torsdag 4 mars 2010

FYRAÅRSDAGEN

För ganska exakt fyra år sedan låg det en liten färdigbakad bebis i en mage som saknade vatten. Den lilla bebisen behövde ganska så kvickt ut ur den inte så kvicka magen och den fjärde mars blev dagen detta skulle ske. En ganska nervös Skrytmamma och en ganska nervös Skrytpappa styrde kosan mot BB och fick några timmar senare, till ljudet av Lantz i p3, den sötaste lilla bebis som världen skådat. En liten, blondrufsig Lage som kom till familjen med segerhuva och armen i Stålmannenposition.

Lage var en väldigt lugn pojke. Under sina första månader chockade han sina föräldrar med att inte konstant vilja bli buren. Pojken somnade sött i sin säng på kvällarna och skrek inte mer än absolut nödvändigt. Kan enklast beskrivas som nöjd. Söt och förbaskat nöjd.

Åren trillade på och Lage utvecklades från en liten tyst pojke till en bestämd större pojke. Familjens lille tänkare fäster ofta blicken i fjärran och funderar innan han talar. Hans beslutsamhet får ofta hans föräldrar att häpna, denna lilla filosof som cyklade tvåhjuling på ren och skär vilja strax efter treårsdagen. Trotsig, söt, intelligent, musikalisk, tjurig, skämtsam, explosiv, fantastisk och unik är han, vår lilla Lage. Idag har vi haft ynnesten att ha honom hos oss i fyra fantasiska år, fyllda med vilja, glädje och kärlek.








3 kommentarer:

  1. Åh, så underbara bilder!
    Saknar de åren med Emil. Nu är han snart 11 och det är mobilen och tjejer på G !!
    Ha en bra dag!
    /Jeanette

    SvaraRadera
  2. Fint du skriver och underbara bilder. Jag fick ett minne från när vi var på väg till Arvidsjaur för MoraTräsk då jag väntade Wilmer. Jag kommer ihåg att jag frågade Krister om man kunde en önska en som såg precis ut som Lage. Det hade kanske varit lite märkligt om det blev så men jag önskade det iaf :)Då måste han varit kring 1 1/2 kanske... Grattis till finaste 4 åringen. Kram

    SvaraRadera
  3. Jeanette - tack! Ja jag kan tänka mig att det är lite anorlunda när de är 11. Men fantastiskt att ha ett barn att umgås med på ett lite mer "vuxet" sätt kan jag tänka mig.

    Jessica - men gud vad gulligt av dig! Och tänk vad tur ändå, att din lillskrutt liknade sig själv - han är ju helt underbar!! Kram!

    SvaraRadera