Karl och Malou

Jag gillar att bara lyssna på tv. Exempelvis blir Malou jättefestlig. Jag låtsas att Karl Larsson är hennes gäst, inte föremålet för dagens konstvisning.

"Här har vi Karl Larsson, det ser man tydligt. Den här är också Karl Larsson. Eller nej, det här är en kvinna. Hans fru. Och här har vi Karl Larsson igen. Han förmedlar Bohuslän".

Stackars Karl. Måste ha ett androgynt utseende. Hans fru med för den delen. Och hur förmedlar man Bohuslän? Jag ser framför mig hur den gode Karl gör en sorts pantomim där han gestaltar både landskap och den typiske Bohuslänningen. Kan inte bestämma mig om det är oförskämt eller festligt att han verkar gömma sig i studion under liveintervjun för att sedan dyka upp här och var, vilket självklart förvirrar stackars Malou som gör allt för att bli tagen på allvar.

Ja. Detta är vad som händer när Pom för en gångs skull sover. Jag blir helt jäkla nollställd och börjar leka TV-lekar.

Oh. Nu kommer Dali in i studion. Han ska visst visa upp hur surrealistisk han är. Har inte tid att blogga mer.

På återseende.

Ps. De här julglobsburkarna jag gjorde igår, ser allt bra läskiga ut. Just nu står två minigubbar och vinkar åt mig i sina glasburkar fyllda med formalin, förlåt olja. Hu.