Dagens gåta.

Lage kommer in i köket med papper och pennor och ber mig rita en "Tabe". Vad i hela friden menar han?
(en blomma till den som gissar rätt)

Pausbild, Lage i Norsk inne-overall.

Ok - här kommer svaret:




(Tage löste situationen åt oss).
"Mamma, han tror att ordet "ta beteckning" är en bild. En Tabe-teckning",
Ah!

Denna dag, ett liv.

Det är märkligt att trots att man är övertygad om att kroppen ska lägga ned, bara blankt stänga av och lämna in en icke skriftlig avskedan, klarar man det mesta. Med lock för öronen, röda kinder och darrande knän intog jag uppropsrummet och drack mitt kaffe utan att spilla. Jag skrattade högt en gång, diskuterade scheman med en vänlig själ och sa mitt namn högt utan att säga fel. Vid ett tillfälle skulle vi ge personen bredvid oss en snabb presentation av oss själva och ja, jag framstod säkert som något ur en folder från ett frireligiöst samfund (tre barn innan trettio i kombination av att jag inte kan få fram ett enda intresse eller framtidsdröm brukar sällan pocka på tankar kring att jag är annat än väldigt The Kristet. Men hey, hellre det än rabiat). (.. Oj, här lät jag fördomsfull. Klart frireligösa har framtidsdrömmar) Ja. Nä. Det gick fint. Tystlåtet men utan kräkningar. (Fick en tvångstanke kring frågan "varför har du valt att läsa detta". Att jag skulle råka svara att "lukten av böcker ger mig ett rus och att tyngden från en trave böcker är det sexigaste i världen". Tack och lov nöjde jag med mig att säga något i stil med att jag ville knyta ihop spretiga utbildningar till något konkret. Puh!)

Sen, efter denna start, rullade allt bara på. Fick ett fint tyg av svärmor som Skrytpappan hade på sin vägg som barn.

'

Jaha. Lite upp och ned, men jag orkar inte vända. Fint i alla fall. Husigt och grönt.

Sen, fick jag den här av svärmor (kanske en pik, men det var det värt)

Oh, med belysning längst fram så man riktigt ser vad man suger in ("oj, den där legobiten det bara finns en av")

Men sen, det finaste av allt. Underbara, fina och fullständigt makalösa Karin lämnade över den här lilla lådan:

Och där i låg:

Åh, ett &-halsband. Precis ett lika dant som hon har och som jag suktat efter. Vad är bättre än &? Inget, förutom Karin!

Dödsångesten.

Imorgon börjar terminen. Första föreläsningen och mest trolig lagom mycket social situation för att få mig gråtfärdig och vimmelkantig. Hjälp!

Nu börjar det

16 grader inomhus, vad fan är det frågan om!?




Fick slå igång elementet och värmer nu fötterna där.

OBS! Titta på fönsterbrädan! Den där blomman jag köpte.. eh.. vad den nu hette, den lever fortfarande. Prisa gud, ta i trä, köp en lott osv.

Gener och Fredag.

Ja det är märkligt det här med gener.

Lage blir mer och mer lik mig



Medan Tage blir mer och mer lik sin far


Är på väg på födelsedagsmiddag med Tage och Pom. Skrytpappan och Lage ska stanna hemma, då Lage äntligen ska få tillfälle att leka med en kompis som är tillfälligt hemma över helgen.

Life is good.
Trevlig helg på er!

Rut-Knut-Tjut, snart 30 och fabulös.

Jo, vi överraskade henne igår, med Sushikurs av bästa slag.

Lite ilsken till en början, med blommig ögonbindel


(visst ser ni skinnhandskarna? Så sjukt proffsigt gjort av kidnapparna, ser till 100% ut som ett äkta kidnapperi. Japp!)

Men sen blev kära R-K-T lycklig, ty hon älskar ju sushi.



Ja, det här är såklart min tallrik. Jag är ju i princip Japan (eller var det norsk? Same shit).

Sen fröjdades vi i goda vänners lag och diskuterade allt mellan bliförsäljerskor till salami. En fin kväll!

Ps. En extra hälsning till R-K-Ts lillasyster. BEDÅRANDE är ordet.

Vet ni var jag är..

... På överraskningsparty för Rut-Knut-Tjut. Men schhh.. hon vet inget ännu.

Parkeringen igen.

Sitter och krisar. Har lämnat Pom på dagis för att hämta honom vid lunch. Men det ska nog gå bra (barahaninteslårsigellerkastarenträbilihuvudetpånågotannatbarnellerbrännersigpåfrökenstevattenellerblirjätteledsenbaraföratt).




- Posted using BlogPress from my iPhone

Har jag närt..

.. en skooholic vid min barm?






Han kramade de nya pjucksen i flera minuter, sen frågade han om modellen fanns i fler färger. "Det skadar ju inte att kunna byta färg när man känner för det".

Sova sova cell cell cell.

Jag vet inte men, min trötthet har börjat ta sig märkliga uttryck och genomsyrar nu det mesta. Kikade lite på fångarna på fortet igår (fråga mig inte varför) och kom på mig själv av att tänka "men för fasen människor, varför inte skita i att ta nycklarna? Bli istället inlåsta med flit, för att sedan ha möjlighet att lägga er ner på cellgolvet och sova en timme eller vad det nu tar för Gunde att plocka ut er igen". Kvalitetstid med sömnen, inlåst i ett säkerligen bekvämt tempererat mörkt rum, förhoppningsvis med säckar eller något att sova på (men det är inte så noga). Åååh.. magiskt ostört.

Annars så fortsätter vardagen. Lage och Tage är inskolade och klara. Inga tårar, bara glada miner och entusiastiska kroppsspråk. Pompadou är inne på sin dag två. Jag testade att lämna honom femton minuter ensam med fröken och två småkompisar nu på förmiddagen. Det gick fint, han inte så mycket som pep efter mig. Vi käkade sedan lite frukt tillsammans och han briljerade med att peka på fruktskålen och säga "BANAAN". När jag glatt responserade (?) "åh, kan du säga banan Pom?" svarade han glatt med hög stämma "BA..BAJS!". Ja. Men det var ju ganska bra.

I skrivande stund sitter jag i sovrummet och skriver brev till CSN (det märker ni va?). Det går jättebra. Kanske borde fokusera mig, men mina ögonlock vill mest hänga liksom på hälften av ögat. Jag ser rätt het ut kan jag tänka mig, liksom "ooh, jag kisar läckert-looken". Minus att mina ögon är knallröda och puffiga. Och att mascaran sitter under ögonen. Och att det ser ut som att jag målat lila ögonskugga på allt utom ögonlocket. I'm hot I tell you.

Ja. Nä. Jag skulle ju inte skriva inlägg nu. CSN var det.
Vi ses kompisar.

Rödluvan, fast utan luva. Och utan varg. Och utan mormor. Äh.

Kanske inte så mycket Rödluvan då. Men jag var minsann i skogen, tillsammans med Magic. Och vi gick och gick och gick, stig upp och stig ned. Det tog liksom aldrig slut, vi kom aldrig till något annat än dessa stigar som snirklade sig runt de höga och barrklädda tallarna. Tillslut uppmärksammade vi en detalj vi tidigare sett på en av dessa stigar, en liten bit fuskpäls (var dem kom i från skulle jag kunna författa ett helt inlägg om, men det var inte det jag skulle göra nu). Märkligt. Låg det flera pälsbitar utspridda i skogen, eller gick vi i cirklar? Efter typ en sekunds överläggande konstaterade vi att vi vandrat runt likt en visare, en bilbanebil, en karusell (ja liknelserna kan göras många) i en vid cirkel. Topp. Tidsmässigt hade det säkert passerat två timmars vandring och vi hade ingen aning om hur vi skulle ta oss där i från.

Men då plötsligt, kom en älg fram genom buskarna och pekade på en stig vi tidigare inte uppmärksammat.

Nej. Nu ljög jag, ville bara fånga din uppmärksamhet. Inget spektakulärt hände, förutom att vi helt sonika klev rätt på en ny liten stig som snirklade sig tillbaka dit vi började gå. Succé. Förutom att vi hade ytterligare tre kilometer kvar innan vi var hemma.

Nu värker benen. Var tvungen att äta en bakelse för att grädden skulle gå genom kroppen, ned till tårna och omsluta det onda med sin fluffighet. Det fungerade (antagligen måste jag fylla på var tredje timme, typ som med alvedon).

Måste dock åka till affären och köpa mer fik.. jag menar medicin. På återseende!

Ps. Tack för allt fint ni skrivit i kommentarerna! Hädan efter ska jag skriva när jag vill, utan tvång, på det bananas-sätt jag mest av allt brinner för.

Trettioårskrisen?

Jag har formulerat ett inlägg i huvudet under en månads tid ungefär. Det skulle handla om att jag tänkte sluta blogga. Att jag liksom inte har tid och att jag på sätt och vis är rätt trött på hela Skrytmorseriet. Samtidigt så har bloggen blivit en del av vardagen och jag har hittat så himla många fina, roliga, intressanta människor via den. Man får ju liksom en liten relation till alla dem som kommenterar, som har egna bloggar eller de som ibland skickar fina mail. Sen har den ju uppfyllt mitt behov av att få skriva, ibland seriöst, men oftast gallimatias. Så, det vore ju väldigt sorgligt, att bara sluta.

Så, jag tror att jag har bestämt mig för att bara skriva när jag känner för det. Släppa lite på det som ibland känns som ett tvång. För, varje gång jag tänkt att "nu slutar jag helt, lägger ned skiten" så går det oftast bara fem timmar, sen sitter jag och skriver ett inlägg i alla fall, så den uppfyller ju fortfarande något sorts behov.

Ja. Vad snurrigt det blev. Kontentan är väl den, att ibland tryter tiden. Jag kanske inte hinner kommentera överallt, men jag läser det mesta i alla fall. Och vissa dagar kanske det inte dyker upp ngt inlägg, men det beror inte på att jag akut amputerat tre fingrar och ligger på sjukhus, utan för att jag har fullt upp med att läsa Madicken för Tage eller jaga Pom genom huset.

Ja. Ungefär så.

Nu ska jag ut och promenera i regnet. Sen ska jag ut och leta höstskor till barnen.
På återseende fina, fina läsare!

Mä, jag missade helt att blogga idag.

Är lite väck, ber som mycket om ursäkt (ursäktar även här inledningsvis tempusfelen här nedan, jag är lite ostrukturerad och galet sömnig).
De senaste dagarna har blivit lite som en töcken av inskolningar på tre olika ställen. Har skrivit scheman, packat väskor, laddat med extrakläder här och var, pratat med fröknar, ändrat tider, kört bil som besatt samt försökt peta in en 10 st kaffekoppar här och där.

Och mitt i allt det här har jag klippt lugg.
Va liksom, lugg?! För första gången på typ 25 år har jag en lugg som inte hänger nere vid skulderbladen (tack vare söta, fina, bästa Karin som förutom att hon tillverkar världens bästa blogg och är världens bästa vän även är en fena på att saxa).

Ja. Så nu tänker jag på en annat sätt. Vikten från huvudet är liksom ny och lite skrev. Känner mig förvirrad. Måste försöka anpassa mig och bli van. Känna in huvudet, som Ernst K kanske skulle ha sagt.

Måste ta mig lugg och knoppa. Godnatt kompisar

Ps. om jag slutar blogga, kan jag vara kompis med er på facebook då ? Ds.

En era går i graven.

Nu har jag inga bebisar längre, utan tre förskolebarn.
Stort!

Uppropsdagen.

Jo, dagen började med nervositet, pirr och lite allmänt "hjälp-nu-händer-det-grejer-gnäll". Det byttes kläder. Som byttes igen. Som byttes igen. Inget kändes rätt. Inga kläder var uppropskläder. Det gnälldes ytterligare lite. Och sen bar det av. Och allt gick bara bra. Inga missöden, ingen gråt, bara glada miner och rätt mycket mys faktiskt.

Tycker jag klarade dagen rätt bra faktiskt.

Vad gällde barnen uppförde de sig som att det var vilken dag som helst. Trots att deras mor yrade runt med darrande underläpp och slet i garderob efter graderob, bäljade i sig kaffe och pep om ditten och datte, tog de det hela med ro. Alla tre.  De var på sina respektive upprop, fikade, satt i samling och lekte med nya vänner.

I morgon börjar själva inskolningen, och jag funderar på att själv få backup av Skrytpappan. Jag behöver mer handhållning än barnen.

Dagens Tage:
Fröken "Jaha, vad har ni gjort på sommarlovet"
Ett barn. "Badat"
Ett annat barn "Tappat en tand"
Ett annat barn "Vi åkte till mormor"
Tage: "Först var vi Stockholm, oj vad vi gick runt ska ni tro. Vi besökte bland annat Naturhistoriska och Vasamuseet. Där fanns det ju skelett. Man kunde bli rätt rädd, men jag hade sett det förut, så jag brydde mig inte. Men min lillebror han blev lite rädd, han är ju bara fyra. Sen har jag en annan lillebror också, men han var inte med på själva museet, han var lite febrig. Sen besteg jag en topp på 1013 m. Det var i Saxnäs... (här avbryter Skrytmorsan".
Ett annat barn: "Jag har också tappat en tand".
osv
osv.

Jo. De får att göra, fröknarna, misstänker jag.

Lite stilla panik.

Jag, Lage och Tage käkar bullar utanför Pompadous dagis (eller ja, rättare sagt på kyrkogården en bit därifrån).



Just nu sitter Skrytpappan med Pom i knät, redo att bli uppropade. Om Skrytpappan svarar på uppropet lär det bli ett enkelt "ja", eller "här". Om Pompadou svarar lär det bli "bajs".

Får höra sen hur det gick.

Sportkompisar.

Idag undrade jag om StorTage ville följa med mig ut på en lite löparrunda efter middagen. Om han ville! Hans ögon tindrade medan han plockade ihop sina träningskläder. Vi skulle nämligen bli "sportkompisar" enligt Tage och det är visst något fantastiskt. Vi skulle jogga över åkrarna och lyssna på fåglarna, titta på utsikten och njuta. Även detta enligt Tage.

Sagt och gjort, vi drog iväg. Några kilometer fick vi ihop och det var helt fantastiskt. Dock hörde vi aldrig fåglarna eftersom någon pratade ungefär såhär från steg ett till steg färdiga:
"Du mamma, kolla jag kan springa med ganska höga knän. Ojsan, ett litet hoppsasteg. Underbart att jogga mamma. Du mamma, jag springer lite slalom nu. Oj, nu trampade jag på en mask, eller så var det ett gräs. Hej vad det går mamma! Titta en duva, det är märkliga djur. Hej och hå och hej och hå, nu djupandas jag. Kolla mamma, jag knyter nävarna. Titta nu mamma, nu springer jag med händerna i sidan. Du mamma, hur långt ska vi springa? Jag vilar lite nu tror jag. Nä mamma, nu springer jättefort istället. Mamma, vilket team vi är! Oj, jag har mjälthugg. Mamma, jag har även två lösa tänder."

Ja. Det var underbart. Min pojke kan tala han, bättre än vad han springer (precis som sin mor).

Efter spring- och surrsessionen var vi väldigt lidande och trötta. Vi enades dock om att göra om det igen ganska snart. Är man sportkompisar så är man.

Kl 11:50.

Skrytmorsan plockar vinbär hemma hos Skrytmormorn åt skrytfarmorn (cykliskt. Farmorn kokar sedan saft åt Skrytmorsan som Skrytmoran sedan dricker medan hon äter mormorns kakor).



Puh. Inte ens om man låtsas att varje bär är ett högskolepoäng alt. en liten plupp av guld är de festliga att plocka.




Pompan sover. Lyckosten.




Lage och Tage spanar efter skurkar. Tryggt och bra för Skrytmorsan.

Måndagsgåtan.

Vem är det som plötsligt blir knäpptyst och slutar springa kl 08:30 i Skrythuset? (Nej, det är inte Skrytmorsan som somnat i soffan. Gissa vidare).


Ledtråd:


En öppen skafferilåda.


Rätt svar:






Pompan som i smyg försett sig med inte mindre än tre after frukost mackor medan hans ömma moder tittat åt andra hållet i 45 sekunder.

Nu är det dags...

..att svara på frågorna som följde med en award jag fick från Knaada.

 

- Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
- Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
- Ge Awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder och länka till dem.
- Skriva 7 intressanta saker om dig själv.

Ok, jag börjar med de intressanta (?) sakerna.

1) Jag ogillar (och undviker därför in absurdum) att prata inför folk. Med "folk" syftar jag på alla utanför min närmsta familj. Det handlar inte bara om regelrätta redovisningar, utan även situationer där alla blickar vänds mot mig. Exempelvis vid middagar med större sällskap där någon kommer på att fråga "jaha, men dig var det länge sedan man såg, vad gör du nu för tiden" och på så vis får alla vid bordet att titta på mig. Sådant får jag knallröda kinder av samt ett mild form av panikångest. (Men jag jobbar på det och tvingar mig, i alla fall i skolsituationer att skärpa mig. Har klarat av att redovisa inför ett sjuttiototal människor vilket jag ser som in största personliga seger. Jag kräktes dock efteråt).

2) Jag är periodare i allt jag gör. Ena månaden bakar jag bröd som besatt, andra månaden ägnar jag mig åt noggrann städning, för att den tredje månaden exempelvis maniskt läsa böcker.

3) Jag har varit vegetarian under stora delar av mitt liv. När jag fick Tage hade jag varit köttfri i sju år. Nu äter jag kött, men håller mig helst till vilt. Griskött har jag helt slutat köpa.

4) Jag undviker att vara ute själv efter kl 22. Jag är mörk- och skurkrädd.

5) Jag har ett extremt kontrollbehov när det kommer till barnen. Sådär att jag undviker barnvakt trots finfina och kapabla mor- och farföräldrar som gärna passar dem.  Men, det blir bättre och bättre, i alla fall med de större barnen.

6) Om jag bara fick äta en maträtt, eller vi säger en trerätters, resten av mitt liv skulle jag välja toast med rom, creme fraiche och rödlök till förrätt. Till varmrätt tror jag att jag skulle välja någon indiskt. Eller något med massor av svamp (blev inte så specifikt det här). Efterrätten skulle bestå av ost och vin (för det behöver inte vara något sött va? Om det måste vara sött väljer jag cheesecake).

7) De flesta av gardinerna i mitt hus sitter uppe med hjälp av häftstift.

Så. det var det.

Jag skickar vidare denna award till:
Vattenbubblan, Skruttans mamma, Wise, Karins konstgrepp, Mamma Gnu, Canan och Walleriana.

Avbokad.

Jo, det blev så. Vi avbokade sängen. Tack för alla råd och tips nedan, vi får se vad vi hittar på. Jag menar, madrass på golvet är ju bra, men hindrar honom inte för att sticka (i sömnen) mitt i natten. Och vi kan ju givetvis sätta grind vid sovrumsdörren så han inte försvinner ut i hallen, men faktumet kvarstår att familjens vuxna sover som på nålar för att kunna vakna direkt han ger sig upp. Det bästa vore om han liksom höll sig i sängen, så vi enkelt kunde lägga ned honom och bädda om honom vid varje tokryck. Han ställer sig ju inte heller upp för att sedan promenera/tulta/hasa sig fram, utan han lutar kroppen framåt och kutar. Direkt livsfarligt. Hjälm säger jag bara, han skulle behöva en hjälm samt madrasserade väggar runt omkring (sen att vi möblerat sovrummet med MALM-serien underlättar inte. Herregud vilka HÖRN det är på allt!).

Förutom detta så har Pompan börjat prata lite mer frekvent. Han härmas hela tiden och säger viktiga saker som "Bajs", "håhå jaja"samt "hej och hå, hej och hå" i ett liksom klagande tonläge. Är det så jag låter? (Ja, nu syftar jag inte på bajsordet, det kommer utan tvekan från Lage).

Det kanske med andra ord är tid för Skrytmorsan att börja plugga.

Jaha.

Här sitter jag på en parkeringsplats.


Det kan vara så att jag är 30 minuter tidig till ett klädparty hos LitenSkrutts mamma. Eller så gillar jag bara att sitta i bilen.

Jag tänker inte berätta vilket av alternativen som är rätt.

Om ni har lite att göra.

Det är söndag. Hur firar man den dystra dagen? Jo, med ett klipp från "Ingen bor i skogen" såklart. Så får man i alla fall fnissa lite.

Jag vet inte vad som hände igår...

.. men jag blev väldigt frånvarande. Trött och matt med dunkande huvudvärk.

Det inträffade exakt klockan 11. Ungefär samma sekund som vi bokade en BRIO sleep för 3500. Exklusive madrass. 4100 sammanlagt.

Det är bara för mycket pengar för en säng. Idag har huvudvärken släppt och jag har tänkt att avboka beställningen. Herregud - vi vet ju inte ens om det fungerar. Högre säng ger ju högre fallhöjd för Pom även, vilket känns obehagligt. Nej - vi måste kommer på något annat (idéer mottages tacksamt!). Vi ska renovera badrummet och när man börjar tänka i banor som "äh.. vem behöver en duschvägg" vet jag att jag är illa ute. "Inte nalla av renoveringspengarna, inte nalla av renoveringspengarna" .

Nu ska jag ut och promenera i skogen. Vem vet, jag kanske kan hugga ned lite träd och slänga ihop en egen säng, en SKRYT sleep. Jag vet inte men, den känns mer trovärdig än en BRIO. Eller hur var det nu. Äh. Blä.

 

Lögardagen.

Med andra ord: dags att duscha.

Men först ska jag gå på morgonpromenad med en granne. Vi är uppe i en mil per promenad nu, vilket känns ganska overkligt. En mil är ju skitlångt. Snart kanske jag kan gå till IKEA. Eller Norge. Billigt sätt att resa på, det här bensinfria.

Annars så bjuder dagen på hårfärgning, mest troligt. Kan bli hur som helst, vilket känns spännande.

Sen måste vi köpa en säng till Pom. Han klättrade ju ur spjälsängen redan för fem månader sedan, vilket resulterade i att han fick en liten växasäng. Nu ställer han sig dock upp på nätterna och kastar sig handlöst åt höger och vänster, vilket resulterar i bulor och ledsna miner. Så, vi tänkte införskaffa en spjälsäng med EXTRA höga sidor. Sen lär han säkert klättra ur den också, men vi slipper i alla fall den värsta ångesten kring eventuella nattliga huvudskador. Så, vi har kontrollerat varenda säng i hela stan (ja, inne på affärerna alltså, inte hemma hos folk) och hittade slutligen vad vi letade efter.

Såklart var det en BRIO.

Såklart var det deras dyraste modell, "sleep".

Såklart har Skrytmorsan suktat efter den sängen länge.

Såklart känns det i alla fall sjukt att lägga ut 3500.

Såklart är det värt det, om det gör att Pompan slipper slå sig nattetid.

Såklart är det värt det, om det gör att föräldraparet slipper sova lätt så lätt för att hela tiden vara beredd på att fånga en joggande Pom. För jo - han joggar i sömnen. Tvärs över vår säng och pang ner i golvet om vi inte hinner fånga.

Så, 3500 kan vara välinvesterade pengar.

Om det nu fungerar.

Datenight.

Jo, jag och Skrytpappan har en date ikväll.

Det är varken blinde date, speed date eller något annat modernt, bara en (o)reguljär kväll med sushi, vin och min hemlige mp3kompis Justin Timberlake (men honom pratar jag inte högt om).

Det är fint, att ibland efter att man stoppat isäng barnen få äta middag på tumanhand.
Se barra:



Nej. Nu ska jag sluta vara otrogen med er och återgå till daten.
Ses i morgon!

Prydliga Skryts..

... har dresscode till det mesta. Exempelvis när det skall slukas litteratur.

Trytande tålamod = kortsiktiga lösningar

Undra om bristen på sömn hade något med mitt sätt att ta ned gardinerna att göra.






Efter fem minuters slitande för att få loss gardinveporna från hållarna klippte jag helt sonika bort dem.

Vad jag ska göra nu vette fåglarna. Hållarna sitter ju kvar, omöjliga att plocka bort då väggen är i vägen. Hur fasen fick jag ens dit dem?
Nåja, gardinerna är i alla fall väck (hoppas jag sover bättre i natt, annars kanske metallsågen eller yxan kommer fram imorgon).

Nämensäggoddagdå.

Klockan 00:30 i morse lugnade Pompan äntligen ned sig och somnade. Innan dess hade han snurrat, krälat, ropat "vov vov" och med entusiastisk stämma utbrustit sin storebrors namn med fem minuters mellanrum. Sedan vaknade han, grinig och ledsam klockan 05:30.

Att säga att vi är pigga i dag vore att fara med osanning.
Att säga att vi var trötta är ett steg närmare verkligheten.
Att kalla oss näst intill domnade - ja, där har vi rätt benämning på dagens status.

Om ett par timmar kommer nya dagisfröken hit för ett hembesök vilket innebär att jag borde städa lite. Kanske klä på barnen. Borsta tänderna kanske? Ja, rent av försöka hålla ögonen öppna.

Efter detta ska jag iväg och hälsa på en liten bedårande bebis som råkar vara mina barns tremening. Tätt följt av ett biobesök med en granne. Gissningsvis kommer jag att kunna krypa ned i sängen lagom till att klockan är 22. Och då, då ska jag sova som att jag aldrig gjort annat (om inte Pompan, Lage eller Tage vill annat. Huuu).

Dags att idka kaffe. Dagens andra dos.

Det här med att ha många barn...

På onsdag har tre av våra tre barn upprop. På torsdag har tre av våra tre barn inskolning. Vi är ju bara två föräldrar (häpnadsväckande nog). Hur tänkte vi riktigt?

I och för sig ska Lage gå kvar i samma grupp som han hade förra terminen, men det är nya barn och sen (jobbigast av allt) ska han för första gången klara sig utan storebror. Vissa barn skulle säkert bara rycka på axlarna åt en sådan situation, men inte Lage. Bakom sin modiga yta är han familjens allra känsligaste.

Nåja. Jag har delat på mig förr.

?

Allt beror på hur man ser det.

Idag åkte jag ned på stan för att köpa kurslitteratur.



Ja, det blev lite annat istället.

Men, egentligen är ju kläder viktigare än böcker när man studerar. Man lär ju bli insläppt på föreläsningarna om man saknar böcker, men knappast om man är naken.

Shit!

Ja se, nu twittrar jag nästan. Blev dock lite nervös när jag insåg (pga av kommentarerna i föregående inlägg) att Hortensior kräver en del.

Jag är lika bra med blommor som jag är på att prata tyska. Ja ja, das get ganz gut. Ein hund! Das Auto! Hilfe!

Jag måste hitta något nytt att samla på, för jag inser ju nu att det enda jag kommer att få samla i Hortensiaväg är blomblad på fönsterbrädan.

Att samla.

Jag skrev i förra inlägget att jag samlar på barn. Nu är det old news. Jag har nämligen en ny samling:



Hortensior!
Jag har en.

Hur som helst känns den fin och samlingsvärdig. Dess namn andas både stramhet och glädjeflicka, vilket ger den ett sällan skådat djup (jämför gärna med den banala blåklockan eller kanske rosen. Vad är det liksom? Ros. Bah! Så endimentionellt, med flit utan att ens vara sarkastisk).

Nu ska jag sitta här och njuta av min blommande blomma. Hortensia. Aaa.

Enkät.

Snodde denna från alla andra bloggare. 


Du heter: Skrytmorsan van der Skryt. Ja det är som ni tro; ett namn som gått i generationer.
Smeknamn: Eh, jag har nog inget. Nu i alla fall. Min mamma kallade mig "Lillis" tills den dag jag fick barn.
Låt som när du är ledsen sörjer till? Nja, jag sörjer nog inte till musik, däremot får jag ont i magen av vissa sånger som jag associerar till begravningar. 
Beroende av: Kaffe. Och Klungan, just nu i alla fall. 
Vad tror folk om dig? Att jag är framåt och social. Det är jag inte. Enligt mig själv i alla fall.
Vad får du oftast komplimanger för? Mina barn.
Hur imponerar man på dig? Genom att vara intelligent och rolig. Eller bara sjukt kreativ.
Brukar du skratta för dig själv? Absolut.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Det är en lång och fin text från en barndomskompis som jag träffade i helgen.
Var bor du? Vähästerbotten.
Trivs du där? Mycket. Jag flytt int (fast så säger man i Norrbotten. Men äh, jag härmas).
Har du haft sex idag: Men herregud, klockan är morgon. Mest troligt inte.
Hur svarar du i mobilen: "Respekt!". Nej, "hej" kanske? Eller mitt namn. 
Vem ringde du senast?: Min kompis i USA.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Ha, det skriver jag väl inte här heller!
Brukar du komma i tid: Absolut. Jämt. Och det är inte på skoj, jag är som regel alltid 15 minuter tidig. Eller 30 min. Eller 60 minuter. Det är sjukligt.
Hur känner du dig nu: Seg och kissnödig.

Vanligaste färg på dina kläder: Svart
Vad tycker du om fötter: Nja, det är inget jag skulle vilja jobba med, pussa på eller massera. Om det inte kommer till mina barns små söta.
Vad saknar du: ibland verklighetsanknytning, alltid kompisen i USA, just nu grannfamiljen som befinner sig i Huddinge.
Hade du en bra kväll igår: Så sjukt bra! Tittade på Skräckfilm med Karin och Samuel, käkade ostkrokar och myste under filt.
Favorit dryck på morgonen: Kaffe.
När brukar du oftast gå och lägga dig: 22.30. Oftast.
Är du blyg?: Ja. Mycket.
Sysslar du med någon idrott: Ja. Eller äh. Typ. Just nu har jag ett litet sommaruppehåll, annars Vobblar jag med Karin rätt ofta. Simmar och är som värsta badnymferna. Lite Knape, lite Alhanko i en tjusig kombination.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja och Nej. Inte kärlek, men definitivt en instant förtjusning.
Har du spytt offentligt: Ja, en gång på Piteå dansar och ler. Jag hade ätit en korv på en mack och blev jättesjuk. Medan jag kräktes pekade gamla tanter och farbröder, skakade på sina huvuden och sa saker som "titta ungdomarna idag, fulla som dom kräks mitt på blanka dagen". Jag var spiknykter vid tillfället.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Svårt! Antagligen vara naken, vifta på baken och slänga med snabeln.
Är du nöjd med ditt liv: Ja. Absolut till 100%. Annars hade jag gjort något åt det (hoppas jag).
Är du bortskämd: Beror på. Säkert. Kanske.
Vad gör du i morgon: Dricker kaffe. Det är det enda jag vet med säkerhet. Har fortfarande semester (eller "semester" är föräldraledig två veckor till).
Vad är det värsta du vet?: Cancer.
Har du bra vänner och äkta vänskap?: Ja.
Vad är det finaste du fått?: i presentväg eller? Eller i livet? Barnen är ju såklart det finaste. Men Mackie ligger bra högt på listan, precis som väskan jag fick av Karin.
En speciell dag du minns: Det får bli speciella "dagar". När mina barn föddes såklart. Sen den fruktansvärda dagen då min kusin dog. Dagar som etsat sig fast och kan återupplevas bakom stängda ögonlock.
Du samlar på: Barn, uppenbarligen. Tidigare Seinfeldboxar och Nesserböcker.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Mamma. Eller någon av mina vänner. Eller min man.
När grät du senast: här om veckan.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Resa. Enbart resa.
Vill du gifta dig: Jag är gift som den giftigaste.
Vill du ha barn: Har tre. Drömmer i smyg om att adoptera ett till barn. 
Är du musikalisk?: Nej, men har lätt för att plocka ut låtar på piano och blockflöjt (?)
Vad dricker du helst när du är törstig: Vatten. Eller iskall mjölk.
Bor dina föräldrar tillsammans: Med sina "nya" respektive ja. Har turen att få ha fyra världsbra föräldrar. 
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Nej. Jag har nog slutat gråta innan jag somnat, vill jag tro.
Biter du på naglarna: Nej. Naglar biter inte på mig heller. Ids inte ens måla dem. Knappt klippa.

I Karins pärlor.

Bara för att man gör något så basic som att leka med lego behöver man inte tumma på det fashionabla.

Vardag.

Nu kompisar är det skärpning från Skrytmorsans skida (<-- det blev ju helt obegripligt. Ärtskida? Längdåkningsskida? Nej SIDA ska det såklart stå). Jag har inte tänkt i blogginlägg den senaste månaden, vilket givetvis påverkat mitt bloggeri. Men nu, nu är det vardag igen och Skrytpappan har börjat jobba. Detta innebär att det bara är en kort stund innan Pompan ska börja dagis, Tage ska börja sexårs och Skrytmorsan ska börja dåndimpa. Nu ska även bloggeriet få sig en skjuts (eller är det nu jag de facto inte hinner blogga? Nä, det kan jag aldrig tänka mig).

Den 30:e börjar min kurs. Jag måste både klippa mig (så jag ser böckerna, jag är nästan som ett bergatroll just nu) köpa kollegieblock och måla naglarna.

Och sen undrar jag; när man läser till bibliotekarie, ska man köpa hasvänliga tofflor redan nu, så man har gått in dem ordentligt på tre terminer?

Ja, nu är det frukost och sedan vinkar hela familjen åt svikaren  Skrytpappan. Som skall spendera sin dag på kontor. Kan ni detta begripa?

Ut å åk, dag två.

Här är grisarna stora som kor. Det är inte ens roligt (paniken gott folk. Som en rosa kamphund låg hon och morrade).

Ut å åk.

Jag är så långt bort i tjotahejti att kartan inte ens ids märka ut vägarna.

Vad fan är det frågan om - morgonens ett till tre.

1) råkade äta en möglig tomat. Tvättade munnen grundligt när jag upptäckte fadäsen (det jävligaste var att den smakade gott).

2) berättade glatt för LillLage att han skulle få gå på djurpark på lördag - för att tio minuter senare ta till baka det.

3) sätta på TV:n det exakta sekunden som någon i SVTs morgonsoffan sa "BARNPORR". Bytte kanal snabbare än blixten, men Lage frågade i alla fall nitton gånger vad det var och vad det hade med barn att göra. Jag fick kråkor i halsen och ljög om att de sa "barnskorv", "något som sitter i hårbotten på barn".

Bra start.

Ingen fimp på låret, ingen rök i håret.

Visst måste det ha varit länge sedan man var ute på galej (eller på lokal, jag fyller ju snart 30, lämpligare ordval. Fast "galej" lät iof inte nytt det heller) om man häpnar över att man inte luktar rök när man kommer hem?

Nu ska jag sova efter en helkväll (och heldag, enl bartendern) med Rut-Knut-Tjut. Strålande.

Mikro är alltid bra (förutom om man vill koka ägg eller snacka hjärnor)

På grund av ett svikande internet samt en ovilja att blogga över telefonen med svikande app tar jag en liten mikropaus. Se det som ett mikrolån - och det är ju bland det bästa som finns. Upphovsmannen fick ju till och med Nobelpris. Så - jippi! Mikropaus!

Tills vi ses igen kan ni få titta på den här bilden:



Mmm, kantareller.

Samt detta:



Mitt kommande schema. Kan ni snälla lära er det så ni kan påminna mig om när jag måste iväg/läsa/skriva/panika.

Puss. Ses snart då.

Som en delfin. Eller kanske som Knape.

Jag är i chock. Trodde att tursockar var något gemene man samlade och idkade (Ja, man kan idka tursock). Bra ändå tänkte jag, att jag inte samlar på tuBsockar, det hade varit rent osmakligt. De är ju så sjukt fula.

Idag ska familjen Skryt ut på badutflykt tillsammans med Karins konstgrepps-Karin och Mulle. Det kan nog inte bli bättre (ja, jag har tagit ut lyckan i förskott, men det kan man göra när man ska vara med dem). Lage har kontrollerat att det finns en pool lagom för en fyraårig (han är väldigt åldersfixerad och vill åldersbestämma alla och ålderskontrollera allt). Tage nöjde sig med att påminna om att han vill ha simglasögon med sig. Under dessa ville han låna sin pappas linser samt glasögon, bara för att se EXTRA bra under vatten. Kommer fungera jättefint ja.

Nej kompisar, nu är det dags att packa. Jag ska ha baddräkten på.

(det är jag till höger. eller vänster. foto: bild från nätet)

Visst har väl alla tursockar?

Min nya dator låste sig plötsligt då den ville ha ett lösenord vid uppstarten. Jaha. Tog ett dygn att ordna. Sen har vi inget internet heller, tydligen någon konflikt med de andra trådlösa enheterna.
Vad fan är det frågan om?

För övrigt har jag ett bekymmer. Jag håller på att rensa i byrålådorna i sovrummet för att få plats med allt som tidigare bara kastats in i klädkammaren. Det är MYCKET som ska in. Därför har jag plockat i hop tre säckar med gamla kläder som inte passar, är urtvättade, har anno 1999 osv. Men en låda kan jag bara inte med att rensa - min socklåda med tursockar.

Genom åren har jag fått en fin tvångstanke att sockar med grodor på ger tur. De har bara använts vid speciella tillfällen som exempelvis ultraljud, tentor och uppkörningen. De har legat i väskan vid varje förlossning och i packningen vid resor. Och ja, de har fungerat väl. Jag har fått sådan sjuk tur att de bara måste fungera.

Nu har jag alltså en full låda med dessa. Alla är givetvis väl använda, håliga och nötta, men kvar finns dom och jag kan ju OMÖJLIGT slänga dem. Vad skulle hända då liksom (jag vågar inte ens tänka tanken)? De får nog ligga kvar där, i evigheters evighet och ta en massa plats antar jag.

Däremot måste jag nog sluta köpa nya och i stället bruka de jag har, annars kommer jag när jag är 65 behöva köpa en sommarstuga till sockarna. Och det vore ju väldigt kostsamt.

Nu ska jag besöka er andra. Ha en fin söndag!