte pappa bar, vyssjade, grät och fnissade om vart annat. En jobbig med underbar tid. 

Åren gick och Tage växte. Från en aldrig upphörande liten pratmaskin till en lite större aldrig upphörande pratmaskin. En fantastisk pojke som så snart han lärt sig uttrycka sig har trollbundit sina föräldrar med sina funderingar och tankar. Mjuk, snäll, empatisk, slamsig, selektivt döv, söt och intelligent är vad han är, vår fantastiske Tage. Idag har vi fått ha honom hos oss i sex år, en miljon funderingar och sjutiofemtusen pussar.  

Tage. Då till Nu: