Lyxig dekadens.

Storpojkarna är fortfarade hos Farmor. Pompan, Skrytpappan och Skrytmorsan är med andra ord de enda på hemmaplan. Så konstigt, tyst och för tillfället helt underbart. Satt invirad i ett täcke fram till alldeles nyss, till och med under lunchen.

Medan Pom sov två timmar (helt färdig efter att ha sovvägrat på kalaset) hade familjens enda vuxna tid att faktiskt k o n v e r s e r a.

"Men hej!"
"Ojsan, hej!"
"Är du här?"
"Ja, jag bor ju här"
"Oh, shit, du har helt rätt! Jag kände inte igen dig i de där glasögonen!"
"Ah, ok. Jag köpte dem i somras"
"Det var som fan! Jag trodde för en sekund att du var någon ny granne eller nått."
"Nej, det är bara jag, Skrytpappan."
"Ja sedär! Puss älskling!"

Ja. Nä. Det var överdrivet. Klart jag vet att Skrytpappan bor med mig. Att jag inte kommer ihåg vad han heter är en annan sak. Det är ju helt omänskligt att begära att någon i ett hushåll på fem personen ska hålla reda på så många namn.

Och ännu en efterdag.

Söndag.

Gårdagens 30-årspartaj var toppen. Behövde inte hasa längs väggarna utan kunde sitta vid bordet som vanligt folk. Skrockade med lite för hög röst, hojtade i tävlingarna och hälsade käckt på alla gäster. Bekvämt var ordet. Samt festligt. Innehöll allt ett partaj skall innehålla: koreograferad dansuppvisning, glassbuffe, krånglande diskmaskin och människor som ideligen vill kontrollera snödjupet.

Kvällens gäster bestod av släktingar, vilket för Skrytmorsans del innebär halvsyskon, låtsaskusiner, plastsyskons halvsyskon, styvmammors syskonbarn, fd styvmammors nya sambos och allt annat där i mellan. Rörigt, härligt och alldeles som det skall vara.

Nu har dock Skrytmorsan krypit ur strumpbyxorna och randigklänningen för ett tag framöver. Nästa helg skall det sovas när spöktimmen infaller.

Dagen efter.

Jag kom hem klockan 23:30 och somnade 00:30. Skitsent. Råbra. Nykter var jag, men försökte uppföra mig sådär världsvant salongsberusad. Kryssade mellan gästerna, fnissade, slängde in ord som "Åh, det är bara så adekvat!" "Jag aklamerar!" "Sammalunda, sammalunda!"

Fast jag pratade såklart bara när ingen hörde. Och jag tryckte i alla fyra hörn (inte samtidigt, det hade väckt för mycket uppmärksamhet). Behövde inget smink för kinderna var rouge-röda. Eller egentligen gick nog hela ansiktet i den färgen.

Men, jag hade trevligt. Mycket trevligt.

Mindre trevligt var att sovmorgonen byttes ut mot ett krossat glas som behövde dunderdammsugas. Splitter lite överallt krävdes ordentlig städning, vilket ljudmässigt letade sig upp till övervåningen. Sen hejade StorTage på med orden "Lady GaGa, Lady GaGa" samtidigt som LillLage skrek "jag har snoooooor. Hjälp, jag har snooooor!"

Allt är som vanligt med andra ord.

Får sova en stund med Pom innan det är dags för nästa partaj (ojoj, hur skall detta sluta).

Kvällens outfit.

Jodå. Vi fortsätter att vara bloggmoderna:



Alla plagg: Åhléns.
Bleka armar: art by Sweden.

Sen ville även LillLage:


Alla plagg: Polarn.
Barn: art by Skrytmorsan.

Night (evening) out.

Den här helgen går i partyts tecken. 40-årskalas ikväll och 30-årskalas på lördag. Har verkligen sett fram emot dessa tillställningar i flera veckor, riktigt sådär så att jag fått lyckopirr i magen.

Måndagens tanke: Fasen så bra! Då vänder jag på dygnet redan på fredagen, så är jag pigg och i fas på lördagspartajet!

Tisdagens tanke: Jo det här blir roligt. Men, två sena kvällar...  Nåja, jag får ju sova ut på söndagen.

Onsdagens tanke: Jaha, hur ska det här bli? Om jag tar en halvtidig kväll på fredagen och kör heavy på lördagen, då, då kommer det här att ordna sig.

Torsdagens tanke: Ojoj. Jag beställer taxi hem vid 23 från 40-årskalaset och 00 från 30-årskalaset. Då pallar jag helgen.


Fredagens tanke: Hjälp. "Älskling, jag kommer hem med taxi 22. Sen är jag nykter i morgon och kör hem oss från partajet vid 22-23 nånting".

Man är ju en sjukt bra partypingla.

Bidraget.

Pom slår aldrig sitt huvud. Detta är helt sant. Varje gång han trillar bakåt, vilket han rätt ofta gör I tell you, kullrar han liksom runt med huvudet tryckt mot hakan. Som värsta gymnasten som slänger sig över en plint, eller en stuntman som slänger sig över en pint. Det är fanimig magiskt och antagligen början på något stort.

Skrytpappan har börjat komponera en sång, "Ninja child" heter den (och den är redan copywrajtad, så försök inte att sno den briljanta idén). Det går ungefär såhär:

Oh Ninja Child, det är så magisk.
Dina föräldrar kan knappt tro vad dom ser.
Att alla inte är som du är tragiskt.
Resten av världens barn borde kunna mer.



Woho, vi har ett underbarn.
Ninjachild, skulle vinna Talang.
Woho, vi har ett underbarn.
Han klarar allt utan mankemang.

Ja. Och så vidare.

*harkel* Kan ni hålla en hemlis? Vi kommer förmodligen dyka upp som joker i en av melodifestlivalens delfinaler. Såatteh. Vi ska bara ringa och sjunga den för Pling Forsman, sen är det klart och betart. Ninjachild. Kom ihåg var ni hörde det först.

Bokstund med Skrytmormor.

 

"Jaha, vad har vi här? En häst ja. Det såg jag. Den säger Iiiiih! "

 

"Och det här? Jaha, en björn. Lätt, den säger Iiiiiiih!"

 

"Vad då fel? Ursäkta att jag skrattar dig rätt upp i ansiktet mormor... "

"Och nu? En katt säger du. Hmmm, jo den kan jag nog också: Iiiiiih" 

"Anka? Tyst, hjälp mig inte! Den här kan jag.. Ja just ja, det säger: Iiiiiih!"  

 "Och avslutningsvis hunden. Haha så förutsägbart! Superlätt, den säger...Iiiiiih! Tänk dig mormor, jag är blott 13 månader och jag kan exakt alla djurläten."

Testing, testing.

1 2 1 2, kan ni läsa detta? Laddade hem en app som skall underlätta bloggandet.

Sitter hos hos Skrytmormor, drar i mig syltkakor och tittar på "På Spåret". De var nyss i Peru, "potatisens hemland".

Skrytmorsan och Skrytmormorn ba "hallå, självklart. Potatis åts ju bara i potatismosform förr i tiden, det vet ju alla. Ett annat ord för mos är puré. Puré = Peru."

Sen är ju Lima Perus huvudstad. Lima = lime. Alla vet ju att man har lime i potatissallad.

Ja, ibland är På Spåret bara löjligt lätt...

Vitt.

Oj, det har verkligen snöat. Skrytpappan försvann nyss ut på gården med hoppsasteg.

Nej, nu for jag med osanning. Han muttrade något om "ses om en timme eller två".

Kan se en spade som fladdrar utanför fönstret samt en toppluva. Det är mycket snö, som sagt.

Idag skall det börja spanas efter badrumsinredningar. Lilla badrummet har vattenskada (felmonterad golvbrunn, tydligen) och måste totalrenoveras. Längtar efter ett fräscht nytt, samtidigt som jag bävar efter att enbart ha en toalett under renoveringstiden. StorTage och LillLage måste nämligen alltid gå på toaletten prick samtidigt. Och det tar sjukt lång tid (mycket på grund av böcker som de envisas med att läsa från pärm till pärm). Påtalar man detta (på grund av att de håller på att missa typ middag, kompislek samt sin barndom) får man bara det självklara svaret "det går inte snabbare, jag har inte så stark rumpa". Nähä. Jaha.

Twitter

En meter snö. Jag kommer inte att ta mig ut imorgon.

Våren till trots.

I luften!

Ah! Färska tulpaner i blommiga kannan. Våren är på väg.

Eller.

Sjösalamorgon.

Godmorgon hälsar the Skryts.

Hoppas ni inte blir sjösjuka.

Russin, lingon och sirap.

Ikväll lagar vi cement. Nejmen vad säger jag, sörja menar jag såklart.

Om en timme är det klart. Lage och Tages favoritbröd.

Längtar till morgondagens frukost.

Ps.
Dagens värsta/jobbigaste händelse var tankningen.
Men, mot alla odds så:
1) tankadejag inte fel
2) självantände jag inte
3) sprejade jag inte ansiktet med bensin
4) bröt mina nervösa fingrar inte av kortet i betalningsautomaten.
4) började jag inte gråta.

Topp! Men det var banne mig sista gången. HÖR DU DET, skrytpappan?

Bekant.

Satt i bilen (och väntade på att affären skulle öppna, Skryt-kutymt) och lyssnade på radio. Plötsligt stelnade Pom till och började prata till musiken som strömmande ut ur högtalarna.

Jaha. Det var Lady GaGa.

De delar samma språk.

Rah-rah-ah-ah-ah
Roma, roma-ma
GaGa, ooh la la

Vill minnas att Tage hade samma relation till Martin Svensson.
Oh my God.

Nämen, man är ju.. typ bäst.

Av kommentarerna (till föregående inlägg) att döma kan man se att tankning skapar en del ångest. Eller förvirring.

Kan då, bara för att öka på er redan pysande ångest tillägga att jag även rengjort kylskåpet.

Bara sådär. PANG. Rent.

Sen veckohandlade jag också.

Få se. Tanka bilen, plocka ur diskmaskinen, rengöra kylskåpet och storhandla. Nu fattas bara rensning av golvbrunnen, samtal till FK och ett tandläkarbesök för att göra denna dagen till kanske den mest psykiskt påfrestande ever.

Rent.

Handling. Sovande ettåring och stolt barnvakt.

Ska även klippa StorTage ikväll.

Det blir ett glas rött efter 19:30.

Stenhård.

Idag ska jag ta itu med två av mina största ångestframkallare:

1) Tanka bilen.

2) Plocka ur diskmaskinen.

Ja jag vet, det är stort. Och läskigt.

Jag försöker tänka att jag är Bruce Willis i Unbreakable. Eller kanske Robert De Niro i Taxidriver. Jag ba "You talkin' to me? Well I'm the only one here. Who the fuck do you think you're talking to?".

Det borde väl få saker och ting på rätt köl.

I bilder.

Idag har det varit en lång dag. 
Väldigt lång. 

Pom vill gärna berätta för er vad som hänt:

Ja. Ni ser ju själva.

Borde...

Arbetslust kom träng dig på, här skall du motstånd finna.

Måndag.

När väckarklockan (Pom) väckte mig kände jag mig kränkt. Av dagen. Komma sådär oväntat och bara tränga sig på.

Fötterna stack sådär märkligt när jag ställde ned dem på golvet.

Sen låg de flesta tröjorna i tvätten, fick välja den där som får mig att likna en aubergin. Lila och spolformad.

Nåja. Det kunde vara värre.  

Ska koka varm choklad till Skrytbarnen som ska på utflykt. Sen ska jag och Pom ut bland affärerna och leta efter en ny fönsterlampa. Har galet höga krav, risken är att jag blir utan.

Om jag segar mig kanske dagen hinner ikapp.

Ett rungande OK.

Jag och kött har länge haft ett komplicerat förhållande. En sorts hatkärlek. Har varit vegetarian i perioder, som längst sju år i sträck. Och nu äter jag kött. Med mer eller mindre olustkänslor.


Idag gick jag en längre promenad med den sovvägande lille Pompeji och tänkte över just detta. Samtidigt som jag formade tanken på att återgå till någon form av vegetarism passerade jag en hästhage. En av hästarna sträckte ut sin långa hals över staketet, frustade och tittade på mig med sina stora bruna ögon. Sen, jag svär, gav han mig en facebooktumme.

Osynlig var ordet.

När StorTage var tre år skaffade han sig en låtsaskompis. Han hette Ellers Torberg och var son till Bobbis och Laggis. Bobbis jobbade som naprapat på svt.se medan Laggis var en byggnadsarbetare med en stor portion humor. Ellers dök upp titt som tätt och var en del av Skrytfamiljen under ett år eller så.

I dagarna skaffade LillLage en ny vän. Skuggan. Skuggan Mostermannen. Låt er inte luras av hans läskiga namn, ty han är snällast i hela världen. Gillar att bygga lego, gosa med bebisar och förvandla sig till allt möjligt festligt. LillLage har förvarnat att OM vi skulle hitta en pannkaka på golvet , så skall vi under inga omständigheter äta den. Pannkakan är nämligen, mest troligt, Skuggan som vill busa.

Igår när vi knallade runt på leksaksaffären insåg jag att fler anammat det här med låtsaskompisar. Kanske något i tiden?

Enligt prislappen, två ponnysar samt möbler

I förpackningen en ponny, en låtsaskompisponny samt möbler.

Nu undrar jag, om man exempelvis kan ta dubbelt betalt för låtsaskompisar inom handelsbranschen - är det läge att kunna begära ett extra barnbidrag för Skuggan hos FK? Räknas osynligt nu för tiden?

Åh!

Igår hade vi några goda vänner på middag. De berättade en världsomvälvande, fantastisk nyhet: de ska få barn! Skrytmorsan bet sig hårt i tungan, gratulerade och lät bli att börja gråta i exakt.. tre sekunder. Så jädra fantastiskt roligt. Äntligen!

Är även glad av högst egoistiska själ. Nu har jag någon att ge bort alla bebiskläder till. De som jag inte vill sälja (då Tradera ger mig nervösa ryckningar och ringningar i öronen). Jag har någon att prata bebisgrejer med (förlåt alla kompisar som inte har barn, jag VET att ni inte är intresserade av blöjresårsdiskussioner. Se det från den ljusa sidan, sex år av bebisprat har i alla fall rustat er aningen inför en eventuell kommande unghög). Och det allra bästa: familjen Skryt får bära runt på en liten fantastisk bebis och därför stilla bebislängtansnerven som kickar igång vartannat år i den här familjen. BRA. Bra jobbat!

Sen har vi även räknat ut att övriga vänner kommer haka på i relativt jämna intervall. Mest troligt i alla fall. Med andra ord kan familjen Skryt nöja sig med att gosa med andra bebisar i  i alla fall tio år till. Och då, då är vi 40. Inte orkar vi börja om från början då heller? Nej..  Om vi bara håller ut ytterligare tre år kan vi ju bli farmor och farfar istället.

Tonårsgraviditet? Ni säger nej, vi säger ja! Vi kommer å det starkaste att undvika preventivmedelssnack med StorTage när det väl beger sig. Jodåsåatteh / råpeppade på att bli farmor och farfar.

Tagedagen.

Skrytmamman och StorTage åkte in till stan för att göra EXAKT det som Tage behagade.

Givetvis började vi med leksaksaffären. Tage ville ha ett gevär. Skrytmorsan "jaha-ade" med svettig panna.  Eftersom att en förälder tagit dit sin dotter med extrem hosta (jag pratar svininfluensa, kikhosta och kol - på en och samma gång) smet vi därifrån rätt kvickt. Ville varken riskera smitta eller kaskadkräksskvätt på skorna. Allvarligt, om den där flickan inte led av seriös astma borde hennes mamma få sitta i dummis-fängelset, som Tage uttryckte det.

Vi passerade en strumpaffär. Eftersom att Tages fötter vuxit likt Skrytmorsans längtan efter lyxweekend fick sonen välja fritt efter ett par i passade storlek. Hanna Montana, i fototryck. Den usla halvglansiga kvalitén föder säkert ett par fotsvampar, om inte det hiskeliga trycket skrämmer bort allt vad bakterier och fukt heter. OJ vad han älskade dem. Låt gå. Bättre än Spindelmannenstrumporna i alla fall.

Biblioteket. Ah. Efter en lång, LÅNG stund valde Tage tillslut ett gäng böcker. Några för högläsning, några han skulle läsa på egen hand och några till lillebror. Självklart den tjockaste dinosaurieboken även. Vi har ju bara 15 stycken liknande hemma.

Slimehänder ur automat. Lyckan var gjord. Typ bättre än julafton. "Kan man få köpa lite skräp? Bara för idag...?" Kunde inte motstå ordvalet. Klart grabben ska ha skräp!

Ännu mer skräp, en sådan där barnbox. Tage fixade en extra chipmunk att ta med hem till lillebror. Rart.

Vi lekte med maten som om det inte fanns någon morgondag. Jag vann eftersom att mitt blev äckligast.

Sista timmen ägnade vi åt stadsplanering. Lage är så väldigt intresserad av vägdragningar. Skrytmorsan gäspade efter tre minuter.

Återvände till hemmet för att äta glass och hemgjord chokladsås. Toppen. Toppen. Nästa lördag är det LillLages tur.

Förskjutet men justerbart.

Hela TV-rummet är förskjutet. Från att ha i-mitten-placerat allt, har soffan flyttats en meter. Naturligtvis misstämmer allt till följd av detta. Tavlorna sitter knasigt, Tv:n kräver en tjugogradig huvudvinkling och stålpinnarna i lampan flyger all världens väg då den envisas med att krocka med alla passerande människor.

Idag skall det förskjutna justeras. Precis som det förskjutna umgänget med storpojkarna. Skrytmamman har grav ångest över att ha spenderat så lite one-on-one time med StorTage. Så, idag skall det storfikas inne i stan och göras ärenden som enbart en femåring kan tänkas uppskatta. Typ leksaksinventering på leksaksaffären. Allt inför den stundande sexårsdagen, en hett efterlängtad åldersjustering.

Yttepytte.

Fredagens Fokus listar statistik.

3 procent av Sverige är bebyggt.
Svindlande lite. Kan man kanske få sig en ö då eller? Yta är ju ingen bristvara precis.

20 kvinnor är misstänkta för dråp eller mord.
Hur många män? 

9 damer över 85 år har mc-kort.
Tillhör de något kriminellt gäng? I smyg hoppas jag det.

500 kvinnor registrerade partnerskap.
Tur att det inte var 499 eller 501. Hade varit synd om den ojämna.  

Har funderat en del på Ukraina också. Vad känner jag till om Ukraina? Kosacker. Att Julia med flätorna är premiärminister. Att Jusjtjenko knallar runt. 

Jamen, det var väl det. 
Googlade och fann att det bor 46 miljoner människor där. 46 miljoner. 
Jag måste ta reda på mer. Varför i hela friden hör man inte mer om Ukraina (ja, förutom när det gäller förgiftade politiker, oreangea revolutioner och flätfrisyrer) ?

Sen förstod jag plötsligt. Kolla in deras alfabet.  Stackars människorna förstår ju inte vad dom själva skriver. Klart att landet inte kan göra sig hört, när ingen fattar vad den andre menar.
 Exempel:
апостроф /aˈpɔstrɔf 

Ja. Ni ser själva. Vad står det? Anoctpodp a postrcf? Vad är det liksom? Lönt.

I Utbildningssyfte.

 * Poms Trafikskola *

 text James Hollingsworth

Nu har det blivit som så
Att det är farligt att gå
Från en lekplats och hem till sin mamma
För alla bilarnas fart
Har nu ökat så klart
Och ingenting tycks ju få dem att stanna
Men som det nu är
Och som det nu blir
Så har vi ett råd till er alla

Först så ser man till vänster:

Sen så ser man till höger:

Sen så ser man till vänster igen:

Är det då klart kan man gå - över:

Who?

I min telefonlista har jag en "Imhalli Solröden". Om du Imhalli läser detta, hör av dig. Jag har nämligen inte den blekaste om vem du är.

Ps. Eftersom att det är en sjukt vanligt namn förväntar jag mig många svar. Ds.

Den Lille Politikern.

StorTage har besämt sig för att ta tag i Sveriges ledning. Upplägget är enkelt: Alla röstar på Tage, demokratiskt och bra. När detta är gjort skall Lage placera ut sparbössor i alla delar av landet. Däri skall alla rika stoppa sina pengar. Det vill säga, de pengar som blir över efter att de köpt mat och leksaker till sina barn (samt köpt Lördagsgodis. Rikingar: GLÖM INTE LÖRDAGSGODISET!). Sen kan alla fattiga gå och dela på pengasumman.

Tage skall jobba ihop med borgmästaren och få råd från kungen och drottningen. Tonvivkten skall ligga på  att dela på alla pengar, samt att alla skall köpa ekologisk mjölk och svanenmärkta kläder.

LillLage vill också vara med och bestämma på ett hörn. Han vill bestämma att alla skall ge honom StarWarsLEGO. Även de modeller som är för barn mellan 8-14 år.

Trillade oförhappandes över..

en av världens största frågor. Kunde inte ha formulerat det bättre själv.

Vad är det för något?

Nyhetsfolket börjar sina sändningar med att säga "gofömidda". I ett enda ord, samt utan vissa bokstäver. Menar de kanske "goofy middag". Jag har ingen aning. Alla eventuella alternativ är lika troliga.

För tillfället är mina knän gjorda av gelé. Pompan satt i godan ro och knaprade ost i matstolen. Plötsligt fick han för sig att han var färdig, fick in sina ben under kroppen och pressade sig så hårt uppåt att selen släppte på en sida. På mindre än en tiondels sekund slängde han sig över matstolskanten och hängde sedan ca 30 cm ovanför golvet. Men huvudet först givetvis. Tack och lov satt selen fasttrasslad, så han undvek en huvudlandning.

USCH. jag säger bara USCH. Ska jag behöva ha honom i famnen för evigt? Antagligen (blir svårt att kombinera med min nya look dock. Samt framtida jobb).

Nåväl. Herta Müller knep Nobelpriset i litteratur. Klart som korvspad, med ett sådant namn. Herta. Müller. Det osar pris om det, lång väg. Ska läsa henne, hennes språk är tydligen så sjukt fantastiskt bra.

Goeftemidda! Som TV-folket skulle ha sagt.

Sexårs.

Till hösten, då Tage ska börja sexårs finns två olika alternativ. Ett är att gå kvar i den syskongrupp han går i nu. Till stor del samma barn, samma fröknar. Det andra är att börja i "sexårshuset" med nya barn (samt några av de barn han går med nu) samt nya fröknar.

Vi diskuterade för och nackdelar. Vissa av de barn han går med nu kanske väljer sexårshuset, medan andra väljer att gå kvar. Skönt att få ha kvar samma fröknar och större delen av kompisarna eller utvecklande att få gå i en renodlad sexårsverksamhet? Bestämde oss för att prata lite med Tage, för att få en känsla av hur han ville ha det.

"Får man tälja i sexårshuset?"
"Ja."
"Då väljer jag det."
"Men man får nog tälja i förskolehuset också..."
"Då väljer jag det."
"Vi vet inte riktigt vad dina kompisar kommer att välja..."
"Äsch. Det ordnar sig, bara jag får tälja."

Ja. Ok.  Varför göra det svårare än så?

Tage - en kille som vet hur man prioriterar.

Bökigt.

Skrytmorsan - "Titta Skrytpappan, den där tjejen gick i din klass va? Vad hette hon nu igen?"
Skrytpappan - "Hon heter Elin. Och hon gick i din klass."

Skrytmorsan: -"Titta på den här bloggen jag nyss hittade! Tjejen på fotot, jag bara VET att vi pluggade sociologi samtidigt. Eller nej, hon kom från grannbyn, vi spelade i samma fotbollslag. Nej vänta nu... det var den där tjejen som sjöng så jäkla bra på UngVänsterlägret. Jag visste det!"
Skrytpappan - " Inte vet jag men, det står här att hon är född och uppvuxen i Norge."

Kvinna på badhuset, som Skrytmorsan känner igen och placerar i facket "kvinna som har barn i samma simskolegrupp" vinkar glatt.
Kvinnan: -"Nejmen hejsan är du här!?"
Skrytmorsan - "Eh, ja.." (stupid, klart jag är. Vi ses ju varje lördag)
Kvinnan: - "Kul! Har du barnen med dig?"
Skrytmorsan - "Eh,  ja..." (börjar förstå att något är fel).
Kvinnan: - "Trevligt. Vi ses i morgon antar jag?"
Skrytmorsan - "Eh, ja..." (hjälp?!)
Kvinnan vänder sig mot ett barn och pekar sedan mot Skrytpappan, Lage och Tage som kommer gående: "Titta Ella, det är fler från dagis här idag".

Nej, jag har inte svårt att känna igen människor. Jag känner igen alla. Även dem jag aldrig tidigare sett. Sen kan jag alltid placera dem också, i nio fall av tio obönhörligt fel.

Inne.

Åsa på mamaredaktionen har dem. Cecilia Blankens likaså.

Jag pratar om fuskpälsgrejer. Kappor, mössor.. till och med leggings. Allt ska visst vara djungeldjursmönstrat.

Skrytmorsan vill inte vara sämre och värsta omoderna mamman. Såatteh:

Nja jag vet inte...

Fusk. Nästan dopingklass.

Det är fasligt roligt att få kommentarer. Gårdagens renbädds-inlägg (kallskuret av mossa?) skapade viss turbulens (jaja, jag VILL kalla det turbulens bara för att det känns lite mäktigt). Jag borde kanske försöka vara mer provokativ...
Eller inte. Jag är verkligen asdålig på sånt.

Hursom. Idag är det tisdag. Hade för ovanlighetens skull redan morgonens inlägg helt uttänkt, men eftersom att min lilla iPhone är urladdad kan jag inte ploppa in bilderna jag tänkt att använda. Istället får jag jag skriva om att rita på ryggar. Visst är det bara hur mysigt som helst? Självklart är det bara en ursäkt för att bli kliad på ryggen, men ändå. Jag brukar i alla fall försöka gissa vad som skrivs, av ren artighet.

Igår innan vi skulle sova bad jag skrytpappan att rita en liten stund. Uppdraget var att "rita sådant som finns i köket". Lätt som en plätt tänkte jag. Då ritade mannen en fyrkant. Vadå? Spishällen? Ugnen? Fönstret? En fyrkant, kom igen!? En fyrkant utan något mer? Nähä, då fyllde han in några pluppar också. Det var helt OMÖJLIGT! Jag gissade på exakt allt, till och med golvytan, men nej.

Efter något som känts som en evighet kröp det fram - han hade rita något som fanns i en av kökslådorna. Åh. Vilket as! Reglerna för sådana här viktiga, kluriga, i princip kommande OS-grensnominerade lekar är enkla: rita sådan som syns!

Man blir ju rent mörkrädd.

Kan meddela att föremålet han försöke att rita var mackgrillen. Förbaskat.

Olika lika.

Skrytmamman och Skrytpappan matchar varandra så fint. Skrytmamman, med sin ibland lite pedantiska ådra och Skrytpappan med den mer.. eh.. tillåtande sådana.

När det skall bytas sängkläder tillexempel.

När ett påslakan använts i exempelvis fem dagar tycker Skrytmamman att det räknas som smutsigt och vill således byta. Skrytpappan däremot, tycker att det är hejdlöst att räkna fem ynka dagar som färdiganvänt och anser att det fortfarande är tjänligt i en fem dagar till. Lätt som en plätt - Skrytmamman tar nya från linneskåpet (ja, tjena hej, menar rentvättshögen) och Skrytpappan tar de som Skrytmamman just använt. Ett fint kretslopp, fint matchat in i minsta detalj.

Vi gör samma sak med tandborstar.

Åh.

Ibland blir jag tårögd över hur förutseende jag är.

Gnägg och bulor.

Så överlevde vi en helg i vildmarken. Det var hårt dock. Sträng kyla om kinderna när vi åkte släde efter hästen samt magplågor efter de fantastiska måltiderna.

LillLage lyckades faceplanta en brevlåda när han åkte skrana vilket resulterade i två bulor. I min sanna neurotiska anda väckte jag sedan pojken varannan timme under natten. Stackars barn, inte bara två bulor, utan även en förstörd nattsömn.

Djur vi såg: (något man alltid prickar av efter en helg i skogen) orrar (20 stycken), renar (lika många som Bjurholmsborna), getter, får, kossor, hästar och en mycket hungrig hund. Hunden fick äran att sitta predvid Pom, som sedvanligt ratade nygräddade pannkakor och istället delade ut dem till sin dreglande kompis. Kärlek uppstod. Pom gnäggade oavbrutet i 120 minuter för att visa hur tacksam han var över att slippa inmundiga ägg- och mjölmaten (vi föklarade såklart för Pom att det var en hund, att han var tvungen att vovva för att kunna kommunicera. Pom menade dock på att alla djur med höga ben är, enligt hans djurbok, hästar. Vi sa att han missförstått texten i djurboken, men han lyssnade inte på det örat).

En mycket lyckad helg. Nu en mycket lyckad vecka. Det har jag bestämt iförväg.

Bilnotering från inlandsväg 2

Passerade precis en by som enligt morgontidningen skall sjuda av liv. 10 nyfödda barn under 2009.

Jaha. Jag ser inte ett enda hus. Inte en brevlåda.

Var det verkligen människobarn reportern skrev om? Han kanske menade rävungar? Det kan ju, mycket troligt ligga en kull på tio under den där *pekar åt höger* stora snöhögen.

Det skrivs så mycket konstigt i tidningarna nu för tiden.

Bilnotering från inlandsväg

1) Renar saknar trafikvett.

2) Volvobilar importerade från Italien förstår inte hur man värmer upp en kupé i -10. De kör på "sval bris" av gammal vana.

3) Orrar tror du narras när du skriker "stanna, jag vill bara fota!"

Hästar och Baggar.

I stället för att kalla onsdag för lill-lördag, kallar min bror lördag för lill-onsdag. Skönt cyniskt. Och billigt på något vis. Man behöver inte göra sig till med att laga helgmiddag eller fröjdas med chips och godis. Det är ju bara lill-onsdag, varför göra sig till liksom?

Denna lördag (lillonsdag) inleddes med att Skrytpappan envist och fnissande visade bild efter bild på Laila Bagge i sin iPhone. Samtidigt som han nynnade på en retstickemelodi. Misstänker att jag kommer att få leva med det här, kanske resten av livet. När jag fyller år kommer jag säkert att få en Laila-tischa. Eller en Lailakudde. Eller en date med Laila.. .Kanske ett rum i hennes hus? Nä. Ok. Jag passerade gränsen va?

Idag ska hela familjen Skryt ut på turné (ja, inte med Laila. Men väl med Gammvolvon). Vi ska rida på hästar och annat livsfarligt.

Återkommer. Förhoppningsvis utan hjärnskakning och brutna lemmar.

Fredagsmyset.

LillLage och StorTage bad om att få leka med vatten. Med andra ord, sitta inne i duschen med koppar, bunkar och vispar. Idag bad de dock om lite ny rekvisita, ty de skulle ordna något spännande till Skrytpappan.

De behövde salt, fyra vindruvor, en nypa peppar och rejält med kanel.

 

Mmmmm... En supergod dryck, enbart till deras lycklige far.

 

Sådärja.

Då har Skrytmamman ordnat inför kvällens mys. Amarone till mamman, supergod kanel-vindruvsdryck till pappan. Han kommer att bli så sjukt nöjd.

Enkelt och billigt.

Vi har länge vägt för- och nackdelar med eget hus. Vi har kommit fram till att vi trivs för bra för att flytta.

Så, för att lösa problemet med plats för pingisbord, flyttar vi nu ut ungarna. Tage får helt enkelt ett uterum.

Alla nöjda och glada.

 

Nog med plats för lek och vila.

PS.

Om någon annan är intresserad av att flytta ut sina barn, hojta så skickar jag ritning på detta luftiga, fuktionella bygge. Har ni ingen tomt att bygga på, bygg i bilen, eller garaget. Kanske mormor äger en balkong? Tänk utanför lådan!

BEGRAV DEN!

 

Efter en vild fest på familjen Skryts övervåning åkte Tv:n ut, som brukligt är.

Eller så var det Skrytmorsan som fick nog av det usla TV-utbudet.

Eller så var det faktiskt så att TV:n började lukta krutrök och slå gnistor.

Ja. Så var det. Skrytmorsan tänkte ta en tidig kväll, bara slötitta en stund på Glee inne i sovrummet. När TV:n sen skulle stängas gick det inte. Det slog på sig själv (Hilfe!)! Skrytmorsan fick slita ut kontakten fort som attan (LÄS: Skrika till Skrytpappan GÖR NÅGOT!), kontrollera eventuella skador från gnistorna (LÄS: stå ute i hallen och skrika VAD HÄNDER?!) för att sedan hårdrocksaktigt kasta ut den i snön (LÄS: stå med geléknän och titta på medan Skrytpappan hivade).

Familjen Skryt var redan hysteriskt rädda för eventuell självantändande elektronik. Detta har inte gjort saken bättre. Kvällarnas kontrollrunda kommer nu inte bara innefatta de vanliga spis-lamp-kontakt-tv-rundan, utan även innefattas av golv-tak-vägg-garderob-förråd-grannhus-bil-runda.

Besvärande.

Även besvärande att råskinnet Skrytmorsan införlivande ALLA samhällets föreställningar kring könsroller genom att peka, skrika och tvinga Skrytpappan att lösa situationen.

Var även nära att:
1) Ringa brandkåren.
2) Ringa Helmutpappan
3) Slita upp barnen ur sängarna och sätta dem i säkerhet.
- allt när TV:n redan var utslängd.

Tre frågor:

1) Har bajsblöjslukten absorberats in i blöjhinksplasten?

2) Har mitt hår börjat få självfall, eller är det bara tre år av misskötsel som börjat ta märkliga uttryck?

3) Är Laila Bagge så het som jag (lite pinsamt) tycker att hon är?

Typ världens elakaste mamma.

Lage och Tage sitter högst uppe på Fasornas Platå.
T: -"Vi hoppar!"
L: -"Nja..."
T: -"Jo, vi hoppar!"
L: -"Okej då..."
T: "Ett, två, tre, sisten ner är en rutten sill!"

Tage hoppar. Landar på rumpan och åker ned för kullen.
Lage hoppar. Landar på fötterna, gör en framåtvolt och landar på ryggen.

L: - "Aaaaah! Jag har brutit mig! Jag är trasig! Dumma, dumma Tage!"
T: - "Men det är väl inte mitt fel?! Mamma, visst var det inte mitt fel? Jag visste ju inte att han skulle trilla!"

Skrytmorsan tröstar Lage.
S: - "Lage, du måste sluta skrika åt Tage. Det är inte hans fel att det gick galet. Men ni kanske ska låta bli att hoppa därifrån, det är ganska högt..."
T: - "Det såg faktiskt coolt ut Lage, att du voltade sådär!"
L: - "Ja det var ganska coolt."
S: - "Jamen Tage och Lage, inga mer hopp därifrån.."
L: - "Men åh mamma! Det var ju värsta tricket ju. Eller hur Tage?
T: - "Absolut, sluta tjata mamma. Lage gjorde värsta coola grejen. Jag ska försöka göra samma sak!"
L: -"Yes! Vi gör det igen!"
S: -"ABSOLUT INTE! Du b l ö d e r från munnen Lage. Nu går vi in!"
L och T: -"Åh, mamma.. du är så elak! Vi får aldrig göra någonting häftigt! Vi kommer att FLYTTA om du ska hålla på sådär."

...


Någon som kan ta emot två stycken pojkar, tre och fem år gamla? De söker någon som inte är:
1) Larvig
2) Rädd
3) Ogin med sockret. 

Varsågod: Klura!

Dagens gåtor av StorTage:

Vad är det som nästan alltid är fullt?

...


...

Tillbringaren

Vem är det som äter och äter och blir proppmätt?


...


...


Skrytpappan!

Vad är det som är långt uppe i luften och långt nere i marken?



...



...


Trädet!  Och en Helikopter. När den landar. Och en massa andra saker.. allt som svävar och landar. Trasten tillexempel.

Genomskinligt.

Förra vintern knatade Skrytpappan iväg till sportaffären för att köpa en snowracer till LillLage (i julklapp från Skrytfarfar). När han kom hem packade han upp och monterade hela åbäket. Vi upptäckte snart att något var fel. Den liknande inte StorTages modell, utan var liksom förlängd. Aha. Skrytpappan hade köpt en vuxen-snowracer (att det ens existerade!?).

Snabt som attan skyndade sig Skrytpappan att valla dess skenor med starinljus. Sedan utbrast han "Hm. Borde jag lämna tillbaka den här och byta till en mindre? Nejmen oj. Jag har ju vallat den, då kan jag inte byta..." . Han tog på sig jacka och skor, åkte tillbaka till sportaffären om kom hem med ännu en racer, modell mindre.

Så. Nu har Lage, Tage och Skrytpappan varsin. Noga utträknat, misstänker jag.

Idag ska Skrytmorsan se vad den tål. Vuxen-racern.

Familjen Funnypants.

Hela familjen Skryt, inklusive ett par morföräldrar och Skrytsyskon, står i hallen för att klä på sig efter onsdagens traditionsenliga familjemiddag.

- Jaha, ni har inte fått tag i någon elektriker ännu?
- Nej, de är så himla upptagna allihopa.
- Har ni testat Inge Ström?
- Nej, han har ju en kallödning.
- Sen har han väl även åkt på en propp?
- Jo så var det.
- Han är ju helt ur fas just nu.
- Synd, han låg väl i ledningen?
- Mmm...
- Ni får ringa någon annan bra.
- Vi är roligast i världen.
- We know.
- Ses!

Trött.

Nattliga Skrytcirkusen presenterar :

• Björnen (LÄS: Pom) som snurrar runt i manegen (LÄS:sängen)
• Lejonet (LÄS: Tage) som vrålar i buren (LÄS: sömnen)
• Hästen (LÄS: Lage) som galopperar runt i sågspånet (LÄS: sovrummen)
• Djurtämjaren (LÄS: Skrytpappan) som styr upp (LÄS: styr ner. I sängen).
• Clownen (LÄS: Skrytmamman) som snavar (LÄS: snavar) över tvättkorgen.
  

Nämen. Vi är pigga idag. Påsarna under ögonen stoppade jag dit med flit för att se lite fylligare ut.
..

Vaddå "det gäller bara läppar och bröst"? Så har inte jag förstått det...

Åter igen, olika uppfattningar.

Familjen tittade på kvällens Bolibompa där hjärnkontoret kollade in Kebnekaise. Det lät "wow!" och "härligt!" från olika håll i TV-soffan. Skrytpappan pratade med Lage och Tage om fjällvandringar, glaciärer och lämlar. De tummade på att de en vacker dag skulle bestiga Kebnekaise, att de på nära håll skulle kolla in de Svenska fjällen, de rena bäckarna, bergen.

Skrytmorsan hmm:ade, nickade och harklade. Hon är nämligen egentligen bara intresserad av ett enda berg.

Och det är Anthon Berg.

Två ämnen, olika uppfattningar.

Ibland är jag och Tage på lite olika plan. Idag till exempel ville han prata om bajsets fantastiska utvecklig från mat till, just bajs.

Jo, det är fascinerande. Men så är även ögonens funktion, eller naglarnas. Kan vi inte prata om det istället? I alla fall medan jag skär upp blodpuddingsskivorna.

Ett annat exempel är hans idé om att testa overallens vattentäthet. Visst, det är jättebra att kontollera. Men kanske inte med varm choklad ute i snöhögen.

Puts väck.

Skrev precis ett inlägg som bara försvann.

Vet inte hur jag skall hantera detta. Jag känner mig som min amaryllis ser ut: brunkantad, slokande och fnasig. Jag verkligen avskyr när sådant händer, har nästan lust att börja smågråta och trösta mig själv med en näve ostkrokar. Eller en weekendresa till London.

Sen känner jag en doft (odör. Jag är dock förbjuden att använda det ordet, StorTage tycker att det låter som "dödens doft", vilket är för läskigt att uttala) av bebiskräk som jag inte kan lokalisera. Risken är att det är jag själv som luktar (hittar man inte dålig lukt, som förföljer en från rum till rum, är risken rätt stor ja).

Måste nog byta kläder. Jo.

Återkommer (med största sannolikhet. Ni kommer aldrig att bli av med mig. Det har ni förstått va? Slutar ni läsa min blogg kommer jag att maila eller snigelposta inlägg till er. Jag kan se var ni bor nu, allihopa, på min analytics-karta. Är lite besviken på att Öland och Gotland inte finns med. Dock glad att folk från norrigaste Kiruna och södrigaste Limhamn dyker upp med jämna mellanrum. Dagens festligaste ställe var Grums. Bra namn! Hej Grums!).

Bring it on.

Passerade en blogg där det skrevs om pension. Att blogginnehavaren planerade för den, "trots att hon bara var 45 år". Jag nuddar vid pensionstankar mer eller mindre varje dag. Och jag är 29 (visst har jag kommenterat min ålder mycket på slutet? Detta beror på att jag känner mig äckligt ung just nu. Trodde för en tid sedan att jag var 35, minst, men det var fel. Nu känner jag mig typ nyfödd).

Hur som helst, pensionen - ack du vackra. Omfamna mig med ditt rogivande, eventuellt panka, dock underbara vara. Jag är redo, redan nu.

Note to one self:

Återanvänd aldrig påsen det legat kiwi i till att sedan stoppa osten i.

Luden är ordet.

Alla gillar Carola.

Först tänkte jag "jippi, han vill hjälpa till och städa" när han kopplade in dammsugaren och tryckte på startknappen.

  

När han sedan började nynna på "Fångad av en stormvind" förstod jag att han bara ville utnyttja utblåset för att få till en bättre show.

Sportbloggen.

Med hjälp av den här analyssidan som jag använder mig av, kan man se vad folk har googlat för ord för att sedan hamna i min blogg. Ordet "Skrytmorsan" ligger väntat i topp, följt av "Lage Tage". Något lite mer överraskande  var sökningen på ordet "gymnastiska rörelser". Människan som väntade sig en utförlig pilates- eller yogasida hamnade sedemera mitt i Skrytmorsans blogg. Här osar det ju verkligen sport och gymnastik... Nåja, tänk på att jag går mycket. Och sträcker mig nästan besvärade ofta efter ditten och datten.

För att inte göra enventulla sportisar besvikna över det aningens torftiga innehållet ber jag er alla nu att följa detta:
- Ställ er upp. Låt blicken vila i fjärran. Böj knäna. Sträck upp armarna i luften. Uttala orden: "hej vad det går". Lägg er ned och djupandas.

Så. Skrytmorsans morgongymnastik är över. Ni kan alla känna er stolta över vad ni nyss utfört. Bra jobbat hörrni!

Ses lite senare.

Dämpa dig, tack.

Idag när vi var ute på en promenad mötte vi en kvinna i 45-års åldern som log stort mot Tage. Tage log tillbaka, vilket i sin tur gjorde att kvinnan log ÄNNU större. Då stelnade Tage till, sneglade på mig och viskade med en halvhög stämma "hejbarra, där hade vi ett par rejäla löständer.."


Skrytmorsan snabbade på stegen lite.

Lite i oordning.

Tänkte googla filmen "Changeling" på iPhonen.

Kan Google inte hitta några sådana alternativ? Nähä. Mycket konstigt. Skitsökmotor.

(Vad hände? "Bvhangeöing". Köttiga fingarar?)

Framtidsdrömmar.

Skrytmamman och Skrytpappan, efter att gästerna gått hem.

- "Du, det hade varit underbart om vi hade kunnat göra någonting, bara du och jag. Resa någonstans".

- "Jo. Vi får vänta tills barnen är äldre. Fatta när vi fyller 40!"

- "Haha, ja! Det året fyller barnen 16, 14 och 12. Perfekt.

- "Vi skeppar över dem till någon Skrytsläkting, sen susar vi iväg tre veckor till USA. 

- "So long kids, mamma och pappa ska vila upp sig. Hähä".

- "Fast tre veckor är ju skitlänge..."

- "Kanske räcker med en vecka, man vet ju aldrig med tonåringar heller.. vad de kan ställa till med på hemmaplan."

- "Nej fyfasen. En vecka på Mallis. Nära hem om det är något".

- "Jo, men det är i alla fall som fan om man måste ta sig hem. Flyga liksom. Nä.. man skulle kunna ta sig hem med bil om det knep".

- "Men typ Norge då? Nära."

- "Jo, och man behöver inte vara borta en vecka heller. Mån-fre kanske. Eller en långweekend".

- "Jag hörde förresten att de fått nya rum på Scandic här i stan".

- "Jaha! Men bubbel då eller? I sånna fall skulle man ju kunna ta en natt på Scandic bara. Nära och bra om man måste hem. det är ju som fan med tonåringar."

- "Exakt. Fatta om tio år. Då packar vi tandborsten och knallar över till Scandic. Käkar värsta middagen och bubblar fram till 02. Haha, fyfasen.. sova till 10 eller nått. Ohmyfuckinggod så sweet! Vi gör det!"

- "Japp, vi ba hej då ungar, mamma och pappa ska vila upp sig från er, hähä. Ses i morgon!"

Skrytpappan!

Det är dags. Här kommer den, bilden på Skrytpappan. 

Julen 1982.

Ingen vanlig dag!

Grattis till Skrytpappan som fyller Russingubbe idag! Grattis till att han får ha en ung, fräsch fru som med sin purunga hy skiner likt solen. Grattis till att han på ålderns höst får luta sig tillbaka medan hans fru jobbar för brödfödan. Grattis till att han är hela NIO månder äldre än sin maka och således behöver käpp, fotriktiga skor, blodförtunnande och näshårstrimmer en hel evighet innan det är läge för Skrytmorsan (fast den där näshårstrimmern får han nog behålla för sig själv, får man vi Gud hoppas på. Lämnar det dock öppet, ålderdomen kommer med läskiga överraskningar)

Idag skall det fejas, fröjdas och förlustas.

GRATTIS världens BÄSTA Skrytpappa!

Sjukt.

Vad är det med gamla gubbars öron? De (gubbarna alltså) har ALDRIG mössa, ofta keps. På nyheterna står en Erland och pratar om de -29 grader han har utanför husknuten, med öronen bara. Tappar man känseln efter att man fyllt 60? Själv hade jag gråtit över örsnibbsfrostskador.

Vågar ni?

I en av snöhögarna här utanför finns det fyra olika snöbanor; Dödens avgrund, Pinornas djungel, Dödens blund och Lavafallet. Ovanför allt ligger Fasornas platå.

Hoppas inte Skrytsläktingarna får nys om detta, då blir nog Skrytpappans födelsedagsfest rätt folktom. Vem skulle våga sig förbi allt detta? Kanske svärmor, hon är rätt modig och principfast. Är det kalas så är det liksom.

Har förövrigt lite bekymmer med Skrytpappans födelsedagspresent. Han önskar sig bara en sak: kort lugg på Skrytmorsan. Uh. Eller äh. Eller ih. Eller hjälp.

Ett annat litet bekymmer är sittplatser och porslin. Eftersom att familjen Skryt planerar så bra tar vi itu med detta nu. Kvällen innan. Topp! Är det oförskämt att köra golvtema? "Varsågoda, tag en tallrik (alt bok eller annat platt föremål som inte släpper färg) och ta för er av maten. Placera er var ni vill på golvet. Handdukar finns för mer komfortabel komfort. Inmundiga gärna starksprit INNAN ni kommer, så blir vistelsen mer flärdfull".

Men hej på er!

Hittade (tack vare Äh, väx upp) den här google analytics-sidan som visar var bloggens läsare befinner sig. Jag tycker att det är SÅ festligt (skulle kunna skylla på uttråkning, men nej.. jag älskar sånt här).

Så här såg det ut på morgonkvisten. 

Godmorgon Lidköping, Lindköping, Tumba (Mona?) , Östersund och Umeå!

- 26

Äsch. Har problem med bloggerierna. Får inga styckeindelningar, även om jag skriver kod. Irriterande för mig, säkert irriterande för er. Hoppas det löser sig. *exemplevis här: tänkt styckeindelning*

Det blir kallare och kallare. Idag sticker Skrytmorsan inte ens ut nästippen. Telningarna får bygga LEGO och leka med små Skrytkompisar på hemmaplan.

Och på tal om LEGO:

Fortfarande sorterat.

Att jag sen placerat allt längst in mot väggen så att deras små korta armar inte når, hör inte hit.

Haha! Så jädra listigt.

Gummi.

Jättekonstig rubrik. Ville att det skulle stå något helt annat, men iPhonen styrde mig till Gummi. Så - låt gå.

Elen är fortfarande skum. Man får välja mellan mat, värme eller rena kläder.
Jag väljer mat.
Vad väljer ni?



Ps. Visst har ni hört talas om galan. Alltså The Gala med stort G. Eller T. Ja, beroende på. Jag hoppas verkligen det, den kommer vara så galet gummi (LÄS: bra. Ville bara åternkyta till rubriken)

Fas i ofas

Jaha, när jag startar datorn, kör diskmaskinen eller dammsuger flyger proppar. Elektriker, hjälp!

- 26.

Det känns fel, det här med kylan. Vi kan ju inte göra någonting, bara sitta här och ilsket stirra på den vita gården med dess fantastiska snöhögar. Vad ska det vara värt att ha snö om man inte kan leka i den (och nej, det är inte Tage som frågar, det är jag)?

Köpte nya muggar igår. Det väger upp lite. Kan findricka kaffe. 

På samma sätt som andra gillar skor, kläder i allmänhet eller tjusiga smycken, så gillar jag muggar och glas. Eftersom att ett kök (i alla fall familjen Skryts) verkligen har begränsat med förvaring kan man inte sväva ut speciellt mycket (hey, 50 par örhängen rymmer man lätt på samma yta som man förvarar fyra Iittalaglas). Jag vill tro att jag är rätt billig i drift (vad är det för uttryck?) och påpekar OFTA för Skrytpappan vilken omåttlig TUR han har som gift sig med någon som varken tokshoppar kläder eller smink (detta är ju en avvägningsfråga. Gillar han att jag är osminkad och knatar runt i jeans och t-shirt förjämnan, eller skulle han föredra en piffig, galant dam? Nåväl, jag har förklarat för honom att ALLA andra fruar spenderar 4000 i månaden på kläder och smink, han vågar aldrig lämna mig efter det).

Så, även om jag kanske SER lite ruggig ut, har jag möjlighet att bjuda upp till en vacker kopp kaffe. Välkomna, ni som vet vem jag är och var jag bor.

Sorterat.

Alla som tror att jag pedantat i onödan räcker upp en hand.

Alla?
Ja, jag misstänkte det.

Jag ger sorteringen tre dagar.

Från skogen.

Eftersom att jag bara bloggat i ett halvår har vissa av er inte fått se bilder på StorTage som bebis.

Detta innebär att ni inte heller vet att han egentligen kommer från skogen. En trollunge. Jo, det är sant. Titta själva:

10 månader. Vid fototillfället obunden vid svansen.

The lögn

LillLage är ensammen vid skafferilådorna och det prasslar i julchokladlådan. Efter en liten stund går han med flackande blick, onormalt stora kinder och frenetiskt tuggande käkar diskret förbi resten av familjen.
- "Du LillLage... vad tuggar du på?"
- (med fullproppad mun) Ing.. Ing.. *svälj* Ingenting!
- "Vad konstigt, det såg precis ut som att du åt på någonting.."
- "Nej. Men Mamma *nu med gråten i halsen*, vad är det för dag idag? Inte lördag va? Du måste borsta tänderna på mig NU! NU!"

LillLage har med jämna mellanrum börjat ljuga och göra saker i smyg. Roande tycker Skrytfamiljen. Han är nämligen så fasligt söt när han far med osanning, att klockorna nästan stannar. Speciellt när han tror att Karius och Baktus ska göra hål i hans tänder om han äter annat än lördagsgodis. En lämplig ålder för att vara både en lögnare och en tjuv, efter tre års ålder är det inte lika charmigt.

Fin(sk)t som snus, det fin(sk)aste som finsk.

Pom och LillLage behöver inte, jag upprepar INTE nya vinterskor de kommande åren.

Pensionsförsäkringen.

Tog akvarietemat lite väl hårt...

Vi pratade om att Skrytbästisarna, som har ett akvarium med räkor och ålar nu även skaffat katt.

StorTage: -"Otroligt! Jag kan inte fatta det! Jag vill se den NU! Iiih, jag kan knappt vänta, SÅ HÄFTIGT!"
Skrytmorsan (förvånad över Tages entusiasm) -"Vad roligt att du blev så glad!"
StorTage: -"Jamen det är ju klart mamma, hur ofta har du sett en havskatt?!"

Vi bara kör..

StorTage och LillLage har det tufft. Vi försöker strukturera upp dagarna lite, så att den där "vardagskänslan" som blivit så rubbad försvinner en aning. Längtar till måndag då barnen börjar dagis igen, så de får tänka på annat en stund. Skitstart på året. Vilken jädra SKITSTART!

Idag är det 18 grader. Stannade vid Barnens Hus igår och hela det enorma huset osade och pyste. Snön låg tjock på taket och istapparna hängde ned ett par meter. Kändes som jag hamnat i någon Hollywoodfilm där jorden plötsligt hamnat i en ny istid. Barnen kan bara vara ute små snuttar i taget, då deras kinder så lätt blir förfrusna och vita. Jag är less, vill ha - 3 och sol.

Trend 2010

Som vanligt är Skrytmorsan sjukt inne.

Kolla bara på hur hon fäster sina gardiner:

Häftstift. Såklart.

Vad skulle man annars använda? Gardinstång? Pfffh! Tillåt mig hånle. SÅ tvåtusennio...

Vin.

Med en liter vatten och tre vindruvor har Skrytbarnen producerat vin.

De bjöd in för provsmak och Skrytmamman var inte sen att tacka ja. Givetvis följdes de fyra stegen till punkt och pricka.

Titta:
Färgen var ljus. Väldigt ljus. Lättflytande, med andra ord inte speciellt fylligt.

Dofta:
Snurrar glaset. Doftar svagt, svagt av.. ingenting. Alltså endimensionell snarare än komplex (eller är det egentligen tvärt om?).

Smaka:
Rullar det runt i munnen. Torrt, strävt, surt? Nej. fritt från smak med inslag av sällan förekommande små klumpar.

Spotta:
Ja tack.

Sammanfattning:
Mmm. Vingård van der Skryt med mogna ICA-druvor smakar... räv. Men vaddå, vilken nystartad firma har inte lite barnsjukdomar av olika slag. Just vår lider av.. barn.

Noggrann framställning