Mina finingar!

Sitter och tittar på gårdagens bilder av underverken. Och ja, visst är dom underverk. Om jag har lätt att gråta över andras barnbilder så är det givetvis ingenting i jämförelse. Alltså. Det är helt galet. Vill helst rulla in dem i bomull och bära dem i bärselar tills de fyller 40. Då rullar jag ut dem och sätter dem bredvid mig i kökssoffan och håller dem alla krampaktigt i händerna tills den dagen jag dör. Hur ska jag någonsin kunna börja jobba och missa flera timmar per dag av dessa fina, urjobbiga, fantastiska, smarta, roliga, retstickiga, charmiga Skrytmonster.