I love our förskola.

Eftersom att Lage och Tage har ett litet syskon (Pom alltså, ingen nytt som jag glömt berätta om och smygfödit mellan inläggen) går de så kallad 15-timmarsförskola.  Något jag har tyckt fungerat finfint. Tre dagar i veckan har de susat iväg och lekt mellan 09-14 medan jag passat på att lägga lite tid på Pompan samt fixa och dona hemmavid (LÄS: fikat på stan eller hos Skrytmormorn). Förra veckan frågade fröknarna mig om det var ok att vi förlängde deras dagar lite, så att de skulle slippa komma precis när leken är slut på morgonen (och samlingen tar vid) samt slippa åka precis innan de ska fika det som de ofta bakat/hjälpt till att ordna. Efter detta frågade de även om de kunde komma en extra dag i veckan, om de kunde komma på tisdagarna också. Mest för att de tyckte att det var viktigt (främst för Lage som är yngst av alla i förskolegruppen) att få lite kontinuitet i sin vardag eftersom att det är extra viktigt för småttisar.

Jag ba, "jaha, ok, visst!". Mina tidigare erfarenheter av förskolan har gett mig känslan av att; för det första orubblighet i femtontimmarstiden, för det andra att ju färre timmar ens barn är där, ju bättre för personalen. Givetvis är jag lite orättvis nu, då mycket beror på resurser. Men i alla fall! Det är så otroligt skönt med en förskola som verkligen ser till dina barns bästa. Som gör vad som krävs för att barnet skall trivas, må bra och utvecklas på bästa sätt.

I love Waldorf. Och jag älskar det faktum att mina barn skuttar iväg på morgnarna, istället för att klaga på att de inte får göra annat än att klä på sig och äta mat där borta, att de nu faktiskt även hinner leka. Ja, ville bara få det sagt.

Skrytpappan sitter just nu och visar en inspelad, engelsk version av jul-Shrek på TV:n för barnen. Han läser texten högt för dem. Tycker ni att jag ska upplysa honom om att den även finns en inspelad svensk version? 

God morgon alla!