Mannen.

Igår när Skrytpappan skulle betala några matvaror i affären hamnade han efter en man i 50-års åldern. Mannen var lång, blond och med en rejäl mustasch. Hans mungipor pekade nedåt och hela hans väsen uttryckte barskhet (ja, gör själva om adjektivet barsk till ett substantiv. Och jo, det blir ett substantiv. Har ringt svärfar professor och kontrollerat. Nu lämnar jag parentesen och återgår till ursprungstexten).

Mannen ställde bestämt upp sin korg vid kassan och smällde upp varorna en efter en lika subtilt som en åskknall i ett betongrum. Pang. Pang. Han bemödade sig inte med att vända steckkoden åt rätt håll, han var ju en riktig man. Tyckte han. Tror jag. Ett kilo köttfärs. Ett kilo till. Och ytterligare ett. Tre kilo. Pang! Sedan slängde han upp galna mängder wokgrönsaker, kaffe och några liter mjölk. Kvinnan i kassan tittade förfärat på mannen och meddelade att summan han skulle betala var 640 kr. Då tar mannen upp en en bunt sedlar ur fickan. Uppskattningsvis fem cm tjock. Sedan bläddrar han upp 640 kr i tjugokronorssedlar. Enbart.

Jag vill veta mer om denne man! Vad jobbar han med? Vad äter han mer än köttfärs och wokgrönsaker? Skedar han med sin fru?

Jag ogillar när min nyfikenhet på intet sätt kan stillas.