Började morgonen med Tori Amos (eller ja ok, egentligen började jag den med Supersnälla Silversara, men näst efter). Det var ett medvetet val, vilket tyder på att jag suktar efter förvirring. Jag får alltid en en mörk, märklig känsla efter en dos Tori. Som tur är har jag inte premium, så reklamrösten tar mig tillbaka till verkligheten med jämna mellanrum.
Idag ska vi förbereda inför torsdagens ettårskalas. Ska grädda pannkakor i sinne. Ska slå på stort i år och låta ettåringen smaka vanlig sylt, med socker i. Huuu. Skrytmorsan för fyra år sedan hade fasat. Socker till en e t t å r i n g?! Det går utför.
På freitag ska Pom läkarundersökas. Hans lilla huvud ska under luppen. Nervöst, men ändå inte. Han mår ju bra. Har de senaste dagarna blivit en hejare på att ropa efter "tutte" (här menar jag alltså napp. Bara för att förtydliga) samt hämta diverse leksaker om man ber honom. Han trallar och gör rörelser till sånger, han utvecklas. Och oavsett, OM det skulle vara något.. så är det ju som det är. Så länge det inte innebär operation eller dylikt får det vara precis hur det vill. Han är den han är, den lille fantastiske Pommacspluppen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Man dör faktiskt inte av lite sylt! Här hemma hade släkten meningar om både bordsskicket och sockerintaget. Men jag var bestämd, det är hans ettårsdag, han bestämmer! Å klart han ska ha tårta!
SvaraRaderaLycka till med farbror doktorn! Min brorsa var rejält skärrad när de skulle iväg för att kolla "det lilla huvet" på sin dotter. När de väl kom på plats så sa läkaren att det var fånigt, äpplet faller inte långt ifrån trädet och syftade på att hennes mamma ju också har ett litet huvud och det funkar perfekt. Elakt att skrämmas så! Men ändå skönt att få det undersökt kanske... Hur som helst så önskar jag er lycka till!
Nej, lite socker dödar inte. Jag har varit hysterisk, säkert för att kompencera att jag själv lever på colafalskegodis ;). Sen är Lage född utan emalg på vissa av tänderma(pga av att jag var förkyld den vecka emalgen bildas på fostret, hör och häpna), vilket bara ökat min överdrivna sockerpanik. Men.. jag blir bättre och bättre.. (eller sämre och sämre?)
SvaraRaderaOch tack för lyckönskningarna. LillPompans lillhuvud är allt bra litet, men så är också Skrytpappans. Säkert bara arv, som sagt. Det är bara 43 fjuttiga cm nu, men.. det verkar ju fungera i alla fall :)
Jag är som du. Gottegrisen personifierad som vägrar ge Helms socker. Jag höll på att kola av när vi hälsade på Helms kusiner och jag fick höra att de fått äta socker och ägg (starten på en sockerkaka). Döm om min förvåning att barnen verkade må bra och vara vid god hälsa. Konstigt. Eller förresten när jag tänker efter såg vi bara ena kussen, den andra låg uppe "och sov". Oh my god!
SvaraRaderaHa. Du ser!!! Fyfasen. Och alla de som pumpar i sina barn g l a s s. StorTage var två innan han fick smaka. Och.. och.. du ser ju hur hälsosam han är idag. Gråter inte alls vid godishyllan på affären eller slickar bordet efter avslutat chokladbollsbak. Eh.. he.
SvaraRadera