Permisdagen och den absolut sista stugsistan.

Idag fick vi också vara hemma hela dagen. Lage kan bara röra sig om jag eller Skrytpappan håller i hans arm, annars sitter han stilla så när som på vickande tår och pratade mun. Dock säger han "jag pratar inte så mycket, så antagligen tänker jag inte svara" om han får frågor om hur det känns. Han är loj och och lite sorgsen. Det enda som får mungiporna att lyfta är om vi leker med lego tillsammans. Eller om någon säger "bajs".

Vi plockade ihop merparten av alla hela legogubbar och ställde upp dem rygg mot rygg på ett flygande golv. 66 stycken blev det och det inkluderade allt från dvärgar med sopkvastar till poliskvinnor med svärd. Lage pekade med sin friska hand och jag ordnade. Det tog två timmar och jag svär, mina fingrar har nästan blåsor av allt hjälmpillande och vapenplockande. Bra förströelse.

Fina grannarna kom över med en ny Bionicle som var både häftig och läskig. Sen hyrde storebror en Scooby Doo-film och vips var dagen slut. Vi väntar nämligen på morgondagen så mycket att det svider i ögonen. Imorgon blir det nämligen, förhoppningvis, ett nytt gips som gör att Lage kommer kunna röra sin onda arm lite. Ett gips som är lite böjt och inte väger flera kilo. Förhoppningsvis är gipset även i en läcker färg, kanske grönt, eller i bästa fall svart. Darth Vader-svart.

Och mitt i allt ska stugan städas ut. I morgon ska vi skriva kontrakt och det känns så overkligt bra. Ä n t l i g e n är det över! När vi väl formulerat stugförsäljningstankarna i huvudet kändes varenda sekund med den i vår ägo som ett ok. Bort med den bara! Visst, det var fin. Och visst, vi har haft det bra där. Men oj vad familjen Skryt har fullt upp med radhuset och barnen och den lilla gräsmattan och staketet som aldrig blir färdigmålat. En stuga passade liksom aldrig in och kändes ofta mer som ett bök än som en fristad.

Adjöss med vägföreningsavgifter och arrendebetalningar, hello resa till New Jersey och bästa vännen. Helst en resa per år. Det vore någonting det.

Här nedan kommer röntgenbilderna. Om man är känslig behöver man inte kika såklart. Varnar, då jag vet att vissa som läser bloggen absolut inte vill se dessa.

Före. Brotten ligger ovanför armbågen.

Och efter. Med tre stift. Thank you läkarvården!