Mot fjällen.

Lage, Tage, Skrytpappan och Skrytfarfarn ska bege sig iväg mot fjällen för att vandra i några dagar, något de sett fram emot under en lång tid. Själv förstår jag ingenting.
Vandra. I fjällen? Vad GÖR man liksom? Tittar? - Ok, kul i en dag kanske. Fikar? - Gör man bättre när man får sitta i en stol. Går? - Massor. I mark som kräver annat än gymnastikskor mellan varven. Upplever? - Ja ok, första dagen, när man kikar på utsikten kanske det känns fantastiskt, men så länge man inte stöter på en björn, älg eller lo känns det rätt beiget. Visst vore det trevligare att gå en tur vid en sjö hemmavid, ta en kopp kaffe och bada i det någorlunda varma vattnet (om man jämför med en fjällbäck) och sedan gå hem för att sova i sin egen mjuka säng?

Hur som haver älskar Skrytpappan fjäll. Och barnen säger sig göra det samma (den enda av barnen som de facto gått i fjällen är Pompan, och då satt han i en ryggsäck och var typ tre äpplen hög). Så, det är bara att hålla god min i elakt spel och packa väskor så det bara fladdrar i dragkedjorna.

Lovade Skrytpappan att hålla mig mild och lågmäld i mängden saker. Ok. Bara de får plats med lite grejer jag fiskade upp på apoteket:

Ullsockar, första hjälpen-kit, salva mot onda mygg, roll-on för att mota bort onda mygg, bandage och plåster. Sen packade jag saker som böcker för högläsning i stugan, minst tre ombyten per dag, regnkläder, vindkläder, sommarkläder, kallväderskläder, stövlar, gymnastikskor, goretex-skor, sandaler och solskydd. Sen en låda med lego, ett klio Ben Ten-gubbar, mjuksidjur och solglasögon. + tio saker till. Upphöjt i Femton.

Nu åker de snart, så jag ska pussa och gosa och gulla med dem allt vad jag bara kan, samtidigt som jag förtränger att de ska åka bil en massa mil i en kilometertakt som överstiger 50.