Sitter och söker jobb (och tittar på Pantertanter, offcourse). Alltså, vad i hela friden ska det bli av mig? Allt ser bra ut, allt är potentiella drömjobb. Har gått så långt att jag helt sonika googlar på alla företag jag bara kan komma på, klickar på "kontakta" och skriver sedan ett fint mail. Jag skiter numer i alla ams-annonser (hey, jag har använt mig av dem en gång och det gick helt åt skogen. Trial and error - nu gör jag på mitt eget sätt). Jag klickar, nickar och skickar.
För varje företag jag hittar, ringer jag även min pappa för att kontrollera min anställningschans. Jag frågar således saker som "känner du någon på Nisses mekaniska?" eller "Har du kontakter på Norrlandsoperan" osv. Stackarn får lyssna på hela personallistor för att avgöra huruvida han råkar känna/gått i skola med/gjort lumpen med någon av dem. Man måste hitta den där personen som vill göra ens föräldrar en tjänst (och här menar jag inget kriminellt, utan typ att anställa mig).
Såatteh, var beredd att jag snart hör av mig till just ditt företag. Speciellt om min pappa känner din mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Fast kommer vi kunna kombinera proffsvobblande med fast arbete? nja, säger jag.
SvaraRaderaPantertanter... vet du jag brukade se det sådär på eftermiddagarna när man kom hem från skolan. Kan sakna det. Jag brukar säga till min man att vi borde skaffa fler kanaler så jag kan se Pantertanter. Han köper inte det argumentet. Lycka till med jobbsökandet. Kanska kan du kolla om du kan börja texta åt tvbolagen, typ Pantertanter. Såg en dag att Alex Schulman hade textat ett gammalt Beverly Hills avsnitt. Coolt va?
SvaraRaderaAMS funkar ju typ...aldrig? Jag känner inte en jävel som fått jobb därigenom including mig själv. Jag letade nytt jobb till Leon på samma sätt som du gör nu och vi fick ett finfint napp! :) Good luck!
SvaraRadera