Den långa färden.

Idag gick stora delar av familjen Skryt på långpromenad. Enligt iPhonens karta 4,1 km (ja, jag väljer att peta in iPhone-grejer så ofta jag bara kan. Den är kung och jag älskar den mest av allt. Förutom familjen då. Och Pekingsoppa) Vi promenerade planlöst och barnen fick bestämma väg.

Lage ville bestämt att vi skulle gå förbi polisstationen och häktet. Sure thing tyckte jag. Absolut inte tyckte Tage. När jag frågade varför radade han upp följande:

- Man kan inte vara säker på att tjuvarna inte kan rymma
- Man kan inte vara säker på att alla poliser är snälla. Och de bär vapen!
- En tjuv sitter i fängelset tills han eller hon blivit snäll. Tänk om den här tjuven LJUGER och SÄGER att den är snäll, fast den inte är det. Då blir den alltså utsläppt men är fortfarande elak.

Jag fick bedyra att ingen tjuv skulle rymma och att ingen polis skulle skjuta honom i benet. Då gick han med på att i alla fall passera byggnaden.

Resten av tiden letade vi "ovanliga saker". Det vi hittade var en rosa moped, fyra cyklar nere i älven, en rostig hiss, ett jättegammalt hus och en kråka som gick där man inte fick gå (nyplanterat gräs). Lage var märkbart irriterad medan Tage försökte ursäkta kråkan med att den inte förstod bättre.