Lyxig dekadens.

Storpojkarna är fortfarade hos Farmor. Pompan, Skrytpappan och Skrytmorsan är med andra ord de enda på hemmaplan. Så konstigt, tyst och för tillfället helt underbart. Satt invirad i ett täcke fram till alldeles nyss, till och med under lunchen.

Medan Pom sov två timmar (helt färdig efter att ha sovvägrat på kalaset) hade familjens enda vuxna tid att faktiskt k o n v e r s e r a.

"Men hej!"
"Ojsan, hej!"
"Är du här?"
"Ja, jag bor ju här"
"Oh, shit, du har helt rätt! Jag kände inte igen dig i de där glasögonen!"
"Ah, ok. Jag köpte dem i somras"
"Det var som fan! Jag trodde för en sekund att du var någon ny granne eller nått."
"Nej, det är bara jag, Skrytpappan."
"Ja sedär! Puss älskling!"

Ja. Nä. Det var överdrivet. Klart jag vet att Skrytpappan bor med mig. Att jag inte kommer ihåg vad han heter är en annan sak. Det är ju helt omänskligt att begära att någon i ett hushåll på fem personen ska hålla reda på så många namn.