lördag 21 augusti 2010

Trettioårskrisen?

Jag har formulerat ett inlägg i huvudet under en månads tid ungefär. Det skulle handla om att jag tänkte sluta blogga. Att jag liksom inte har tid och att jag på sätt och vis är rätt trött på hela Skrytmorseriet. Samtidigt så har bloggen blivit en del av vardagen och jag har hittat så himla många fina, roliga, intressanta människor via den. Man får ju liksom en liten relation till alla dem som kommenterar, som har egna bloggar eller de som ibland skickar fina mail. Sen har den ju uppfyllt mitt behov av att få skriva, ibland seriöst, men oftast gallimatias. Så, det vore ju väldigt sorgligt, att bara sluta.

Så, jag tror att jag har bestämt mig för att bara skriva när jag känner för det. Släppa lite på det som ibland känns som ett tvång. För, varje gång jag tänkt att "nu slutar jag helt, lägger ned skiten" så går det oftast bara fem timmar, sen sitter jag och skriver ett inlägg i alla fall, så den uppfyller ju fortfarande något sorts behov.

Ja. Vad snurrigt det blev. Kontentan är väl den, att ibland tryter tiden. Jag kanske inte hinner kommentera överallt, men jag läser det mesta i alla fall. Och vissa dagar kanske det inte dyker upp ngt inlägg, men det beror inte på att jag akut amputerat tre fingrar och ligger på sjukhus, utan för att jag har fullt upp med att läsa Madicken för Tage eller jaga Pom genom huset.

Ja. Ungefär så.

Nu ska jag ut och promenera i regnet. Sen ska jag ut och leta höstskor till barnen.
På återseende fina, fina läsare!

8 kommentarer:

  1. Jaa, gör det. Skriv när du orkar och VILL! Jag kommer läsa även om du inte har tid att komma förbi ngt!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår, precis så som jag känner. Nöjet försvinner liksom när man känner sig tvungen och så fort det släpper lite så får man lust igen.

    Men vi har ju blogglövin så jag tittar in när du har uppdaterat.

    SvaraRadera
  3. Vad bra att du förstod mig ;-) Blir det ett tvång är det inte roligt för nån, men dela av dig av ditt bästa till oss så är vi nöjda :-) Jag för min del är glad att jag "hittade" dig! Kram

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Har precis landat hos dig och gillar din blogg. Skön stil :)
    Läser men har inte kommenterat för jag hinner inte alltid med tre små här hemma.
    Hur som helst.
    Det är ju DIN blogg. Så skriv när du vill hur du vill ! Kul att ha läsare men det skapar allt lite bloggstress ibland.
    Att stanna upp och göra vad DU vill är superklokt - var sak har sin tid här i livet.
    Lev väl och må gott! :)

    SvaraRadera
  5. Jag fattar. Har kännt likadant många gånger. Det är synd när det där som man hade från början försvinner - att man skriver för att man vill och har tid - till förmån för att man ska skriva för att man "borde". Inge bra. Och herregud, livet är ju så mycket mer än blogg. Nä, det får inte bli en stress eller en press, då blir det inge kul. KRAM!

    SvaraRadera
  6. Jag skulle sakna om Skrytmorsan försvann, jag saknar när det går en dag utan inlägg men självklart ska det inte kännas som ett tvång. Hoppas du hittade lite fina höstskor. Herregud så dyrt med tre barn.... Skor och kläder till alla, men kul om man tycker om att shoppa!! Kram, ha en skön dag!

    SvaraRadera
  7. Min vän, du är så klok. Det är klart att man ska skriva för att man känner för det och för att man vill. Du vet att jag finns här, läser när du skriver men har full förståelse när du inte är här. Jag får väl what´s up:a dig när saknaden blir för stor. Kram!

    SvaraRadera
  8. Tycker att du tagit ett bra beslut. Skriv när du känner för det, vi finns ju kvar.

    SvaraRadera