lördag 18 september 2010

Bakvänt.

Rätt ofta menar folk att de tycker sig känna en kändis. Privat alltså. Att om de händelsevis råkar passera, låt oss säga Laila Bagge (Åh Laila), tänker de "nej men, hon känner jag ju. Eller vänta, det gör jag inte, det är ju en kädis från TV".

Jag gör ofta det omvända.

I fredags tillexempel, när jag i sedvanlig ordning var alldeles för tidig till en föreläsning, såg jag en man jag absolut kände igen. "Åh", tänkte jag "det är ju Josef Fares pappa! Vad i hela friden gör han här!?". Tills jag insåg att det var min föreläsare i Pedagogik.

Ja. Sån är jag. Ville bara understryka detta väldigt viktiga faktum.

9 kommentarer:

  1. Malla18 september 2010 kl. 14:14

    Haha :)

    SvaraRadera
  2. Märta18 september 2010 kl. 15:05

    Haha.. Jag är tyvärr den förstnämnda typen. Hälsade en gång glatt på Micke Nyqvist, skitglad över att jag sprungit på någon jag kände i sthlm.. Tog ett tag att klura ut HUR jag kände honom.. *rodna*
    Fast han hälsade glatt tillbaks och visst var det bra med honom etc.. :)

    SvaraRadera
  3. Shamrock18 september 2010 kl. 17:01

    Ha ha, Sa du det till honom eller tänkte du det bara för dig själv?

    SvaraRadera
  4. Maria18 september 2010 kl. 19:21

    Ha ha, tror jag också har haft Fares pappa som föreläsare!!

    SvaraRadera
  5. Fru Venus18 september 2010 kl. 20:09

    *asg* Jag vill vara en liten fluga nästa gång du "träffar" en kändis :-))

    SvaraRadera
  6. Fiken18 september 2010 kl. 20:30

    Träffade en skum figur på Arlanda för några år sedan. Viskade till min man att jag viste att karln både söp och stal. Ja, han var en hemsk figur. Men jag förstod inte vart jag kommit i kontakt med honom...... En vecka senare föll 25öringen ned. Det var en karaktär ur såpan Tre Kronor. Reines lillebror..... Fan vad jag skämdes.

    SvaraRadera
  7. Rut-Knut-Tjut18 september 2010 kl. 23:11

    Haha, jag är lika som du, men så länge man känner igen sin man och sina barn och inte tror att de är några andra måste det väl vara bra?

    Vi hörs sen om imorgon! Kram, kram

    SvaraRadera
  8. Knaada20 september 2010 kl. 17:54

    Haha, ja men bättre det än att vara som jag:
    - Nej, den där människan har jag aldrig sett förr, varför glor han på mig?

    Hoppsan, det var mitt ex...

    SvaraRadera
  9. Wise21 september 2010 kl. 13:45

    Jag funderade länge på vad Jan Bylund gjorde på min svenskalektion när jag gick på folkhögskolan. Tills jag kom på att det var min lärare jag haft i ett år..

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)