Standard.

Hela mitt liv har jag tyckt att det finns standardmått på det mesta.

-"Jaha, du ska ha tyg till dina gardiner, vilket mått har dina fönster?"
-"Öh, standard?"

-"Innerdörrar sa du. Vad har ni för karmmått hemma då?"
- "Öh, standard?"

-"Hur många våder tapet som behövs beror lite på. Vad har ni för takhöjd?"
- "Öh, standard?"

-"En overall till en femåring ja. Hur lång är pojken?"
-"Öh, standard?"

-"Jaha, du är gravid för tredje gången! Grattis, vad roligt! Vad tror du att det blir?
-"Öh, standard?"

Ja. Ungefär så. Och de gånger jag har fått fel mått på saker är typ.. ofta.

En sak, som jag dock var SÄKER på hade någon form av standardmått, orubbligt - var innermått på ugnen. Men, inte ens där går man säker. Här kommer underbara K(ricke) och S(nake) på besök med ogräddade pizzor. Givetvis på deras egna plåtar. De gick inte in i ugnen. Fick rappla lös degen och lägga över dem på skrytplåtar (gick ju dock fint. Pizzan smakade precis lika fabulous för det).

Förbaskat. Ska det vara så svårt att ta fram ett standardmått på det mesta? Allt skulle bli så mycket enklare. Det är inte för mycket begärt tycker jag. Fram för global standardisering!