Landat

Jaha. Ursäkta det hysteriska inlägget nedan.

Nu har det gått ca 30 minuter sedan jag hittade min blogg i en MAMAartikel (en tidning jag prenumererar på och har läst vartenda nummer av, brukligt att tillägga).

Vad har hänt sedan dess?
- Pom är numera rädd för sin mamma. Vrålade och hoppade lite väl högt och länge för hans smak.
- Mina ögon har liksom tryckts ut fem millimeter ur sina ögonhålor och vill inte gå tillbaka. Ser ut som att jag har struma av tredje graden.
- Jag har ringt alla jag är släkt med och skrikigt obegripliga URL:er för att sedan hysteriskt fnissande slänga på luren (för så snabbt som möjligt kunna ringa nästa person i ordningen).
- Jag svettas ymnigt. Faktiskt värre än efter uppkörningen för ett år sedan. Då rann några envisa droppar ned för tinningen. Nu skulle hela huvudet förvandlas till en stenhård iskaka om jag gick ut i minusgraderna.

Jamensåatteh. Jag nämns brevid Schulman. Man kan nästan säga att vi är lika jag och Schulman. Lika kända och lika coola. Jag har ingen bokaffär med DYRT-skylt utanför, men väl ett radhus där jag lätt skulle kunna slänga upp en FRÄN-skylt. FRÄÄÄÄN. Fränt.

Det är fränt det här. Åsa. Jag känner att jag spontant vill tillägna ALLA inlägg hädanefter till just Åsa. Kanske döpa nästa barn till Åsa. Eller är det att gå för lång kanske. Kanske Åsa slutar läsa efter allt Åsa-tjat. Bäst att sluta.

...


Men nog är jag allt glad i Åsa ikväll.