Jag + Pom = soffsovare.

Det här inlägget skrev jag igår (eller jag skriver det just nu, men jag ska publicera det igår. Jag menar i morgon. Klockan är över 22, att jag är vaken är mer eller mindre ett unikum vilket avspeglar sig i exakt allt jag gör). Tänkte testa schemalagda inlägg, så ser ni inte detta i morgon kl 08 - ring mig.

Jag tänkte försöka se något häftigt på OS. Eller vad som helst. Jag är nämligen vaken helt själv och tänkte mysa framför TV:n med en halvgnällig ettåring sovandes bredvid. Det är påbörjade filmer, curlingdiskussioner och reklam. Damn. Hungrig är jag också. Klagade på Skrytpappan innan han gick i säng och förklarade att vi "behövde äta något". Han ba "men vi åt ju nyss middag och efterrätt". Jag ba "vad säger du? Det är L Ö R D A G och vi sitter framför TV:n, att inte äta då är som att åka skridskor utan is". Han gick mot köket och förklarade att det enda som fanns var mackor. Mackor? Vilket jävla hån. Jag ville ha Banana split eller chokladpudding med färgglatt strössel. Sen, till råga på allt, säger han att han i alla fall inte vill ha något, att jag får äta själv". Jommenvisst, det är ju lika förnedrande som att snubbla ut ur en full lokalbuss.

Nejdu gosse. Här sitter jag och fastar.

Såatteh. Det börjar kännas tröttsamt, det här Tv-myset.

Tror jag ska krypa till kojs. Eller till soffs. Jag och Pompan slaggar på soffan för att vi är så jädra kränkta av mathistorien.

(Eller så sover vi här för att Pompan är så gnällig att vi inte vill störa resten av familjen på övervåningen. Säg dock INGET till Skrytpappan om detta. Han ska skämmas i morgon. Och skamset bjuda på semlor).