Jag kände en värme inombords. Denna femåring gav blanka tusan i att han lekte med vingar som köpts på tjejavdelningen på HM. Han krängde resolut på sig den vitglittriga utstyrseln och sprang iväg i eftermiddagsmörkret. Samtidigt som han ropade "Jihaaaa!" likt en äkta cowboy.
Ena dagen kikar han sig i sminkspegeln på rummet och kletar naglarna fulla med glitterlack. Andra dagen tejpar han med möda upp Star Warsaffischen som vi fått på Leksaksaffären och vägrar bli kallad annat än Darth.
Det är så underbart. Och så sorgligt, på samma gång. För snart kommer den dagen då någon talar om för mitt barn att han inte får vara på det här viset. Vi har redan snuddat vid det lite för många gånger och för var gång har jag sett en liten förändring i hans tidigare så bekymmerslösa barnögon.
Tage med sin självvalda julutstyrsel. Fotad av Picture lake fotografi / Samuel Pettersson.
Inlägg
Suverän bild!
SvaraRaderaSåna julkort vill jag ha på Lilleman! Jag är säker å att det skulle reta ett par stycken i släkten helt gröna :)
Åh, jag gillar att du gör reklam för mig... :-)
SvaraRaderaJag funderar faktiskt på att uppdatera bloggen med lite barn/jul-foto. Hade ju en rätt späckad helg med 3 familjer. Fast jag vill ju höra med dig vilka bilder som vore ok för mig att lägga upp på bloggen, om några?(ring/sms:a/maila). Vi är för övrigt sjukt sugna på julmys!
Skönt med föräldrar som låter barn vara barn. Minns själv när jag som snart tolvåring bytte skola och bostadsområde och fick helt nya kompisar. Det blev en jätteöverraskning för mig att de inte lekte längre! Där var det party, nylonstrumpor och killar, som gällde. För övrigt så var de hur gulliga som helst, men ingen var intresserad av att leka. Lite trist faktiskt att man blir "vuxen" lite väl tidigt ibland. Så fortsätt som ni gör med att låta skrytbarnen vara just barn och leka det som de själv tycker är kul.Kram.:-)
SvaraRaderaNaaaaw! Åh Tage.
SvaraRaderaSå härlgit! Men som du säger, hur länge får dom bara vara barn?
SvaraRaderaMan blir så glad som förälder när man faktiskt lyckats "uppfostra" sina barn till att va och leka precis vad som de vill. Hade panik när Emelia var bebis över hur vi skulle va och bete oss mot henne för att bespara henne att slängas in i nån typisk könsroll. Nu 4 år senare så vågar jag äntligen köpa rosa till henne för jag vet att det inte signalerar något speciellt till henne mer än att hon tycker färgen är fin, precis så som svart. Känner att vi lyckats vara genusnetutrala och fått en tjej som både gillar hästar, spindelmannen, lyftkranar, dans och som tävlingsspringa när hon blir stor. Jag hoppas vi lyckas lika bra med nästa och att de får vara sig själva så länge de bara går! Barn ska vara barn.
Tack alla!
SvaraRaderaOch Anita - det var exakt så jag kände när jag bytte skola i trean. Där kom jag och trodde att "bollen i burken" och kurragömma var ok. Men nej, där var det paryn med killar och MrMusic som gällde. Chockartat :)
Johanna - Känner igen vart enda ord. Det är ingen lek och man jobbar alltid i motvind. Hela det här skitsamhället med sexism och könsroller blir än mer uppenbart när man får barn och ska försöka lära dem att värja sig från allt såntdär. Och när man tycker att man lyckats som bäst, kommer barnet hem och gråter över skitkorkade kommentarer på dagis om att "man är töntig om man leker med tjejer eller gillar att leka mamma-pappa-barn". Som femåring!? Det finns en STOR anledning till att vi nu bytt förskola (waldorf). Hoppas på lite mer mångfalld och tolerans. Äldste sonen har för första gången på ett år tagit på sig en rosa tröja utan att först fråga mig "tror du att någon kommer kalla mig tjej nu?". Kändes som en seger! För japp, barn ska få vara barn, hur de än må vara!