Tandläkarbesöket, the true story.

Med darrande ben hasade jag mig in på tandläkarväntrummet. En man i sjuttioårsåldern, sittandes i en rullstol såg fasen så mycket fräschare ut än vad jag gjorde. En stor spegel avslöjade att jag var likblek, på gränsen till grön. Ögnade snabbt igenom prislistan. Allt över 15.000 behövde man bara betala 15% på. SKÖNT. Jag skulle inte behöva ta ett lån, typ ljuga för banken att jag behövde en ny bil eller något liknande. Kom plötsligt på att jag hade ett tuggummi i munnen. Helvette. Såg ingen papperskorg, så jag gjorde en ansats till att leta mig mot en toalett. Benen ville inte lyda. Satt som en fasttorkad majskrok i stolen. Snodde snabbt åt mig en informationslapp om munskölj för att sedan spotta ut tuggummit i det. Var sedan noga med att inte stoppa ned lappen i iPhonefickan, herregud, en förstörd iPhone och denna dagen skulle gå till historien som den mest förödande någonsin.

Tick Tack Tick Tack. Klockan segade sig fram. För varje minut som gick blev mitt huvud liksom dimmigare och dimmigare. Till slut kändes det som att jag inte kunde fokusera blicken. Rullstolsmannen tittade forskande på mig, som att han undrade om jag idkat droger. Jag försökte le, men såg antagligen ut som en fradgatuggande marodör. Plötsligt öppnades en dörr "Skrytmorsan, varsågod". En kivinna, vars leende var som en vit dröm pekade mot ett rum längre bort i korridoren. Oh herregud, det var mig hon menade. Tur att hon såg glad och lycklig ut, annars hade jag nog aldrig förmått mig att låtsas vid mitt eget namn.

Blev visad till den klassiska tandläkarstolen. "Varsågod och sitt. Få se nu, det var tre, nej fem år sedan du var hos oss". Jag gurglade fram ett "nja, jo, kan stämma" och fick sedan luta mig tillbaka och gapa stort. "Mycket har hänt sedan sist" sa tandläkaren. Åh herregud tänkte jag, mycket som i megamånga hål? Mycket som i tandförfall? Mycket som i stort behov av att dra ut alla tänder och rekonstruera hela käken? "Ja", sa tandläkaren. "Rent tekniskt alltså. Nu kan du se dina tänder på en dataskärm". Jag dog och återuppstod..

Tandläkaren petade och kände. Tog in den leende tanten som snurrade med någon grej och fipplade på någon flärp. Det gurglades, räknades, putsades och röntgades. De ömsom log, ömsom nickade menande mot varandra. Jag vågade inte säga ett ord, vågade inte fråga hur det såg ut. Det enda jag hoppades på, så knogarna vitnade, var att jag kulle slippa rotfyllningar och operationer.

Efter 30 minuters totalt ballroom blitz i min mun vek tandläkaren bort spegeln, tittade mig i ögonen och sa "Jadu Skrytmorsan, du har ett hål". Jag ba "vaddå ETT hål, menar du ett i varje tand!?". "Nej ett hål, i en tand, vi ordnar en tid att laga det. Nu ska jag bara ta bort lite tandsten, sen är du klar".

Ja vad ska man säga. Med facit i hand var detta kanske den bästa dagen i mitt liv. Jag blev (typ) flera tusen kronor rikare, fick vita tänder och solsken i blick.

Skrytmorsan + tandläkaren = sant.