- Du Pom. Jag har funderat på en sak, angående ditt tal.
- What about it?
- De senaste månderna har du liksom inte fyllt på ditt ordförråd speciellt mycket. Och, missförstå mig inte, du är perfekt precis som du är, men jag blir i alla fall lite nyfiken.
- Ah, du tänkte att jag begränsar mig till ett fåtal ord, typ mamma, pappa, ost, tutte, där, titta, namnam, baba osv.
- Precis. Du vet, ibland är jag rädd att du inte få fram allt du vill säga liksom. StorTage sa ungefär 50 ord i samma ålder vilket underlättade enormt när han ville göra sig förstådd.
- Äsch. Vad är det som är viktigt i livet?
- Familj, mat, sömn, kärlek..
- Ja, "mamma och pappa", "baba" (banan)och Ssst (ost)", sen "tutten" när jag ska ta en powernap. Vad mer kan man behöva liksom?
- Nej du har såklart helt rätt. Huvudsaken du är lycklig och mår bra. Du får börja prata precis när du vill, det spelar ingen roll alls.
- Exakt. Jag tror faktiskt att jag ska börja prata ordentligt i sommar. Ser framför mig att jag ligger på sommarstugans altan, tittar upp mot solen och ropar "kan någon ge mig en fetstor glass!?".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Klok pojke det där, kan man bara uttrycka det viktigaste i livet är det ju bara det man får...eller nåt sånt. Kan tänka mig att han klarar sig långt på peka och ropa lite så serverar storebröderna honom? :) Så funkar det här.
SvaraRaderaJapp. Pom har säkert så många som passar upp på honom så han behöver inte snacka. Ett litet bestämt finger räcker.
SvaraRadera..och när det gäller den gode Pom så är det inte alltid bara ett bestämt finger som används. Tokskrik vid matbordet brukar betyda "Kan du vara snäll och ge mig mjölkmuggen, tack?
SvaraRadera//Skrytpppan