Samt en laddad skrytbror.
Vi går på helspänn. Seismografen i vattentornsskogen här bredvid känner nog av vibbarna. Någon, någon fyller år på lördag och förväntningarna är lika stora som längtan efter att bli större. Med andra ord enorma.
Har lust att be honom lugna ned sig. Njuta av att vara liten. Vet dock av egen erfarenhet att det inte fungerar, när jag var sex kunde jag bara drömma om ynnesten att få fylla sju. Sedan åtta. Sedan att få bli störst på skolan, sedan att få köra moped, ta studenten, gå på krogen, köpa på systemet. En evig jakt efter rätt ålder.
När jag tänker efter har jag den fortfarande, längtan efter det som komma skall. Ack ljuva pension, omfamna mig. 65 är nog den bästa åldern, näst efter 29.
Inlägg
Förstår att förväntningarna är skyhöga. Jag sa precis för 30 minuter sen till Krister att jag längtade tills vi blir 65 :) Fast egentligen fattar jag inte hur jag kan längta till det när jag har (lite, lite) 30 års ångest. Fatta. Typ bara 6 månader kvar (visst fyller vi ganska nära varandra har jag för mig?). 29 och 6 är nog de bästa åldrarna.
SvaraRaderaOch vi som närmar oss pension, gissa vad vi längtar till? Jo tillbaka till den tiden när ni var små! Tro´t eller ej men så är det för mig iallafall. En helt underbar tid, när man ändå hade lite koll, nu är ni ju för fasen helt okontrollerbara! :-) Gör ständigt som ni vill utan att kolla med föräldrarna först. Visst låter det obehagligt och oroligt?
SvaraRaderaMen mamma Anita, vad menar du? Skulle jag vara okontrollerbar?! Jag som är så lugn och snäll. Och bara gör som du vill... ;-)
SvaraRadera23 tycker jag var guldåldern. Nu försöker jag leva i nuet, men det är nog ljug å säga att inte jag heller är lite förväntansfull inför födelsedagen.
SvaraRadera