söndag 18 april 2010

Youth gone wild.

Gårdagen blev fin. Barnen sockerchockades sådär lagom skitmycket och hade det härligt.

Allting inleddes med familjegympa. LillLage backade ur efter tio minuter och meddelande att han inte ville "spela mer match". Sen ansåg han att "matchmusiken var för hög" samt att "matchchefen inte var speciellt bra". Sedan satt han med mig vid sidan av och kikade medan Skrytpappan och Tage plockade äpplen och gick på imaginära linor.





Efter detta blev det leksaksinköp. Tage grät, i vanlig ordning, över att han inte kunde bestämma sig. Vissa av leksakerna kunde bli ledsna om han inte valde just dem, vilket ledde till logiska frågor som "jag kanske kan ta typ allt?" (som han dock fick nekande svar till). Till slut blev det en Ben 10-klocka. Han berättade för andra i kön att han var pirrig av lycka och kramade förpackningen hårt och länge. LillLage valde en Ben 10-gubbe och var lugn och sansad genom hela proceduren. LillLage har nämligen en avslappnad attityd till inköp.

Vi susade vidare mot hamburgerrestaurangen där det inmundigades både det ena och det andra. Skrytpappan valde en reguljär burgare medan jag tog det lite mer faschionabla och mogna "två små cheese". Barnen fick klassisk barnmeny med leksak i form av tandlös, söt drake. Barnen, samt deras föräldrar var nöjda och fnissiga efter lunchens slut.

Nu tog lektiden vid. Vi parkerade oss vid ett bord på Leos Lekland tillsammans med bästa USA-kompisen och lät barnen springa, hoppa och klättra sig svettiga. Barnen fick äta glass och sådan där krossad-isdrink, på en och samma gång. Trots rejäl brainfreeze pressade de i sig allt i hopa och huckrade glatt och sockerstinnigt mellan tandhackningarna.





Väl hemma dök Samuel och Karin upp med 10 förpackningar Indisk hämtmat. Vi åt, stoppade i säng trötta barn och lät sedan vinet porla. Samuel kokade ihop den grymmaste hotantotan (mullesnus) världen skådat som vi sedan avnjöt tillsammans med vaniljglass.

Jag vet inte men, här någonstans sattes ribban på vad en absolut MAGISK lördag kan bjuda på. Hur vi skall toppa detta vet jag inte. Så länge Laila Bagge och Sebastian Bach lyser med sin frånvaro ser det tämligen mörkt ut.

4 kommentarer:

  1. LillLage har koll på tillvaron. Han låter sig inte luras. Smart kille.

    SvaraRadera
  2. Låter som ni hade det väldigt, väldigt bra igår. Härligt att leva.

    SvaraRadera
  3. Jag blir lika full i skratt varje gång jag inser hur lika Stora N och Tage är, och hur lika Mellan F och Lage är. Stora N hade också gråtit över att hon inte kunde bestämma sig, och även hon skulle varit säker på att det hon inte valde skulle bli ledset. Mellan F är precis som Lage, mer avslappnad. Han skulle inte valt något alls om han inte hittade just det han ville ha. :-)

    SvaraRadera