Ett rungande OK.

Jag och kött har länge haft ett komplicerat förhållande. En sorts hatkärlek. Har varit vegetarian i perioder, som längst sju år i sträck. Och nu äter jag kött. Med mer eller mindre olustkänslor.


Idag gick jag en längre promenad med den sovvägande lille Pompeji och tänkte över just detta. Samtidigt som jag formade tanken på att återgå till någon form av vegetarism passerade jag en hästhage. En av hästarna sträckte ut sin långa hals över staketet, frustade och tittade på mig med sina stora bruna ögon. Sen, jag svär, gav han mig en facebooktumme.