Alltså, för tre veckor sedan (jag svär) kunde jag exempelvis ligga på mage i sängen och läsa. Eller sitta i skräddarställning. Eller ligga på soffan och vrida huvudet sjukt mycket åt höger medan jag tittade på TV. Nu, nu är det som att kroppen vill s t a n n a i dessa ställningar. Kan fan knappt röra mig efter en stunds ligga-på-mage-läsning. Ryggen sitter fast i en tjugogradig lutning bakåt när jag sedan ställer mig upp. Ser bara tak när jag går.
Säg som det är, det är trettioårsstrecket va? Det susar närmare och närmare. Kroppen håller på att ge upp.
Eller är det kylan? Alla vet ju att alla typer av material (alltså även kroppsmaterial, skinn och ben. ... Ja, ok, fett också) liksom drar ihop sig när det är minusgrader. I den extrema polarkylan vore det väl inte mer än troligt att kropparna bågnar?
Hoppas jag drabbas av solkurvor till sommaren i sådana fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Gamla grejer har aldrig funkat speciellt bra tillsammans med kyla, jag skulle slå ett slag för kombinationen.
SvaraRaderaJag känner samma sak och är ju lika nära 30 som du. Så jag är helt övertygad om att det beror på åldern. Ryggbälte, stödstrumpor... here we come!
SvaraRaderaJa, säkert en kombo.
SvaraRaderaFörresten, var köper man hårrullar?
Varje morgon kollar jag hur kroppen mår. Kan jag röra på tårna och fingrarna vet jag att jag är ölajv. Kan då tänka att jag måste planera dagen. Känns jättejobbigt men man måste ju passa på. Kan rekomendera lovikavantar.
SvaraRadera