Flärdfullt.

Morgonens tredje inlägg. Skrytpappan spelar tv-spel med barnen och Pom(peripossa) sover sött i vagnen. He gäll att pass på.

Jo. Ikväll förstår ni, händer något lite smått magiskt. LillLage och StorTage skall sova hos sin eminente farmor (och ja, det känns helt ok. Så länge jag får understryka å det grövsta att barnen inte får gå nära trappen till källaren) och Skrytmamman, Skrytpappan och Pom(merans) skall till gourmetmatens högnäste - Skrytbyn. Alltså till Skrytmammans föräldrar. Där skall vi förlusta oss i dagarna två och har tillfället till ära fått bestämma menyn. Det tog tid vill jag lova.

Dessa kriterier satte vi upp innan vi kunde enas:
* Gott (Självklart)
* Svårlagat (Självklart)
* Dyrt (Självklart)

Nej, nu for jag med en gnutta osanning. Reviderar:
*Gott.

Ja. Sådär. Då hade vi begränsat oss till ett femhundratal maträtter. Vi fick helt enkelt ge upp. Valde tillslut den vida benämningen "småplock" till förrätt (Skrytpappan ville att vi skulle kallade den "lyxig bricka" men det kändes oförskämt. Även om vi i smyg ville att det skulle framgå på ett diskret sätt). Till varmrätt valde vi något med nötkött, svamp och västerbottensost - kan ju aldrig bli fel! Sen, till efterrätt Skrytmormorns fantastiska chokladmousse. Allvarligt, hon skulle kunna bli miljonär på den.

Sådär. Ett litet Rosé och en gnutta Amarone på det och helgen blir svindlande.

Besvikelse

I familjen Skryt är det populärt att önska sig saker. Både i julklapp och som pirrande resultat av fyrklövershittande eller fallande stjärnor. För ett par månader sedan hittade StorTage just en fyrklöver, vilket blev en väldigt central händelse. StorTage har sedan den dagen då och då berättat att han väntat på att den önskan han då gjorde skall slå in. Igår fick han nog.

- "Mamma, jag känner mig så besviken. Du vet, jag önskade mig ju en grej när jag hittade den där fyrklövern och det har FORTFARANDE inte slagit in. Det ska ju fungera. Och jag var j ä t t e t y d l i g när jag önskade mig. Nu orkar jag faktiskt inte vänta längre utan tänker faktiskt önska mig en ny grej. Jag tänker önska mig ett nytt tv-spel tror jag."
- "Men vad var det du önskade dig första gången då? Vad är det som inte slagit in?"
- "Jag bad om att kunna trolla mig själv till vad jag ville.

The hunt for red(ish) pumpkin.

Igår åkte familjen Skryt på pumpajakt. Vi åkte land och rike runt för att hitta den perfekta skräckljushållaren men fick vända hem tomhänta. Sorg. Fick några bilder inifrån bilen:

Pom. Förstod inte situationens allvar, utan var nöjd. Minuterna senare kom han på att han var hungrig, på gränsen till döende. Fick snabbfika banan så att overallen numer liknar en stel, brungul sköld.

Tage. Jämnmod.

Och tillsist Lage. Inga konstigheter.

Hur man undviker bilolyckor.

Jaja, jag VET att man sätter upp mitträcken (vajer) för att försöka minska olyckorna på motorvägar. Att man ökar på mängden viltstängsel, ser över tvära kurvor och smäller upp fartgupp här och var. Jag har dock det BÄSTA idén på hur man ska få människor att köra långsamt:

Dyngspridare

Igår körde jag en hel mil i 25 km/h. När bliden togs stod jag helt stilla. Magiskt långsamt, nice and slow. Mitt förslag är att slänga ut 50.000 dyngspridare på landets vägar med absolut "köra-om-förbud". Nice and slow, som sagt. Inget fel på att köra 25km/h heller. Man sparar på däcken, ljudnivån i kupén blir låg och man hinner ta en bild om det plötsligt stegar ut en älg mitt i vägen.

Bus eller paj?

Så var det dagen efter. Lage och Tage förstod inte varför gårdagen var så väldigt ledsam (de kände inte den avlidne pojken), men Tage grät litegrann i alla fall. Mest för att hans farbror var så ledsen. Sen sjöng Tage "Gud som haver" för farbrorn i ett försök att trösta.

Idag ska vi försöka lägga fokus på pumpor. Ska köpa en asstor och kniva ut läskiga ögon, på Lages begäran. Den ska vara så ruggig att Skrytpappan ska utbrista "oooh" i skräckblandad chock när han kommer hem från jobbet. Eller så kanske vi gör en pumpapaj av hela rasket och skiter i tidskrävande snidande, det tyckte Tage om var mer sugen på något att äta.

Sorg

Inatt dog barnens kusins kusin i en bilolycka. Jag kan inte ens sätta ord på mina känslor. Eller sättare sagt, jag ska inte sätta ord på dem. Risken är att jag skulle skriva femhundratusen ord i ämnet och göra om denna bloggen till en sorgeblogg av sällan skådat slag.

Dagen känns som ett svart tomt hål. Sorgen för denna unga pojkes föräldrar måste vara så total, så övermäktig. Går inte ens att föreställa sig. När jag förlorade en älskad kusin kändes det som jag inte kunde andas ordentligt på flera veckor och nu, flera år efteråt ligger en sten i hjärt- och magtrakten. En sten som med jämna mellanrum gör sig påmind om vem min kusin var och vad jag har förlorat i och med hans död. För min svåger, hans familj och pojkens föräldrar väntar en lång tid av sorgearbete av allra värsta sort.

Barnen ska iväg på sin avslutande dagisdag idag. Under tiden ska jag, Skrytpappan och Pom hem till svågern. Usch. Magont och hemskheter.

Mötet.

Melrose Place och Beverly Hills gjorde det. Advokaterna och Ally McBeal lika så. Nu, denna mulna tisdag var det dags för Skrytfamiljen och Äh, väx upp att mötas i en blogg-crossover. Otroligt spännande.

Blogghuvudrollsinehavarna Pom och Helmut synade varandra från topp till tå.



Efter en trevande start...



...blev det ett kärt möte.

Aufwidersen

Vad ger man personalen då barnen slutar förskolan? Tage tyckte att vi skulle ta ett stort plakat och skriva "Vi älskar er älskade fröknar förevigt. Amen". Lage röstade på något så hemligt att inte ens vi visste vad det var. Tillslut blev det en korg med choklad, te och hejdåteckningar. Det får duga. I morgon smäller det. Sista dagen. Vi pirrar ikapp här på Skrytvägen 109.

Skylla ifrån sig.

LillLage - "Men du Pom, det luktar skumt här. Du har visst bajsat!"
Pom - "Papapapapapapa"
LillLage - "Nehejdu! Det är INTE pappa som har bajsat. Det är du, pappa är inte ens hemma!"

Stor.

"PomPomPom, lallalla la la la lalala chobbidooa..."

"Då ska vi se"

"Här bakom kanske?"



"Nähä, ok. Jag bankar lite"



"Kanske om jag slår ÄNNU hårdare, samt tryyyyycker."

"Men vad i hela.. HUR gör man? Mamma, kan du komma. Lova att säga JA! Lova det, annars säger jag inget. Ok? Kan du öppna den här förbaskade dörren. Jag ska ut och förlusta mig i trädgården. En repa i gräset och jag kommer sova mycket bättre sen. Nu när jag är tio månader är det dags att jag får ta lite egna beslut tycker jag, både gällade utevistelser och sovrutiner."

Ringa giftcentralen eller?

- "Du Skrytpappan, visst är det skönt med tredje barnet?. Att man är sådär cool och avspänd. Att man liksom törs låta ungen sova ute i vagnen utan att behöva sitta fastnaglad i fönstret och stirra på en guppande napp exakt hela tiden. Att man inte behöver väcka ungen för att se så den lever när den för en gångs skull sover lugnt. Tänk att vi tog med StorTage till akuten första gången han slog huvudet. 40 cm fall utan så mycket som en bula, läkaren tyckte att vi var helt out of line och råtöntiga. Pinsamt. Du, förresten... den här svampen vi köpte... jag slängde precis ned den i grytan. Tror du att alla svampar är ok? Alltså, det är flera olika sorter och jag känner mig lite osäker här. Kan man lita på att de verkligen har stoppat i helt giftfri svamp? Att det är en expert som odlat och plockat? ICA-odlare måste väl också anlita praoelever och vikarier tänker jag, och jag ska ju servera den här grytan till ungarna sen..."

Asch då, så det kan gå.

Godissugen. Undra om det finns något kvar från barnens lördagsgodis som jag kan tjuvsmaka? Dom har ju stenkoll på vad som finns i skafferilådan, men en liten pyttegodis kan jag nog sno utan att de märker.

Ah. En såndär godisstång som jag inte är speciellt förtjust i. Skulle i och för sig kunna smaka littelitegranna. Typ en tugga.

Ja, det blev visst tre tuggor. Nåja.. Barnen märker inget om jag klipper upp resterande bit i små, små bitar och serverar ur en kopp.

En liiten tugga till, den smakade ju inte så himla tokigt ändå. Har smakat värre.

Nämen om man skulle ta en tur till affären och köpa en såndär godisstång.

Stum kroppsdel.

- "Mamma, jag kan nog inte gå ut idag, jag har hemsk hosta *krax, host*"
- "Lage, det där var ju ingen riktig hosta.."
- "Nej, men jag har hemskt ont i magen"
- "Ok, var i magen gör det ont?"
- "Hur ska jag kunna veta det? Min mage kan inte prata."

På allmän begäran.

Folk (ok, Skruttans mamma. Som också knäcker extra som min bedårande kusin) ville veta hur det gick med Darth Vader. Fick pojkarna se honom naken (fick JAG se honom naken)? Tyvärr. Tage berättade att de lekt att mr Vader plötsligt kommit förbi, sagt att han behövde låna toaletten, dragit ner de svarta tightsen och satt sig ner på en osynlig toalett. Båda pojkarna hade väntat för att få se Vader-rumpan, när/om det blev dags för mörkrets härskare att ställa sig upp. Dock hade leken tagit en annan vändning och hela toaletthistorien fallit i glömska. Tyvärr. Hade det varit jag skulle jag ha satt mig ned och väntat. Hur många tillfällen i livet har man den chansen liksom, att undersöka om Darthan har boxer eller kanske rent kör commando.

Hacka, blanda, koka.

Det var inte svårt för de nya förskolefröknarna att snärja LillLage och StorTage. På Torsdagarna är det barnen själva som gör lunch. Alltid. De kokar vegetarisk, ekologisk soppa och bakar sitt eget bröd. Första, andra, tredje; SÅLD. Tage kunde inte bry sig mindre om avsaknaden av Lego, plastbilar och sparkcyklar. Man får hacka sina egna grönsaker. Sweet, sweet life; här skall lagas, bakas och röras.

Som man aldrig sett honom.

Tage och kompis springer runt och leker på gården.

Skrytmamman - "Tage, vi måste gå in nu"
Kompisen - "Nej, Tage kan inte gå in NU heller! Vi ska snart få se Darth Wader naken!"
Skrytmamman - "?"
Tage - "Fasen, mamma! Du hör ju vad han säger. Jag kan INTE gå in nu!"
Skrytmamman - "?"

Skrytmamman går tveksamt in. Håller koll genom fönstret...

Sure Albert.

Resultat av Skrytfarmor/Skrytmormorsräden (borträknat fulla magar och glatt humör):

Förlåt Skrytmorfar. Du hade en massa post-its.

Skrytfarmor tog fram Skrytpappans gamla Hee man-figurer. Denna tiger hette visst Battle Cat, men StorTage döpte genast om den till Handy Man. Ja. Varför inte?

'
Bland Hee man-gubbarna dök denna filur upp. Tage döpte honom till Sure Albert. Ja.. vem är denne Albert? Hans frisyr vittnar om tyskt ursprung, medan blicken ser mer finsk ut. Ja, vad tror ni?

Nu återstår två och en halv timme innan dagispersonalen kommer på besök. Bäst vi håller oss utomhus till dess. På återseende.

Dagens to do list:

Denna surgråmulna Måndag skall familjen Skryt avklara:

* BVC. Måste mäta och väga den lille Pommern. Har undvikit BVC ett tag nu, i alla fall sedan "min" distsriktssköterska G slutade. Hon var bäst. Det finns INGEN som man mäta sig med henne, alls. Om jag blir statsminister ska hon få bli min rådgivare. Om jag blir Kung får hon bli min Tarras. Blir jag Trazan får hon bli min Banarne. Alla behöver en G i sitt liv, och nu är jag utan (Ringde henne i alla fall förra veckan och hon tog sig tid att prata. Hon sa även att jag skulle fortsätta ringa när det var något jag funderade på gällande pojkarna. Va!? Vilken underbar människa!).

* Förmiddag hos Skrytfarmor.

* Eftermiddag hos Skrytmormor.

* Besök av nya dagisfröknarna vid middagstid.

Ja. Alla dagens bestyr, förutom det första handlar om den sista punkten. Ju mindre vi är hemma, detso mindre är vi hemma. Med andra ord får pojkarna ingen chans att stöka ned det som jag spenderade gårdagen med att städa. Bra plan, Skrytmorsan! Vattentätt, för en gångs skull!

Känner mig lite nervös. Förstår inte varför egentligen. De är ju här för att lära känna Lage och Tage lite innan dagisstart, vilket är en jättefin pedagogisk gest. Men i Skrytmammans mage killas det och sticks - likt Lottas ylletröja.

Kvällstrudelutt.

Så vänner, en liten trudelutt kvällen till ära. "StarWars", framförd av vår egen Skrytpojke LillLage.

Söndagsfrågan.

Vad är det LillLage håller i?

1) En hoppring för små, små hästar?

2) En ring som passar en jätte?

3) En metallring som egentligen ska ligga i verktygslådan?

(Alla förslag kommer från Lage. Vinnaren presenteras så snart Lage själv hittat svaret på frågan)

Uppenbart.

Igår tittade Pom på mig med en lång, besynnerlig blick för att sedan utbrista "Ahaaaa!". Han måste ha kommit på något smart, det såg jag. Skrytpappan gissade på en lösning på konflikten mellan Palestina och Israel medan jag gissade på något rörande teknik. Jag tror att Pom är väldigt teknisk nämligen.

Exempel/bevis 1: Varje gång jag muttrar över en icket fungerande dator tittar han på mig med en entusiastisk blick som säger "mamma, det är faktiskt inte alls svårt".

Exempel/bevis 2: En gång när diskmaskinen inte ville starta knackade Pom på luckan. Och se, jag hade glömt att trycka igen den ordenligt. Klart som korvspad, enligt Pom.

Entusiastiskt sammanbiten. Lite förväntansfull, lite besserwisser.

Vad i hela?

Det är så bökigt när man är hemma hos Skrytmormor och Skrytmorfar. Barnen bara går upp i rök. Ett gissel att lokalisera dem.

Pom som sängkudde

LillLage som.. ja.. vart tog han vägen nu då?

Ett, två, tre och slutligen fyra.

Idag har jag funderat på fyra saker:

1) Varför gör man inte spjälsängar i 180's bredd?

2) Kommer Katrin Zytomierska att amma?

3) Varför har folk slutat klistra upp hundklistermärken på sina bilrutor (ni vet, hej det är 1987 och jag äger en pudel)?

4) Hur kan oxfilé ha samma kilopris som godis?

Ja. Det var väl det. Nu ska vi skam-basta hos Skrytmormor. Känner mig fortfarande som en usel mamma.

Två fel av två möjliga.

Skrytpappan - "Barn! Kom och ät frukost, det är simskola idag så vi måste skynda oss lite!"
Barnen - "Jippi!"
Skrytmamman - "Du Skrytpappan, vilken tid börjar simskolan egentligen?"
Skrytpappan - "Eh.. kommer inte ihåg. Kolla mailen."
Skrytmamman - "8.45."
Skrytpappan - "Vi måste skriva ned det där..."
Skrytmamman - "Men vänta... det är ingen simskola idag. Simhallen är stängd för tävlingar."
Skrytpappan - "Fåse? Menvafasen, det var ju avslutning för simskolan förra lördagen!"
Skrytmamman - "Shit."
Skrytpappan - "Shit."
Skrytmamman - "Fasen."
Skrytpappan - "Fasen."
Skrytmamman - "Ungar *host* Det är ingen simskola idag för att.. för att simskolan är stängd..."
Barnen - "Neeeeeej!"


Skrytmamman - "Barn, nu när det inte är någon simskola idag kanske vi ska göra något annat roligt?"
Barnen - "Vaddå för något? Bio?!"
Skrytmamman - "Bra idé! Vi har sett alla barnfilmer som går nu, förutom den där filmen Upp. Det verkar ju så galet bra!"
Barnen - "Ja, den vill vi se!"
Skrytmamman - "Ska kolla vilken tid den börjar. SHIT! Den är ju från sju år."
Skrytpappan - "Nej, det går ju inte."
Skrytmamman - "Nej, det går ju faktiskt inte."
Skrytpappan - "Shit."
Skrytmamman" - "Shit."
Skrytpappan - "Ungar, det blir nog ingen bio heller..."
Barnen - "Neeeej!"

Analys av situationen:
De vuxna i familjen Skryt borde skämmas.

Kompensation av felandet:
Bastubad och middag hos Skrytmormor och Skrytmorfar.
Ny film och massor av popcorn.
Eventuellt tre kinderägg var.
Kanske varsin PEZ-gubbe.

På tu (tre) man hand.

Med LillLage hos en kompis och Skrytpappan på herrmiddag var fredagseftermiddagen ganska tom på familjemedlemmar. Pom som ställde till rabalder och sovvägrade satt som en zombie i vagnen med glasartade ögon. Utvisad på eget önskemål. Detta ledde till att fredagens Skrytmiddag skulle inmundigas av blott tu: Skrytmamman och StorTage. Mysigt. StorTage fick bestämma menyn och stå för tillagningen.

Seriös bananhackare. Varma mackor på brunt bröd med ost, chilisås, skinka, bananer, curry och annanas blev kvällens varmrätt.

Dukningen - fantastisk med ljuvlig liljekonros på bordet och sweet hemkokt saft i glasen.

Nej, detta är ingen matblogg. Ser inte gott ut, men det var det. Med proffshackade bananer kan det icket gå fel!

...och avslutningen. En enkel fruktsallad och chips, allt efter kocken Tages önskemål.

StorTage hade även hyrt en film, kvällen till ära. Tyvärr fick Skrytmamman klampa in och stänga av. Barntillåtet är inte alltid barnvänligt. Efter lite gråt och tandagnisslan enades vi om en ny film i morgon. Ska styra pojken mot AirBud. Har sett den i hyrfilmshyllan de senaste 13 åren och är galet sugen på att se hur man kan bygga upp en film kring basketspelande hundar (skrev jag "galet sugen"?)

Morgonens dansshow

Bidrag till nästa Shakiravideo. Tror han har goda chanser, den gode Pom. Han kan till och med knycka på nacken och göra vågen genom kroppen på ett lodrätt sätt. LillLage har precis sjungit r.o.c.k. med Sha boom, tyvärr kom inte sången med riktigt.

Ord kan ha flera betydelser.

Det är fredagmorgon och LillLage springer fram och tillbaka i köket. Han är iklädd stålmannenpyjamasen och hoppar mellan fantastiträd utan att nudda marken.
- "Jag är stuuuumpan!"
- "Vad säger du Lage?"
- "Jag är stuuuumpan!"
- "Stumpan?"
- "Japp, jag är stålmannen. Stumpan som kan hoppa skitlångt, kolla barra hur jag hoppar! Jag är stumpan!"
- "Du Lage... vad betyder stumpa för något?"
- "Stumpan? Det betyder superhjälte. Jag är stålmannen-stumpan."
- "..."

Skrytmammans egen söt-stumpa

Avokado.

Japp, avokado. Det är något extra med dem. Man går där kring grönsaksdisken, får syn på de gröna skrovliga tingestarna och greppar resolut kring än den ena, än den andra. Klämmer och petar. Allt för att hitta den där perfekta konsistensen. Mjuk men fast, fingret skall liksom göra ett märke, men inte så att köttet känns som mos under skalet. När man sedan hittat den man tror är det ultimata, måste man i alla fall ta två extra. Bara utifall att. (Att de alltid säljs som två för 15 eller tre för 20 är ju givetvis även på grund av detta. INGEN har någonsin köpt en avokado och lyckats pricka en lagom mogen).

Sen kommer man hem. Öppnar först den ena: FAN, ljusbrun och trådig. Den andra: JÄDRAR kärnans yttersta lager sitter fast i köttet = för omogen för att vara riktigt god. Den tredje: Ja. Mums. Grönsak at it's best.

Då kommer vi till det märkliga. Under alla dessa år av avokadofrosseri har jag aldrig, jag upprepar aldrig försökt att odla ett avokadoträd. Som att jag trott att det vore omöjligt. Som att avokado egentligen aldrig odlats, utan mest bara trillat ner från himlen likt ett grönt (dödligt) regn som stackars sydamerikaner sedan samlat ihop och skickat till min ICAaffär.

Idag kom vändpunkten. Jag fick läsa hur man gör för att få en avokadokärna att slå rot. Nu gott folk är det bara tio timmar från att Skrytmorsan påbörjar etapp ett i avokadoträdsodligen. Detta skall bli mitt nya kall och kanske eventuellt även mitt framtida yrke.

Avokados by Skrytmorsan.
Ekologiskt odlat i ett radhus nära dig.
En för hundra, tre för hundraen.

Sov så gott.

Det är något visst med grönklädda äppelträdsben med tjocksockar på toppen.

She moves like she don't care, smooth as silk, cool as air

I perioder tänker jag rätt mycket på Maria Wetterstrand. Har inte bestämt mig för om jag gillar henne eller om jag är totalt livrädd för henne. När jag hör henne prata i radio kan jag känna mig imponerad av henne. Av hennes styrka. När jag ser henne på tv spelar hennes ögonbryn mig ett spratt. Jag blir hyptotiserad av henne på ett skrämmande sätt. Det bästa vore om jag blundade. Ska börja med det

Medan Wetterstrand gör piruetter i min huvudvärk sitter något märkligt på kökssoffan. Är det Hemulen? Ett isberg? Barbapapa? Nej, bara Skrytpappan som passar på att jobba medan Pom sover.

Han påstår sig vilja jobba under täckmantel på sin arbetsplats också.

Inte bättre, inte sämre.

Har fortfarande en hjälm av huvudvärk. Blev inte bättre av att Pom(paochståt) vaknade klockan halv fem och hade morgon. Han gjorde djupa knäböj vid sänggaveln och upprepade orden "aff aff maff maff". Vad menade han? "A fan, maffian", eller kanske "aff aff (allt för föräldrar) maffigt maffigt" eller helt sonika "jag är vaken, upp och hoppa mamma". Svårt att veta. Han är ibland lite väl kort när jag försöker konversera. Han uppskattar sina egna monologer bättre.

Åter igen en morgon på soffan. Slapp Mad Dicken idag. Istället fick jag själv välja kanal på TV:n medan barnen gjorde annat. MIO hojtar om att man ska beställa idag för att få leveransen innan jul. Ok. Skryter MIO över att de har skitlånga leveransköer eller är jul närmare än jag trodde?

Alla har vi drömmar.

"Mamma, medan du har legat och sovit alldels migränig har jag gjort en sak. Du ska få en ledtråd, skicka hit micken.."

"We come from the land of the ice and snow, From the midnight sun where the hot springs blow...! Led Zeppelin mamma, jag har övat aslänge och.."

"...mailat Bagge och anmält mig till idol 2010. Jag tror att jag har värsta chansen!"

Fuffens på Junibacken.

Idag har Skrytmorsan migrän, alt. världens bihålebekymmer. För mig känns dessa åkommor likadant då jag har helt felkonstruerade bihålor. Istället för två reguljära hålor har jag två russinprickar. Skulle jag tro i alla fall, dom är helt värdelösa. Om jag var med i Extreme Makeover skulle jag propsa på att dom inte gjorde något annat än mina bihålor. En bihålemakeover. Fast.. kanske även fixa bristningarna på magen. Eller äh, när dom lika håller på: fluffigt, böljade hår, jämna tänder och rejält mycket större ögon. Lätt som en plätt.

Låg på soffan i morse, blundade och försökte blickstillsgosa med pojkarna. De kikade på Madicken. Jag är bara så less på Madicken. Jag låssas att hon heter Mad Dicken. Galna snoppen. Medan barnen sitter lyckligt ovetandes om mina tankar och underhålls av Abbes kringelbageri tänker jag i mitt stilla sinne att Abbe och Alva nog har ihop det ibland. I tvättstugan, bredvid klappbrädan till skenet av den vedeldade koktunnan. Och att Madickens pappa egentligen inte jobbar på tidningen, utan säljer sprit borta i Linus-Idas kvarter under den sliskiga täckmanteln "käcka farbrorn". Det är därför han har råd att pynta upp när det kommer en flygmaskin till stan.

Landat

Jaha. Ursäkta det hysteriska inlägget nedan.

Nu har det gått ca 30 minuter sedan jag hittade min blogg i en MAMAartikel (en tidning jag prenumererar på och har läst vartenda nummer av, brukligt att tillägga).

Vad har hänt sedan dess?
- Pom är numera rädd för sin mamma. Vrålade och hoppade lite väl högt och länge för hans smak.
- Mina ögon har liksom tryckts ut fem millimeter ur sina ögonhålor och vill inte gå tillbaka. Ser ut som att jag har struma av tredje graden.
- Jag har ringt alla jag är släkt med och skrikigt obegripliga URL:er för att sedan hysteriskt fnissande slänga på luren (för så snabbt som möjligt kunna ringa nästa person i ordningen).
- Jag svettas ymnigt. Faktiskt värre än efter uppkörningen för ett år sedan. Då rann några envisa droppar ned för tinningen. Nu skulle hela huvudet förvandlas till en stenhård iskaka om jag gick ut i minusgraderna.

Jamensåatteh. Jag nämns brevid Schulman. Man kan nästan säga att vi är lika jag och Schulman. Lika kända och lika coola. Jag har ingen bokaffär med DYRT-skylt utanför, men väl ett radhus där jag lätt skulle kunna slänga upp en FRÄN-skylt. FRÄÄÄÄN. Fränt.

Det är fränt det här. Åsa. Jag känner att jag spontant vill tillägna ALLA inlägg hädanefter till just Åsa. Kanske döpa nästa barn till Åsa. Eller är det att gå för lång kanske. Kanske Åsa slutar läsa efter allt Åsa-tjat. Bäst att sluta.

...


Men nog är jag allt glad i Åsa ikväll.

Skrytmorsan smäller av.

Åt både höger och vänster.

http://www.mama.nu/artiklar/2009/mama-startar-redaktionsblogg/index.xml

Ur artikeln:

"Har redaktionen några favoritbloggar förutom våra egna mama-bloggar?
– Jag gillar min vän Emelies popmorsa.blogspot.com och den oslagbart roliga gofugyourself.com. Caroline gillar Alex Schulmans pappablogg, Åsa föredrar skrytmorsan.blogspot.com. I övrigt blir det en ohelig blandning av allt från mode till tv och amerikanska husmorstips."

Skrytmorsan? Skrytmorsan! Står det verkligen SKRYTMORSAN!? Dubbleklickade på länken. JA!

Åsa. Jag vill gifta mig med dig!
Tack och bock.

Ho Ho Ho

Så var det vinter. I alla fall enligt LillLage och StorTage som snabbt raffsade ihop vinterattiraljerna när de såg den frostbitna gräsmattan.

Resultat:
- Tre snöbollar (med hjälp av gannpojkens skyffling av altanen).
- En skidtur på uppskattningsvis sju minuter.
- Dyngsura overaller efter att båda pojkarna satt sig på ett isflak (LÄS: isskorpa på relativt djup vattenpöl).

Det är skönt ändå, att de är entusiastiska. Har tappat den där riktigt laddade känslan (förutom när det kommer till indisk lunchbuffé. Då spritter det i Skrytmammans ben).

Rosa racerskidorna

The weekend

- Du Skrytpappan, kan du hälla upp ett glas Bin till mig?
- Absolut. Vill du ha lite Burka på smörgåsen?
- Tack vad snällt och gott. Ska inte du också ta en Backa?
- Nej, jag tycker att vi börjar titta på B-filmen nu.
- Ha ha ha ha
- Ha ha ha ha
- Nä.

Detta var Lördagen.

Söndagen var inte så mycket mer. Skrytbarnen hade ett uppdämt kompisbehov och tog hem en respektive två små Skrytkompisar. Ett av de besökande barnen var dock med mig under två och en halv timme, så man kan säga att barnen hade varsin kompis, och att jag hade en.

Skryteliskryt.

Pom kan: Säga mamma. Säga pappa. Säga Lampa. Säga Titta. Säga Dä. Vinka. Dansa när vi slår igång musik. Klappa i händerna när vi ber honom. Bajsa varje morgon, samma klockslag. Faceplanta med grace.

Geni.

Skrytmamman kan: Dricka kaffe utan att spilla (oftast). Uttala skitsvåra dinosaurienamn. Backa runt gathörn skitgeschvinnt. Spela Super Mario Bros 1 med handkontrollen upp och ner. Prata länge och väl i telefonen. Spela in Nurse Betty två gånger utan att verkligen spela in det. Vifta på rumpan i dansen (ni får trot om ni vill). Dricka ett glas vin utan att bli lila om tänderna. Se världsvan ut när ingen ser.

Inte så mycket Geni. Men lite?

Jamen typ sådär. Då har jag fått skryta lite idag med. För att kalla sig "Skrytmorsan" (ja gott folk, detta kommer kanske som en chock, men jag h e t e r faktiskt inte Skrytmorsan. Jag bara kallar mig det) skryter jag rätt lite. Försöker rätta till misstaget.

I'm safe.

"Mamma, jag har satt mig i bilstolen för att testa den lite innan ni installerar den. Tänkte läsa instruktionerna"

"Men shit, den har ju fått bäst i test. Facebooktumme mamma!"

"Och sen sittkomforten. Sånt som barnstolstillverkarna inte kan känna själva. Jodå. Känns ganska bra. Måste bara..."

"... spänna åt bältet lite."

"Aaaa, jag sitter som en kung! Det är annat det än den där skräpmatstolen ni spänner fast mig i. Hädanefter vill jag äta i den här*"

* Det blir asdyrt att köpa ny bilbarnstol, Skrytpappan. Mycket billigare med ny matstol *host* /Hälsn. Skrytmamman

En morgon, en dans.

Idag började dagen sådär underbart. Dansade med Pom till den här sången och livet kändes bara outstanding. Har bestämt mig för att behålla den här känslan, för på måndag börjar allvaret. Ska prata med dagispersonal och föreståndare. Styra upp det sista så LillLage och StorTage får den barnomsorg de förtjänar. Låg mellan 01:30 och 04 och formulerade mig inne i huvudet tills jag insåg att det jag kommer säga till hela den här horden av vuxenöron inte spelar någon roll, för det är Lage och Tage som räknas. Bara dom och deras hjärtan, hjärnor och mjuka magar som skall göra allt annat än ont.

It takes a thought to make a word
And it takes some words to make an action
It takes some work to make it work
It takes some good to make it hurt
It takes some bad for satisfaction

La la la la la la la life is wonderful
Ah la la la la la la life goes full circle
Ah la la la la la la life is wonderful
Al la la la la

Dagens StorTage

Lage: "Kan du leka affär med mig?"
Tage: "Nej, jag vill leka en icke-lek"
Skrytmamman: "Vaddå för icke-lek?"
Tage: "Jag tänker dra omkring på den här nyckelpigan. Den räknas inte som leksak, utan mer som rekvisita bara. En icke-lek."

(OBS! Här nedan skryts det)

Ja, nu kanske jag är lite biased, men visst fasen pratar Tage anmärkningsvärt häftigt för att bara vara fem år?

Just do it.

- "Skrytpappan, jag har hittat en säng till StorTage på Blocket."
- "Ok, vad är det för något?"
- "En prick likadan som LillLage har. En sån som StorTage önskat sig. Visst slår vi till?!"
- "Ok, om du är helt säker på att det är den vi ska ha.."
- "OH JAAA. StorTage har verkligen öööönskat sig en sån. Bäst vi köper omgående innan den försvinner"
- "Vi ska inte kolla på den först?"
- "Då kan ju någon annan hinna före. Vi tar den osedd. Jag har ju sett bilden på den.. superfin!"
- "Ok. Storleken på sängen då? Har du koll på måtten?"
- OH JAAA. Den är ju exakt som LillLages.

Skrytpappan och Skrytmorfarn åker och hämtar sängen. Skrytmamman och resten av världen jublar! I alla fall fram tills dess Skrytpappan börjar ropa obehagliga saker från hallen.

- "Du Skrytmamman, vi får inte upp sängen för trappen!
- "Prat! Den är ju exakt lika stor som Lages säng och den gick ju upp med lite milt våld..."
- "Har du mätat?"
- "Nej men, den.. *host*.. ser ju lika stor ut."
- "Ja, för den är 10 cm högre kan jag tala om. Vi får helt enkelt inte upp den. Vi lägger detta på is tills imorgon och räknar ut hur vi ska göra"
- "Menförifan! Den gååår upp. Tryck på lite mer. Jag vill inte ha en stor jäkla säng ståendes i hallen i tre veckor. Vi måste ta tag i detta nu!"
- "Nej. Vi måste fundera på det här..."
- "Men, alltså.. nej! Sågen, Skrytmorfar.. ta sågen!"
- (Skrytmorfar)"Ska jag såga?"
- "Nu tack."

Och sedan:

Tadaaa! Svinbra. Träklossar ftw! (Ska renovera till det, sen någongång...)

*snörvel*

Nej, jag snorar inte för att jag är sjuk. Jag inledde morgonen med att kika på bilder från en gammal kompis snart ettåringa barn. Och det blev som vanligt overload. Lite extra mycket overload då jag umgicks både med mamman och pappan till barnet. Barnet vara bara så lik sina föräldrar (för ovanlighetens skull? Vilket unikum, Skrytmorsan) och supersöt. Verkligen J ä t t e f i n.

Nu ska jag gå och ta mig samman. Vi fick hem StorTages säng igår och den var.. för stor. Ska visa bilder sen. Det blev både tandagnisslan och sängoperation.

Återkommer (?. Bra att jag skriver det va, så ni inte tror att jag slutar skriva bloggen just i dag. Bara sådär. Nä.)

In med det nya!

Discobrallan har fått en ny säng. Svart. Alternativen är nu:
1) Måla om sängen
2) Redecorate så resten av rummet passar sängen.

Vi tar det senare alternativet va? Det är ju inte som att vi är upptagna med andra typer av renovering.

Rånöjd. Discobrallan är värsta storkillen (att sängen skall användas till mittpådagensovning om ett halvår eller så behöver vi ju inte nämna för honom. Inte heller det faktum, att han inte ens avancerat till spjälsängen ännu).