Skräckens minut.

Och precis när jag stoppat in bullarna i ugnen insåg jag att min nya kompis, mina nya kökshjälp ju är från 70-talet! Åh herregud! Det här kunde ju sluta hur som helst. Lova "mirakel i köksväg", ja, men hej - på sjuttiotalet smakade ALLT antingen frotté eller volauvent.

Det blev svettiga åtta minuter. Skulle allt jobb, all uppbyggd förväntan vara förgäves?! När timern ringde slet jag ut plåten ur ugnen.
Det luktade som det skulle.
Det såg ut dom det skulle.
Efter några minuter vågade jag mig på att med värkande fingrar slita bort en bit av den rykande heta bullen.
Det smakade.. det smakade... helt 2010!
Thank God! Förslagsvis är denna asistent trasig och liksom ur tid, i tid. Om ni förstår vad jag menar.

Nu ska jag äta bullar, med modern smak.