Sova sova cell cell cell.

Jag vet inte men, min trötthet har börjat ta sig märkliga uttryck och genomsyrar nu det mesta. Kikade lite på fångarna på fortet igår (fråga mig inte varför) och kom på mig själv av att tänka "men för fasen människor, varför inte skita i att ta nycklarna? Bli istället inlåsta med flit, för att sedan ha möjlighet att lägga er ner på cellgolvet och sova en timme eller vad det nu tar för Gunde att plocka ut er igen". Kvalitetstid med sömnen, inlåst i ett säkerligen bekvämt tempererat mörkt rum, förhoppningsvis med säckar eller något att sova på (men det är inte så noga). Åååh.. magiskt ostört.

Annars så fortsätter vardagen. Lage och Tage är inskolade och klara. Inga tårar, bara glada miner och entusiastiska kroppsspråk. Pompadou är inne på sin dag två. Jag testade att lämna honom femton minuter ensam med fröken och två småkompisar nu på förmiddagen. Det gick fint, han inte så mycket som pep efter mig. Vi käkade sedan lite frukt tillsammans och han briljerade med att peka på fruktskålen och säga "BANAAN". När jag glatt responserade (?) "åh, kan du säga banan Pom?" svarade han glatt med hög stämma "BA..BAJS!". Ja. Men det var ju ganska bra.

I skrivande stund sitter jag i sovrummet och skriver brev till CSN (det märker ni va?). Det går jättebra. Kanske borde fokusera mig, men mina ögonlock vill mest hänga liksom på hälften av ögat. Jag ser rätt het ut kan jag tänka mig, liksom "ooh, jag kisar läckert-looken". Minus att mina ögon är knallröda och puffiga. Och att mascaran sitter under ögonen. Och att det ser ut som att jag målat lila ögonskugga på allt utom ögonlocket. I'm hot I tell you.

Ja. Nä. Jag skulle ju inte skriva inlägg nu. CSN var det.
Vi ses kompisar.