Resedagboken, del 2.

Efter en lång, lång, lååång bilfärd var familjen Skryt i alla fall någonstans där fjällen kunde skönjas mellan trädtopparna. Pom var mäkta imponerad.

En tiotal mil till krävdes dock innan vi kunde konstatera att vi var framme (Skrytmamman hade då avverkat en påse chips i bilen och skrytpappan hade dragit i sig en dajmstrut och en chokladrulle. Man måste passa på när Lage och Tage inte är med. Det var ju nämligen inte ens lördag, ve och fasa!).

Väl framme checkade vi in på det tjusiga hotellet, träffade andra gäster, kramade det blivande brudparet och fick hamburgare stekta i murikka. Mycket trevligt och mycket folkrikt (skrytmamman som lider av socialfobi av det lättare slaget kände sig ibland lite svag i knäna, men stod i alla fall rätt så pall). Vi vandrade även upp på fjället. Ja. Det är sant. Skrytmamman och skrytpappan tog sin lille son och.. stoppade honom helt sonika i en ryggsäck som de sedan placerade på skrytpappans mage. De andra familjerna hade (givetvis) sina telningar i bärselar, men ja.. alla kan ju inte vara förutseende och duktiga på att packa. Så, Pom fick åka reklamryggsäck. Gick geschvinnt.

Typiskt oss.