Just nu kan jag inte blogga om något fesligt alls. Fastnade på den här sidan om tolvårige Gustaf:
http://annasanatomi.blogspot.com/
(kan inte länka med appen, så jag slänger ut hela URLen)
Antagligen har ni redan läst om honom, den modige lille pojken med leukemi (har ni inte gjort det: gör det).
Det finns inget som jag avskyr så mycket som cancer just nu. Leukemi speciellt, får det att vända sig i magen på mig. Det går inte en dag utan att den där förbaskade sorgauran gör sig påmind. Sen, i samma ögonblick som jag får den där hopplösa magsmärtan blandas den upp av den allra djupaste lycka. Över att jag har mina skruttbullar. Tage som avslutade kvällen med att ropa "godnatt pruttmamma, jag älskar dig!", Lage som tryckte in sitt nyduschade huvud mot min hals och fnissade över sin storebrors tjatter. Pom som snurrade sin lena lilla hand mot min kind och envist petade in ett finger i min näsborre medan han drack kvällsvällingen.
LillLage vill ge bort hela sin sparbössebesparing till barncancerfonden istället för att köpa en hett efterlängtad leksak. Jag uppmanar er andra att göra det samma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Huuh vad ledsamt. Fastnade i hennes blogg och sen läste jag alla Gustavs bloggar. Så jävla tragiskt, det verkar ju inte finnas nån återvändo för honom heller. Usch man vill bara grina...men å andra sidan kanske man också mitt i stunden ska glädjas åt lyckorna i sitt eget liv? Inse hur bra man faktiskt har det med alla familjer och släkt. Jag ska tänka på festen i lördags, hur mycket underbara människor det finns i ens närhet. Kram på dig!
SvaraRaderaSå sant som det är sagt-när eländet kryper inpå en så känner man så otroligt starkt hur bra man har det och samtidigt blir det så svårt att glädjas åt sin egen lycka riktigt fullt ut när andra har det så hemskt. Det blir en dubbel känsla som kan vara svår att hantera. Skickar en styrkekram till alla er som just nu försöker stötta nära ock kära som går igenom nåt riktigt jobbigt och hemskt. Ni är guld värda för dem. Tänk också på att efter regn kommer sol, även om det känns som att den aldrig mer kommer att lysa igen.
SvaraRaderaHar läst denna blogg tidigare i höstas, det knyter sig i magen att det verkligen inte går bra för lilla Gustav nu. Förbannat orättvist och man blir arg, maktlös och förtvivlad. Alla tankar till Gustavs familj och alla andra som går igenom denna kamp just nu.
SvaraRadera