fredag 30 juli 2010

Dagen efter och att härstamma.

Dagen efter altansovningen. Jag skulle nog inte ha hoppats på regn och bett om tummhållning. Tages öron höll, enligt egen utsago, på att gå sönder av dånet då dropparna smattrade på altantaket. Men i övrigt gick det fint. Speciellt för mig, som fick sova inne på en vanlig säng.

I kommentarerna till förra inlägget fick jag en fråga angående insamlingen till Isak. Det är bara att klicka på banern här till höger och följa instruktionerna. Man kan exempelvis sms:a en summa som dras direkt från telefonräkningen. Smidigt och enkelt. Alla summor är bra, även de allra minsta och det gör verkligen skillnad!

Angående Lefsreceptet ska jag försöka hitta det i min mammas gömmor. Ska nog baka lite själv, det är vansinnigt gott och länge sedan jag åt det. Norskt är gott, som man brukar säga (eller?).

Förutom norskt påbrå har alla i familjen, utom jag då, även ett annat påbrå. Tydligt idag:

Pompan som ränner runt i holländska träskor modell mjukis (ja jag sa ju att jag gillar att få klä barnen i allt möjligt festligt innan de är gamla nog att protestera).

Ikväll är det dags för en ny film; "The Informant" med Matt Damon. Någon som sett den eller som har ngt annat bra filmtips? Nu har jag ju faktiskt tid att se på film. Lyxigt. 
/ Filmmorsan.

torsdag 29 juli 2010

Glasveranda, det nya stjärnklara.

Inatt bäddar vi på verandan i sovtäcken anno 1978.



Håll tummarna för regn, det vore fantastiskt!

Yoda?

Jag finner oändlig lycka i att kunna klä på barnen precis hur jag vill (i alla fall innan de fyller tre). De är så medgörliga när de saknar preferenser.






Pompan iklädd frottékappa - bara för att det är så förjordat sött.


Icke-Skrytmorseaktigt.

Jag valde den här rosa och puderdoftande igår på ICA.


Första tecknet på stundande 30-årskris?

onsdag 28 juli 2010

Torsdag, eller är det onsdag?

Är helt dagvill, som sig bör när det är semester.

Har grova bekymmer med att ladda upp bilder. Hade tänkt visa lite av dagen, men den enda bilden som ville hänga med var denna:


Födelsedagstårtor i kopp som jag bakade för att fira min pappa som fyllde år för ett tag sedan. I utkanten av bilden kan ni se mitt nya vinglas. Glas nr 2. Jo, det fungerade också.

Hur som haver, dagen bestod av att handla inför födelsdagskvällen. Han även med att susa förbi H&M för att köpa en skjorta till Malla som hon efterlyste i sin blogg. Hittade den på första försöket - oh, rekord! Så fungerar det aldrig när jag handlar till mig själv, vilket osökt får mig att tänka på att detta kanske är ett yrke för mig - personal shoper. Ja. Typ. Nä. Hur som haver är jag glad att jag kunde hjälpa till (kan man hjälpa ska man hjälpa - bra ordspråk).

Kikade på Inglourious basterds ikväll. Så himla bra film. Spännande och alldeles för rå, men galet bra. Rekommenderar! (Kikade på Shrek 3 igår med barnen även. Också ganska bra, men Brad Pitt som är med i den förstnämnda filmen slår lite högre än det där gröna träskmonstret, även om de har snarlika ansiktsuttryck)

Nu. Måste. Jag. Sova. 
Ha en fin kväll kompisar. Ses i morgon.


När man handlat nytt..

... Måste man ju få testa funktionerna.



Jodå. De fungerade.

Nu har jag bara sju glas till att kontrollera.

tisdag 27 juli 2010

Skulle ju egentligen..

.. ha dokumenterat en hel dag, från morgon till kväll. Har gjort det rent kameramässigt, men har inte haft tid att föra över bilder samt skriva ned allting. Kanske i kväll, beroende på. Har så galet mycket att ta itu med att datortiden liksom inte infinner sig. Har massor av inlägg hos er alla att läsa också, har inte hunnit med den senaste tiden. Uselt Skrytmorsan!

Igår hamnade jag som sagt på IKEA tillsammans med Karin (samt mina föräldrar). Väldigt trevligt och rätt.. ekonomiskt fördärvande. Men, vissa saker måste man köpa (som till exempel allt jag råkade hitta på Iittala outlet, absolut livsnödvändiga ting). Det absolut bästa med resan, förutom att få umgås med några av mina favoritpersoner, var att lyssna på en pappa och hans ca 11-åringa son som skulle handla iskubsformar. "Nejmen! WOW! Kolla, man kan göra fiskar! Wohooo! Och hjärtan! Hå hå hå! Vi köper hjärnan va, vi gör det! Ok, hihi, woho!" Allt sagt med vidöppna ögon och höga entusiastiska röster.

Åh, rart!

Här är en bild av några av nyförvärven. Istället för ett överfullt, alldeles för högt legoskrivbord med miljoner små legolådor, har vi nu denna:


Där två sänglådor fulla med LEGO kan stoppas undan och försvinna när det inte används.


Som balsam för pedanterisjälen.

Nu ska jag fortsätta att skruva i möbler. Återkommer.

måndag 26 juli 2010

Har gjort iittala outlet samt Ikea.

Nu undrar jag om jag kan få bo hos någon av er?

Ps. Jag kan vara liten i maten om det krävs. Jag använder sparsamt med varmvatten även. Ds.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Var är jag?

Har hamnat någon stans i Sundsvallstrakten.

Iittala outlet någon?



lördag 24 juli 2010

Harregullan, det är ju lördag!

Firar med "Alice i underlandet" på Blura. Hoppas verkligen att den är bra, orkar inte med något halvdant.

Är allmänt emot halvdant just nu, toppen ska det vara, annars låter jag hellre bli.

Funderar även på att dokumentera hela min dag i morgon, men bilder. Vet inte varför jag fick ett sådant vansinnigt sug efter att visa er allt från frukostmacka till middagshandling, men.. det kommer nog bli toppen (annars får det som sagt vara).

Ska sluta svamla.

Hoppas ni har en bra kväll allihop!

PS. barnen tittade på Älgar idag, uppfödda sådana. Frågade Lage vad de hette och han svarade "djur har väl inga namn heller, de kan ju inte berätta vad de heter". Ja. Nä. Ja. Nä.

fredag 23 juli 2010

Bilder från barnens fjällresa.

"Oh vad vi barn måste gå långt. Om vi går efter den här plankstigen kanske vi kommer hem till vår kära mor. Oh vad vi saknar henne"


"Se Lage, jag kan se mor i fjärran! Eller är det endast en hägring, jag kan icket avgöra då min kropp är så full av saknad"

"Bäst vi dricker vatten ur denna fjällbäck så vi överlever tills det är dags att återförenas med vår mor. 
Ps. Våra munta miner är bara ett spel för gallerierna, vi är egentligen hejdlöst sorgsna eftersom att vår fina mor är hemma utan oss"


"Titta Lage, vi tar med oss en blomma hem till mor, så kommer hon bli glad. Oj vad vi älskar att uppvakta henne!"

***

Ja. Sen kom telningarna hem. Ytterdörren öppnades, någon skrek "hej" tätt följt av "vi springer och ser om några kompisar på gården är hemma".  Fyra och sex år gamla har kompisarna börjat spela en av de viktigaste rollerna i deras liv. Häftigt, men också lite läskigt.

Dagens Lage och Tage

(barnen pratar med en kompis och de försöker bräcka varandra i häftiga berättelser)


Tage: "Ja, det var coolt. Men vet du vad jag såg? Det var en hackspett som.. eller nja, det var snarare en kille, han skar.. eller nja.. snarare sågade. Äh, det var kanske inte så coolt nu när jag tänker efter."

Lage: "Ja men jag vet en cool kille. Det är Hulken! Han kan typ ta ett danssteg över halva jorden."

Lage: "Fast Shitmunkarna är också coola. Alvin och gänget. Han heter faktiskt AlVIN. VIN alltså. Han gillar nog vin."

Åh herregud.

Jag är så sjukt lat. Orkar ingenting. Det är som att mitt gräsänkeri med allt vad det innebar har tagit musten ur mig (att vara bortbjuden, luncha på stan, handla vagnar, sova hos föräldrar, dricka martini och gosa med ettåring kan vara lätt knäckande - i efterhand. Som att man måste få vila lite efter att det festliga. Det låter rätt och riktigt va?).

De här fjällvandrarna kom nämligen hem med massor av energi och vilja.

Urk säger jag. Varsågoda - studsa studsmatta ni. Spela tennis. Rensa förrådet.

Själv sitter jag helst i soffan med en bok och har gett mig själv tillåtelse att inte röra ett finger på minst ett dygn.



onsdag 21 juli 2010

På turné

Jag och Pompan har fullt upp.




Vissa av oss gräver grus.




Andra av oss blir bjudna på Asti martini.

tisdag 20 juli 2010

Lathetens ok.

Jaha. Där ligger han.


Jaha. Här sitter jag.


Tycker mig mig minnas att jag skulle göra en massa viktigt medan resten av familjen var på turné. Måla trappan tillexempel.

Men att, jag har kanske blivit lam? Eller är det en rejäl förkylning jag dragit på mig? Något är det för jag kan liksom inte få kroppen ur soffan.

Synd.

Kollar rean.

Är ute efter en kofta.



Alltså, ska jag stoppa ut armarna eller benen genom de där hålen på mitten?

måndag 19 juli 2010

Att skrubba eller rubba.

Nu när jag är gräsänka passar jag på att ränna runt hos mina föräldrar (jag har två kanonuppsättningar, lyckost mig)

Inledde hos Skrytmormorn och SkrytmorfarOna för en riktig grillkväll. Ona hade fått en hejdundrande grilltillbehörslåda av jobbet som vi tänkte testa. Den innehöll bland annat marinad, kryddrubbing och BBQ-sås, vilket ju skulle passa perfekt. Vi inledde med att kika på Per Morberg (och med tanke på att det var ca 34 grader inomhus, kände vi oss precis som Per såg ut vilket gav en sjukt bra autentisk feeling medan vi peppade).

När Per vinkat hejdå med sina svettdrypande hårtestar var det dags att sätta igång. Jag och Ona plockade i lådorna efter kryddryddorna, men förbaskat, de var försvunna! Efter en lång, lång stund säger plötsligt Skrytmormorn "nejmen oj, menar ni den lilla fyrkantiga förpackningen? Är den det vi letar efter?"

Ja. Här hade hon placerat den:

I städskåpet, jämte putsmedlen.

Hon antog att "Rub" innebar "Skrubb", som i "skrubba rent gallret efter grillning".

Ja. Så kan man ju kanske tänka. Jag är inte den som dömer andra... typ.

Hur som haver fick köttet sin rub, folket sin mat och allting slutade gott i alla bemärkelser.

Nu ska jag gräsänka mig i säng. I morgon ska jag luncha med Rut-Knut-Tjut-mamman samt Skruttans mamma. Kanske unna mig något gräsänkigt. Såg att många av er röstade på ponny.. Tja, vi får se, jag är inte den som är den. Om inte annat kan jag använda den som gräsklippare eller rejäl pall i trädgården. (Saker kan ha många användningsområden, det har jag i blodet i rakt nedstigande led från Skrubbmormorn. Förlåt, Skrytmormorn).

söndag 18 juli 2010

Vad man gör när man är gräsänka:

Exempelvis kan man unna Pom ett nytt åk.






En liten Brio Sitty. Fint som snus tycker både mor och barn.

Jaha frågar jag mig nu, vad skall hända (köpas?) här näst? Förslag?
(Svara helst innan torsdag, för då kommer Skrytpappan hem igen...)

Mot fjällen.

Lage, Tage, Skrytpappan och Skrytfarfarn ska bege sig iväg mot fjällen för att vandra i några dagar, något de sett fram emot under en lång tid. Själv förstår jag ingenting.
Vandra. I fjällen? Vad GÖR man liksom? Tittar? - Ok, kul i en dag kanske. Fikar? - Gör man bättre när man får sitta i en stol. Går? - Massor. I mark som kräver annat än gymnastikskor mellan varven. Upplever? - Ja ok, första dagen, när man kikar på utsikten kanske det känns fantastiskt, men så länge man inte stöter på en björn, älg eller lo känns det rätt beiget. Visst vore det trevligare att gå en tur vid en sjö hemmavid, ta en kopp kaffe och bada i det någorlunda varma vattnet (om man jämför med en fjällbäck) och sedan gå hem för att sova i sin egen mjuka säng?

Hur som haver älskar Skrytpappan fjäll. Och barnen säger sig göra det samma (den enda av barnen som de facto gått i fjällen är Pompan, och då satt han i en ryggsäck och var typ tre äpplen hög). Så, det är bara att hålla god min i elakt spel och packa väskor så det bara fladdrar i dragkedjorna.

Lovade Skrytpappan att hålla mig mild och lågmäld i mängden saker. Ok. Bara de får plats med lite grejer jag fiskade upp på apoteket:

Ullsockar, första hjälpen-kit, salva mot onda mygg, roll-on för att mota bort onda mygg, bandage och plåster. Sen packade jag saker som böcker för högläsning i stugan, minst tre ombyten per dag, regnkläder, vindkläder, sommarkläder, kallväderskläder, stövlar, gymnastikskor, goretex-skor, sandaler och solskydd. Sen en låda med lego, ett klio Ben Ten-gubbar, mjuksidjur och solglasögon. + tio saker till. Upphöjt i Femton.

Nu åker de snart, så jag ska pussa och gosa och gulla med dem allt vad jag bara kan, samtidigt som jag förtränger att de ska åka bil en massa mil i en kilometertakt som överstiger 50.

lördag 17 juli 2010

Stressbloggning med anledning av världens sötaste bröder.

Kl 19:00
Lillebror vill höra mer saga efter att Skrytmorsan avslutat kvällens kapitel. Skrytmorsan säger bestämt nej.

Kl 19:05
Ljud hörs från övervåningen.



Storebror kom till undsättning.

Skrytmorsan flyttade isär pojkarna till sina respektive sängar och släckte lampan trots protester.

Kl 22:00



En stycken lillebror djupt sovande i storebrors säng.

fredag 16 juli 2010

Hemma och i ordning.

Klockan 06:45 befann jag mig tillsammans med Lage och Tage på sjukhuset. Givetvis fick vi vänta i 45 minuter innan vi fick prata med någon arbetande personal, men vi är vana att vänta (LÄS: att vara för tidiga). Genast blev vi upplysta om att storebröder, oavsett hur hårt de håller i sin lillebrors hand, måste lämna området, då det är "en anhörig per patient som gäller". Fick kvickt som attan ringa SkrytmorfarOna, som susade till sjukhuset snabbare än snabbast för att hämta upp en besviken storebror.

Vita dräkten på (extremt icke-populärt hos fyraåringen) samt en liten hutt med lugnande medicin (smakade jordgubb, gott) och vi var i rullning. Lage blev långsam i rörelserna och fnissig. Närstuderade en leksak och pratade om "märkliga rutmönster av nät" så länge att att jag nästan blev orolig. Allt var dock helt i sin ordning, man ska visst bli lite på lyset, det är mening. 

En mycket virrig, men munter herre.

Vi hämtades av narkosläkaren och blev iklädda de gröna dräkterna. Den här gången kändes det bara fint alltihop, inga skakade knän och paniken kring kirurgernas kompetens infann sig aldrig. I alla fall inte mer än att jag syndade dem alla från topp till tå och konstaterade att de såg riktigt vettiga ut. Gav dem ett par kontrollfrågor (exemplevis "hur ofta har DU utfört en sån här operation" eller "Jaha, så du söver folk. Är det ditt jobb eller något du mest gör på fritiden?") vilket de klarade. Allt kändes lugnt. 

När Lage fick andas i den lilla masken och ögonen stängdes pussade jag bara på honom och sa "gör ett fint jobb tack" och lämnade rummet utan tårar i ögonen. Klumpen i halsen stannade vid just det.

Gick med till fiket och köpte en kopp kaffe. Stirrade på telefonen och efter 15 minuter ringde det. LillLage var klar och låg på uppvaket, precis min typ av operation!  Älgade upp för de tre trapporna och hittade min ljuvliga lilla son sovandes med solen lysande på hans lilla smala, vita, nyopererade arm. Allt hade gått så bra och snabb och lätt och relativt smärtfritt.

Efter 30 minuter vaknade han med ett ryck, satte sig rätt upp och sa "hej. Oj. Aj, vad har jag på foten?" De hade satt en droppnål strax nedanför vristen och han beklagade sig ljudligt. Det gjorde tydligen ondare än själva operationsstället och han ville ha bort nålen med omedelbar verkan. Sjuksköterskan förklarade att för att få ta bort nålen måste man dricka lite och sedan gå och kissa. Lage utbrast "ge mig något att dricka då, för jag ska gå på toaletten".

Tre klunkar senare haltade han iväg till badrummet, kissade och bad sedan om att få nålen avlägsnad. Sen bad han om att få sina egna kläder, att någon skulle klippa bort namnbandet runt armen och att han sedan skulle få åka hem. Läkaren nickade och sa "ok, är man så målmedveten är man frisk nog att åka".

Vi vinkade och gick. Allt klart och bortgjort på en förmiddag, utan onödig mellantid.

Men, så är han också min lilla Lage. Snabb, effektiv och inte intresserad av något tjafs.    

torsdag 15 juli 2010

Spikar - väck!

I morgon klockan 07:15 ska Lage och sövas, spikar i armbågen ska väck och gips förhoppningsvis bort. Ser allt bra ut kanske han kommer undan med ett bandage en vecka eller så.

Han påstår sig vara orädd, men bad med darrande stämma sin storebror följa med. Tage, livrädd för sjukhus som han är, tog ett djupt andetag och svarade "Jag väntar utanför dörren medan de opererar på dig, sen är jag där när du vaknar. Då äter vi glass".

Kärlek.

onsdag 14 juli 2010

Trolleri trollera.

Jag äger numer ingen kaffekokare.



Lage har trollat den till en girlang.

Varning eventuella besökare; medtag inget av värde (om ni inte vill gå hem en värdefull ägodel fattigare, men en girlang i papp rikare).

tisdag 13 juli 2010

Jag ba gjorde det.

Bokade en resa alltså. Till USA. Över julafton.


Nu återstår bara flera månader av längtan och resfeber. Jul på Manhattan tillsammans med familjen och bästa kompisen - det kan bara inte bli bättre.

Tage började gråta när vi berättade, i samma veva som jag nämnde Nintendo world och pannkaksfrukostar. Det är nästan för mycket, men för mycket är bra. För mycket, det är USA.

Morgondoppet

Strax efter klockan 07 packade sig en fryntlig Skrytfamilj ut mot havet för att äta frukost. Kaffe, smörgåsar, chokladbollar och frukt - en perfekt start på en sandig dag.


Vi var givetvis helt ensamma, som sig bör för att vara värt.



Barnen gick helt bananas och sprang okontrollerat på den långgrunda stranden. De samlade på sig pinnar och stenar för att bygga sig en flotte. Lage ville till Afrika, medan Tage kunde nöja sig med stranden bredvid.


Popman försökte hjälpa, men stjälpte. Drog virket åt fel håll och stod i vägen. Han blev förvisad till de kaffedrickandes skara.

Efter en timme rullade mörka moln in och Skrytfamiljen fick knotterhud utan dess like. Vi packade i hop fikaresterna och försökte övertyga barnen om att det inte på något vis var möjligt att ta med den påbörjade flotten hem. INGA pinnar eller stenar fick följa med.



Vilket de givetvis ignorerade. En pinne och en sten smugglades med bakom skratthoppande ryggtavlor.

Tage, din lille räven, avslutade det hela med att hälla in en rejäl näve sand i badbyxorna. Planen var att få med sig lite sand hem. Resultatet blev att doppa nederdelen av kroppen i det kalla havet och åka hem invirad i handduk. Inte populärt.

Klockan 09:30 var familjen hemma igen, lagom till att grannarna börjat dra upp sina persienner.

måndag 12 juli 2010

Idag, mitten på Juli.

I två veckors tid har jag loggat in på Studera.nu och kontrollerat antagningsbesked även om jag vetat att det var alldeles för tidigt. "Mitten på Juli" var universitetets information om höstens antagningsdatum. "Mitten på Juli", det passar liksom inte mig, alldeles för abstrakt. Helst vill jag ha både datum och klockslag, annars blir jag sådär, hysterisk och övervänt. 

Men idag, klockan 09, var det visst mitten på Juli. Där, under inloggningsuppgifterna stod den lilla raden "1 oläst meddelande". Med hjärtat i halsgropen klickade jag. Kisade. Såg suddigt. Spärrade upp ögonen. Jo. Det stod "antagen".

Det är märkligt sånt där, känslorna som fyller en när man faktiskt blir sådär galet lycklig. Inte som när man får se sitt barn för första gången, inte på långa vägar, men i alla fall sådär uppfylld av ett stort JA. Det gick vägen. Jag får bli det jag vill (när jag blir stor, eller större. 29, snart 30 torde pocka på stor och gammal va?)

Det känns fint det här. Lugnt på något vis. Om ett och ett halvt år har jag byggt på min tidigare utbildning med en kandidat inom bibliotek- och informationsvetenskap. Jag ser mig själva hasa runt i tofflor, utan stressmage, resten av mitt liv.

söndag 11 juli 2010

Stockholmsresan, del 4


Dagen D för Junibacken. Pompan som dagen innan hade blivit märkligt varm och näst intill febrig av hettan fick stanna hemma på hotellet med Skrytpappan. Så, storbarnen, farmorn och Skrytmamman (som stirrat på Skrytpappan och väst "visst är det du som stannar med Pom idag?)  begav sig med tunnelbanan mot djurgården. Närmsta tunnelbanestation var Östermalm, så vi klev av där och tittade oss omkring. Till hjälp att lokalisera oss hade vi en GPS i form av min iPhone, så jag försäkrade alla att promenaden skulle gå smärtfritt.
Så vi gick.
Och gick.
Förbi Stureplan (ingen kotellfrilla ute kl 08. Inte ens en någon med vanlig frisyr. Vi var totalt ensamma - går det ens i Stockhom? Ja, uppenbarligen).
Förbi ett museum.
Förbi ett stort torg.
Barnen började fråga var fasen Pippi tagit vägen och jag försäkrade dem att vi var på rätt spår.
Tills jag upptäckte att jag hållit gps:en upp och ned och att mitt spanande efter kändisar, kändisars bokaffärer (hade ingen adress men hoppades på att stöta på den) samt festliga filurer gjort att jag missat att vi rört oss i helt fel riktning (och jag hade inte ens Skrytpappan att skylla på!)
Vi gick tillbaka. Förbi ett torg. Förbi ett museum. Och stod sedan vid tunnelbanestationen.
Lade bort GPSen och kikade runt ett hörn. Ah, Strandvägen. Lyxvägen. Den som leder mot Djurgården.

Barnen älskade den långa vägen längs vattnet, under de mastodontiska träden, det i sig hade kunnat vara ett utflyktsmål som hette duga (och gratis. Anteckna detta alla kommande Sthlmsresenärer). De lekte djur under djungelträd och kisade genom grenarna i jakt efter bananklasar ända tills vi stötte på en man med galen blick. Då fick barnen inte leka djungel längre, utan reguljära stadsbarn på en trottoar mitt mellan en bussgata och en spårvagnsväg. 

Tillslut skymtade vi Junibackenskylten (tack och lov kan Tage läsa, annars hade vi passerat och hamnat någon helt annan stans, mest troligt på en bakgata där vi sedan blivit rånade. Sådant som händer när man är i en storstad, det har jag sett på film). Snabbt som attan kröp barnen upp och lät sig fotas som Tommy och Kling. Jag försökte förklara att Tommys frilla inte på något sätt var smickrande, men Tage tyckte att det i alla fall var bättre än Pippis, som såg radioaktiv ut. Låt gå.

Eftersom att vi i princip hängde på låset var vi så klart ensamma till en början. Barnen fick gå bananas i Villa Villekulla och det hade det helt underbart. Klängde i Pippis kök, klättrade på Lilla gubben och var så rödrosigt lyckliga att det var värt de extra två kilometrarna det tog att komma på plats.


Tänk bara, de fick leka jordgubbstårta. Kan det bli så mycket bättre? (Här försöker jag låta positiv för sakens skull. Vad är det för jäkla fåneri? Tårtor ska vara äkta, annars kan det vara).

Lennart Hellsings gurkor utan skor uppskattades. Precis som det magiska sagotåget där Astrid själv läste sammanfattade berättelser kring sina sagor. Barnen var tysta och uppmärksamma vilket är det BÄSTA betyg någonting någonsin kan få. Det har i princip aldrig hänt förut (om man räknar bort den där gången tre killar körde moppe i lekparken hemma hos oss)

Vi beställde in "kanonkulor" som var goda varianter av chokladbollar. Medan vi smaskade i oss spanade vi efter båtar och häftiga hus. Vilket ställe att fika på!

Tyvärr var Junibacken rätt litet, med Naturhistoriska mått mätt, och efter två timmar ansåg sig killarna vara klara. 
Då var klockan 11.
Ok. Eftersom att vi befann oss på Djurgården med miljarders museum bestämde vi oss för att pojkarna skulle få välja något annat att göra. De enades snabbt om Vasamuseet.

Ja, där fanns det en stor båt. Och det var väl ungefär det. Tage och Lage gick igenom varenda detalj i hela museet och ojade sig och häpnade. Skrytmorsan gäspade lite i smyg, tills vi kom fram till de eländiga skeletten. Det var faktiskt aningens fascinerande, speciellt att de i vax kunnat rekonstruera någorlunda troliga utseende på några i besättningen. En sak ska man ha klart för sig, det var inte en Brad Pitt som seglat och sjunkit. Inte ens en Leonardo. 

Efter två timmar pussade Tage och Lage kungen farväl och gick med på att lämna det mörka, ekande stället. Vi tog bussen in till centrum och började leta efter en fin restaurang att äta en sen lunch på. Problemet vara bara det att vi var så sjukt hungriga allihopa att vi inte orkade leta mer än en minut. Vi hamnade på..



Åhlens. Åh så tråkigt. Barnen var dock överlyckliga över att få pannkaka, grönsaksbuffé, vitlöksbröd och torkad frukt. Trötta och kraftigt överstimulerade så till den grad att de var vindögda petade de i sig maten likt små robotar och kunde sedan inte lyfta ett finger. Vi i princip baxade dem till centralstationen och placerade oss på rätt tunnelbanevagn. De orkade knappt prata, men vid Hägerstensåsen spred det sig ett brett leende över Lages mun och ett kvävt "såååååsen" pressades fram.
Allt var i ordning.
Allt var bra.

lördag 10 juli 2010

Är i skogen...

och blåser såpbubblor, äter morotskaka och grillar ananas.



Återkommer i morgon.

Känner inte riktigt stödet.


- "Du mamma, är det sant som de säger, att du kanske ska bli bibliotekarie?!"



- "Nejmen, vad då, jag retas väl inte. Det är väl inget fel med att jobba på bibliotek. Jag skulle aaaldrig drömma om att driva med dig..."



- "Titta hit allihopa! Haha, gissa vem jag är?!"

fredag 9 juli 2010

Jag ser det inte.




- "Mamma, jag orkar inte alla schikärtor."
- "Det heter kikärtor".
-"Ja, kikärtor. Som i att det kikar ut små tomtar ur varje ärta."
- "Var har du hört det, att det kikar ut små tomtar?"
- "Vaddå hört? Jag ser det ju med mina egna ögon".

Stockholmsresan, del 3


Tredje dagen av kulturella godbitar började även med en och annan frukostgodbit. Så många att vissa inte kunde röra sig från restaurangen för egen maskin. Skönt ändå, att vi liksom åt upp kostnaden för hotellrummet, känns mer värt på det viset.

Tage behöll samma plågade min i 35 minuter. Sen frågade han efter glass. 

Mätta och belåtna satte vi oss på tunnelbanan, skrek SÅS i vanlig ordning och njöt av den svala luften nere i Stockholms undre värld (här syftar jag alltså på tunnelsystemet, inte kriminella svartklubbar. Dit skulle jag aldrig ta med mig barnen, hade absolut lämnat dem hemma). Vi slapp till och med byta vagn, vilket vi firade med att köpa varsin dricka. Skrytbarnen som får sockerdricka ungefär lika ofta som det är val i Sverige lade sig raklånga på en skitig stenhäll och uttryckte sin lycka genom ljudliga rapar och meningar som "det här är livet!". Med våld och övertalning fick vi övertyga dem att gå därifrån, ty Naturhistoriska hägrade bakom nästa krök och vissa vuxna kissade nästan på sig av förväntan.



Det började så sjukt bra. Dinosaurier, som till skillnad från Skansendjuren, var utdöda och på låtsas. Skönt. Barnen fick hålla huvuden i jättegap och klappa mammutar som varken innehöll loppor eller rovdjursinstinkter. Precis Skrytmorsans kopp te! 

Och när man trodde att det inte kunde bli bättre dök Julia från Bollibompa upp. Jag slet tag i barnen och tvinga dem att pyssla i hennes hörna. OJ så söt hon var, Julia. 

Tage och Lage gjorde fina dinosaurier med hjälp av målarfärg och äggkartonger. Varje gång de sa att de var färdiga påpekade jag några fel och brister i deras konstverk ("Vadå klar? Ska inte Diplodocusar ha fler tänder? Gör mer grönt vid fötterna Lage! Kallar du det där dinosaurie, gör om gör rätt!"). Och under tiden småpratade jag med Julia. Tänk, en riktig kändis. 

Efter en timme eller fler var var barnen gråtfärdiga. SkrytRomeo, förlåt, Skrytmorsan fick samla ihop sina barn och vinka adjö till Julia. Vi gick vidare mot de Nordiska djuren.

Jamen ni ser ju! Fantastiskt! En jättegroda! Jag var helt mållös och ville ta med dem hem. Tänk vilket bra dörrstopp ute på bron eller sidobord i Tv-rummet. Den var så skrynklig och fin och skulle säkert passera som  pensionär på flyget hem. Fick dock inte lös den från underlaget. Dagens första (och enda) minus.

Ägd! Nej jag skojar bara. Skulle aldrig sno maten av ett lodjur. 

Sen satte vi barnen i arbete. Bara för att det är sommarlov ska väl inte hjärnorna förmurklas. Dags att lära dem vad som är giftsvampar och inte, så de kan göra rätt för sig och samla ihop höstens mustiga soppor. 

Efter flera, flera timmar var det dags att styra kosan mot hotellet igen. Tyvärr. Naturhistoriskas briljans skulle gärna fått underhålla mig någon dag till.


På hotellet bjöd menyn på grillad korv med pommes för de största barnen. De vuxna fick grillad halloumi. Vi satt länge, länge och sammanfattade dagen och barnen var totalt enade om denna dagen hade varit den absolut bästa hittills. Det som avgjorde det hela var - sockerdrickan på tunnelbanan. 

Happ.

Imorgon kör jag del 4, Vasamuséet och Junibacken, häng med!