Mest bara sorgligt.

Idag åkte finkompisen tillbaka till USA. Jag och StorTage stod hulkande på flygplatsen och vinkade. Det är alltid jobbigt när hon åker, men av olika anledningar var detta absolut värsta gången. Snorade och grät så mycket i bilen på vägen hem att jag fick stanna vid en busshållsplats och bita mig hårt i tungan. Hoppades på att en festlig gubbe skulle gå förbi i hejdlös hatt, eller vad som helst som skulle skingra tankarna. Men, icket sa nicke. Fick långsamt rulla hemåt och be till Gud att ingen granne skulle se mig innan jag han in i huset (vilket lyckades fint. Sprang likt en hind mellan bil- och ytterdörr).



Just innan allt det ledsna.

Förutom detta var LillLage på fyraårskontroll idag. Allt gick fint. Han studsade på ett ben, trädde halsband, ritade gubbe och vägdes och mättes. Han fick även kolla hörseln ("åh, ett hörselspel!") och synen ("behövs inte, jag kan ju se"). Resultatet blev 17 kg, 110 cm, 1.0 i syn och fullgod hörsel. Finemang. När allt var över tackade han artigt för sig och försvann ut i vårdcentralhuset (jag hittade igen honom så småningom).

Nu vankas kväll. Med svidande ögon ska jag blicka mot "Modern Family". Kanske det roligaste någonsin, ni måste bara se det!



Hål på hälen. I morgon ska hela familjen få nya strumpor. 

Ps. Visst ser det ut som att jag tittar på skräck. Det gör jag inte. Det är "halv åtta hos mig", vilket i och för sig Skrytpappan klassar som horror-dåligt". Ds