Uppropsdagen.

Jo, dagen började med nervositet, pirr och lite allmänt "hjälp-nu-händer-det-grejer-gnäll". Det byttes kläder. Som byttes igen. Som byttes igen. Inget kändes rätt. Inga kläder var uppropskläder. Det gnälldes ytterligare lite. Och sen bar det av. Och allt gick bara bra. Inga missöden, ingen gråt, bara glada miner och rätt mycket mys faktiskt.

Tycker jag klarade dagen rätt bra faktiskt.

Vad gällde barnen uppförde de sig som att det var vilken dag som helst. Trots att deras mor yrade runt med darrande underläpp och slet i garderob efter graderob, bäljade i sig kaffe och pep om ditten och datte, tog de det hela med ro. Alla tre.  De var på sina respektive upprop, fikade, satt i samling och lekte med nya vänner.

I morgon börjar själva inskolningen, och jag funderar på att själv få backup av Skrytpappan. Jag behöver mer handhållning än barnen.

Dagens Tage:
Fröken "Jaha, vad har ni gjort på sommarlovet"
Ett barn. "Badat"
Ett annat barn "Tappat en tand"
Ett annat barn "Vi åkte till mormor"
Tage: "Först var vi Stockholm, oj vad vi gick runt ska ni tro. Vi besökte bland annat Naturhistoriska och Vasamuseet. Där fanns det ju skelett. Man kunde bli rätt rädd, men jag hade sett det förut, så jag brydde mig inte. Men min lillebror han blev lite rädd, han är ju bara fyra. Sen har jag en annan lillebror också, men han var inte med på själva museet, han var lite febrig. Sen besteg jag en topp på 1013 m. Det var i Saxnäs... (här avbryter Skrytmorsan".
Ett annat barn: "Jag har också tappat en tand".
osv
osv.

Jo. De får att göra, fröknarna, misstänker jag.