torsdag 16 september 2010

Ett litet hus och den stora ångesten.

Så sitter jag där med Hemnet flimrandes på skärmen, trots att jag förbjudit mig själv att kika. Och givetvis hittar jag det lilla objektet jag vill ha, det lilla radhuset på samma gata som min mamma vuxit upp. Med andan i halsen ringer jag mamma, pappa, fan och hans moster. Vill att alla ska titta, avgöra och givetvis gilla och ge någon form av tillåtelse. Och alla gillar, såklart. Det är så fint och perfekt och alldeles där jag vill bo. Till och med Skrytpappan som är ljum, på gränsen till huttrande kall när jag hittat något som innebär flytt, frågar när visningen äger rum.

Men det är ju det här med grannarna. De världsbästa människorna som av en slump hamnat här i gårdens radhuslängor, alla med superfina underbara ungar. Mina barns bästisar som alla är så charmiga, snälla och speciellt underbara.

Och sen, förutom detta allt det jobbiga en flytt innebär.

Vi har ju varit på väg i tanken under en tid. Och vi har sparat våra stugförsäljningspengar för just detta ändamål. Men ändå. Orkar vi? Vill vi?
Kan inte någon bara avgöra åt oss?

9 kommentarer:

  1. Önskar jag kunde. Det är inga lätta beslut längre, när man har barn i sitt liv... Lyssna inåt, det brukar finnas ett svar där.

    SvaraRadera
  2. Hejdär..hamnade här som av en händelse o fastnade vi detta inlägget.. 1 juni gick vårt flyttlass till drömhuset..en funkisvilla o vi ångrar inte det en sekund..Men nog flimrade det i både hjärta o huvud innan beslutet var taget o alla papper påskrivna.. O nu går jag här o klappar om mitt hus o e så hjärtinnerligt lycklig att vi vågade.. Lycka till med ditt beslut..vad det nu blir

    SvaraRadera
  3. Men finns det inget rum som du kan stoppa era fantastiska grannar i då? Jag förstår dig helt och hållet sen din 30 års fest varför du har svårt att lämna just er gata med era grannar. Men samtidigt är ju avstånden inte så stora här i stan (för du flyttar väl inte så långt?)så det kanske blir mer kvalitetstid när ni träffas. Asch jag vet inte. Gå dit på visningen, känn efter i magen, leta tecken. Kram

    SvaraRadera
  4. Jag säger som RKT, åk på visningen och se hur det känns efter det :)

    SvaraRadera
  5. Precis..-gå på visningen sen får magkänslan bestämma.
    Se möjligheterna istället för problemen :)

    SvaraRadera
  6. Sällar mig till ovanstående skara. Åk på visningen. Då kommer du känna om det är rätt eller inte. Kanske det här är chansen ni väntat på även om det innebär att grannarna blir vänner en bit ifrån istället för just grannar. Lycka till!

    SvaraRadera
  7. Näääääääääääää.
    Inte orkar ni.
    Det är skitjobbigt att flytta.
    Och vem vet vilka grannar ni får?
    Finns det rutschkana på gården?
    Spontangrillas det?
    Bor barnens kompisar inom en armlängds avstånd?
    Jag bara undrar.
    Bara undrar.
    Utan baktankar.

    SvaraRadera
  8. Wow! Jättefint. Ser fram emot att komma på inflyttningsfika :-) . Jisses vad många minnen som skulle dyka upp. Håller tummarna för att det är nåt för er.

    SvaraRadera