Stockholmsresan, del 2

Dag nummer två startade tidigt med en rejäl hotellfrukost. Barnen smakade av alla 47 sorter och enades till slut om att enbart äta upp vattenmelonbitarna. Jättepopulärt att bära tillbaka två brickor som var fulla med halvätna saker. Dock kan tilläggas att jag noggrant och väl uträknat lämnade brickorna bredvid en annan familjs bord, så att de skulle få de ilskna blickarna från restaurangpersonalen och inte vi, fina Skrytfamiljen.

Här kan man se Skrytmorsans bricka. Vaniljyoghurt och husmans med Philadelphia. Så sjukt nyttigt (sen kanske det kan hända att det dök upp våfflor, men det finns inga som helst bildbevis på detta eventuella).

Efter frukosten packade vi oss iväg mot Djurgården. Vi åkte tunnelbana (och skrek HägerstensSÅSEN så högt att en kvinna tappade sin mobiltelefon) för att sedan byta till världens varmaste buss. Som åkte åt fel håll. Vi hade tagit 47:an mot.. någon annan stans. Fick kliva av, gå tvärs över vägen och ta 47:an åt rätt håll. Helt i pedagogiskt syfte så klart, vi ville visa barnen hur det går om man.. gör fel. Smart va?

Väl på plats tittade vi på apor (OBS! personerna på bilden är inte aporna).

Vi hittade även Nemo vilket kändes otroligt viktigt. Dock visste vi inte vem vi skulle berätta denna fantastiska nyhet för, så vi gick vidare och tittade på hajar, rockor och annat vansinnigt. Fyfasen, när det plötsligt stod en skylt med texten "Här har vi världens giftigaste spindlar och ormar" vände jag på familjens klackar och gick ut i friska luften.

Jag hittade snabbt "Galejan" (otroligt, jag har en inbyggd radar som känner av galej på en mils avstånd. Vankas det popcorn, varmkorv och karusell kan du ge dig fan på att Skrytmorsan dyker upp). 

Det fanns ett gäng karuseller och Tage provade dem allihop. Lage däremot ville ENABRT åka i denna gammeldagsa historia med målningar från Italiens sköna land. Han testade i princip varenda häst och varenda vagn, så till den milda grad att den karusellansvariga tillslut började ge oss gratisresor. Kvinnan trodde väl att pojken hade någon form av åkomma och skulle falla in i något sorts trauma om han var tvungen att sluta åka. (Note to oneself: få folk att tro att barnen lider av diverse, det blir billigare så).

Vi travade vidare med muntra steg mot hagarna fyllda med björn, älg, lo och så vidare. Tyvärr var det ca en miljon grader och alla djur höll sig flämtande i skuggor och dylikt. Såg inte mer än någon hov här och någon flämtande näsborre där.

Jag förklarade för Skrytpappan att OM vi någon gång ska köpa en ny stuga, så är det den här jag vill ha. Inga möss, ingen påflugen granne eller ens en brevbärare med räkningar skulle göra sig besvär att klättra upp. Så SJUKT smarta folk var förr i tiden. Utveckling (så länge det inte gäller iPhone, MacBook och Milkshake) är av ondo.

Efter fyra timmar var vi klara och tog oss åter mot staden. Vi hamnade på glassbuffé och åt så vi fick brainfreeze. Ingen kunde vara gladare över denna gudabenådade åkomma.

Vi åkte stinna och lyckliga hem mot hotellet. Stadsvana ropade nu barnen upp hållplatserna redan innan den kvinnliga rösten ekade i vagnarna, tänk vad de kommer ihåg de små liven. De lade dock till ordet "rumpa" efter varje namn, vilket genererade några fniss här och var samt förmanande ord från föräldrarna. Midsommarrumpan var dock för roligt för att tystas ned.

Detta var dag nummer två. I morgon följer del 3 - Den sanna historien om Naturhistoriska muséet