söndag 21 mars 2010

Kanske inte åldern ändå.

Något säger mig att jag gjort de flesta resorna i alldeles för omogen ålder.

I Venedig exemeplvis, handlade allt om att lyckas hitta en ställe som sålde sprit utan att kolla leg (hittade slutligen en affär i San Marino. Köpte, tillsammans med klasskompisarna, flaskor med färdigblandad Pina Colada. Har sedan dess aldrig kunnat så mycket som känna doften av cocos utan att få kväljningar). To hell med vackra foton, kanalresor och insupande av atmosfär. Där var det ett helt annat supande som gällde. Samt att hitta en billig Soft Air Gun. Verkligen superviktigt. Idag jättemärkligt.

Ryssland sen, St Petersburg. Eller Leningrad som det hette då. Jag var ju inte så jädra ung, men det enda jag kommer ihåg är en extremtaskig hotellsäng, att jag letade efter att köpa en balalajka samt att hotellet bistod med go-go dansare under middagarna. När jag och mina föräldrar promenerade runt för att titta på alla fantastiska byggnader, hade jag näsan riktad mot alla skyltar i jakt på glass. Som visade sig smaka välling. Kall, klumpig välling.

I New York/New Jersey, första svängen, var vi helt i samförstånd kring resans mål. Att sitta och hänga i en äkta amerikansk lägenhet med skitstort kylskåp och tv-spelsautomat. Att dricka Mountain Dew ur röda pappmuggar. Att beställa home delivery med cheese pizza. Att åka in till Manhattan var "sådär viktigt". Vi hängde hellre på en bänk utanför ett mall och drack milkshake tills vi fick brain freeze. Visst, vi åkte in till Manhattan, dock mest för att leta reda på "Spin Cityhuset". För mig var USA mer Kevin Mcallister än världens huvudstad med de absolut häftigaste affärerna och byggnaderna.

Europarundturen med bil. När mina föräldrar pekade och sa saker som "titta den underbara utsikten", "det där är Europas äldsta kyrktorn", "kolla väderkvarnarna" eller "där går män med AK:4or" blev jag irriterad över att de störde. Jag höll som bäst på med att ta tester i Fridatidningen eller rita varelser till Mutant. Jag jagade affärer med skitstora godisklubbor. De letade trolska slott och turistattraktioner.

Vi gjorde ytterligare resor. Med ungefär samma resultat. Jag käkade godis. De andra upplevde.

Därför blir jag så avundsjuk på Skrytpappan nu. Som får resa i jobbet. Åka till Europas huvudstäder och insupa atmosfär, äta fantastisk mat och bo på mysiga hotell.

Igår kom han tillbaka från Italien. Jag slet åt mig hans iPhone och kollade igenom alla resebilder. Hus, flygplatser, restauranger, ostdiskar, trädgårdar, fåglar i enorma träd. Vackra bilder och jag unnade honom allt detta. Det var inte förens jag hittade en bild på duschen i hans hotellrum som det isade till i magen. Den JÄKELN hade fått ett rum med neonbelyst dusch!

To hell med atmosfär och sevärdheter. Led-lampor i duschen, det är det jag vill åt!

3 kommentarer:

  1. Låter som en inredningsgrej inför den tänkta renoveringen? Synd att vi redan är klara. :-)

    SvaraRadera
  2. Ja men eller hur! Det liksom lyste ur duschmunstycket. Antagligen billigare än en resa även, win-win.

    SvaraRadera
  3. Äsch, att få vara på ett äkta mall, samt att käka på hooters var ju det bästa! Saknar fortfarande osten och salamin vi köpte, sånt görs inte i Sverige, banne mig. Pizzan var ju grym. Sen så gav vi ju oss in på att åka tunnelbana i new york, det är inte alla som gjort det :)

    Italien är vi ursäktade för, vad skulle ett gäng 15-16-åringar gjort istället?

    SvaraRadera