Puts väck.

Skrev precis ett inlägg som bara försvann.

Vet inte hur jag skall hantera detta. Jag känner mig som min amaryllis ser ut: brunkantad, slokande och fnasig. Jag verkligen avskyr när sådant händer, har nästan lust att börja smågråta och trösta mig själv med en näve ostkrokar. Eller en weekendresa till London.

Sen känner jag en doft (odör. Jag är dock förbjuden att använda det ordet, StorTage tycker att det låter som "dödens doft", vilket är för läskigt att uttala) av bebiskräk som jag inte kan lokalisera. Risken är att det är jag själv som luktar (hittar man inte dålig lukt, som förföljer en från rum till rum, är risken rätt stor ja).

Måste nog byta kläder. Jo.

Återkommer (med största sannolikhet. Ni kommer aldrig att bli av med mig. Det har ni förstått va? Slutar ni läsa min blogg kommer jag att maila eller snigelposta inlägg till er. Jag kan se var ni bor nu, allihopa, på min analytics-karta. Är lite besviken på att Öland och Gotland inte finns med. Dock glad att folk från norrigaste Kiruna och södrigaste Limhamn dyker upp med jämna mellanrum. Dagens festligaste ställe var Grums. Bra namn! Hej Grums!).