Fest och Grammatik(k)ungen

Jag har några vänner som betyder så väldigt mycket för mig. En av dessa har jag känt sedan jag stod med Championtröja och Yamaha-moppe vid sjön ute i byn, coolt nynnande på låtar ur Metallicas Black Album. Han heter Snake (eller ja, egentligen inte, men vi kallar honom det just nu) och känner mig ungefär lika väl som jag känner mig själv, kanske till och med lite bättre. 

Igår följde han med mig när jag skulle hämta barnen på dagis. En i personalen vinkade hejdå när vi lämnade stället, tittade mig i ögonen och sa "festen i morgon börjar klockan nio". Jag svarade självsäkert "ja just det" och gick sedan mot bilen. När jag tittade på Snake så stod han med ett brett leende på läpparna. "Du hade ingen aning om vad den där kvinnan pratade om va?", sa han. Och han hade så väldigt rätt. Jag, som blivit mästarnas mästare på att dölja all typ osäkerhet i missade kalenderhändelser, var totalt genomskådad av min vän. Jag visste lika mycket om den där festen, som jag visste om ställningarna i Tennissverige (med andra ord typ minuskunskaper, jag vet så lite att det typ inkräktar på annan kunskap och drar hela mitt iq nedåt två snäpp på ett anti-vis). Och Snake såg det på en gång. 

Häftigt tycker jag, när någon känner en så väl att de kan avläsa en på mindre än en microsekund.

Ja. I alla fall, från det ena till det andra. Barnen har alltså vårfest idag. Vi satt precis och pratade om den vid frukostbordet ("jaha barn, i dag är det vårfest. Har ni hört om några föräldrar skall vara med? Nähä, nä, det visste jag också, ville bara kolla så att ni också visste det"). Vi diskuterade även barnens ordförråd som små, att Lage sa att gurkorna som dansar inte hade sko istället för skor. Skrytpappan, som alltid är villig att prata språkregler förklarade att "ja, sko heter det ju när det är singular, medan.." Där avbröts han av Tage som kontrade "Jag VET! Och när det är två eller fler är det plural".

Kan meddela att Tage även förklarade att han hade "ont i foten och det är presens". Jag vet inte vad det är med den här sexåringen, ett är i alla fall säkert - han brås inte på mig.

Ha en fin tisdag alla. Själv ska jag gå och lära mig några coola saker att briljera med kring morgondagens frukost, jag ska få både ungarna och maken att säga "åh wow, hur kan du veta sånt!?" (samt kanske "hur kan du vara så smart? Du är typ smartast av alla Geni-Skrytmorsan")