God Helg!

Pom hälsar våren välkommen med en konsert av sällan skådat slag.

Trevlig Valborg!

Har jag nämnt att Marie Picasso är min tremening?

- Mamma, kan du verkligen alla sånger?
- Det är klart jag kan Tage. Din mamma kan allt!
- Kan du sjunga Cara Cara Mia?
- Eh. Såklart. Lätt.

Come closer cara cara mia
Cara cara mia, love. It's almondseed
I swear I never gonna see you, cara cara mia
You're a heating leaf

When someone leaves like you do
I'm eating my sko
Så tell me, tell me mjaooo
Oh cara cara mia, cara cara mia
how can you look like a sto

- Ok. Fast du låter lite konstig.
-  Jag låter inte konstig, det kallas ofrivilligt vibrato och det är snyggt!
- Det låter i alla fall inte som när Marie sjunger.
- Prat! Vi är typ rösttvillingar. Sluta prata om Marie nu.
- Kan du den där om dom som ville gå tusen mil då? Den som dom spelade på melodifestivalen förra året.
- Klart jag kan. Jag kan allt, som sagt. Håll i dig, här kommer den!

I would walk a thousand miles to be with you
I catch a rolling ball
I would walk a thousand miles whenever
whenever you will starve
I never gonna fake it
I never gonna make it baby jä
I wolud fork.. a ... random guy
*dramatisk åskknall som blir bäst med mycket saliv*

Jodåsaåatteh Tage. Om du har tur blir du lika duktig som mig och Marie när du blir stor.

Halvhelg och husdrömmar.

Valborgsmässoafton. Till skillnad från Madicken kommer vi inte springa runt med röda sandaler och fröjdas av vacker körsång. Nej, vi ska hasa runt i tofflor mellan kök och TV-rum till ljudet av hesa förkylningsröster. Barnen är risiga, på gränsen till förkylda och deras mamma är trött men snygg (nä, ok. Ni kan stryka snygg. Eller så låter ni det vara kvar och tänker "oj, trebarnsmamma, trött OCH snygg. Hon är verkligen ett unikum, Skrytmorsan).


Vi har inhandlat en liten valborgspresent till sönerna. Ett Madagscar-rallyspel till PS3an som de ska få när Skrytpappan kommer hem från jobbet. Just nu sitter de och gissar vad de ska få.
Tage: Är det leklera?
Lage: Är det en skugga?
Tage: Är det nya böcker?
Lage: Är det ett skitstort hus?
Tage: Är det en ny StarWarsgubbe?
Lage: Är det en gris?.


Och på tal om hus. Samma sekund jag hittar ett tegelhus, byggt på 40-talet med orginalköket kvar, liten tomt samt matrum slår jag (vi) till. (Hejdå sommarstuga. Hejdå radhus. Och visst följer grannarna efter? Det är väl kutym, flyttar en flyttar alla?)

Tiden tryter!

107 olästa blogginlägg i RSSen. Så går det när man pysslar med Hemnet all vaken tid.

Har fått en idé. Nu måste jag bara lista ut ett och annat (typ hur jag ska få Skrytpappan att förstå att alla mina idéer är bra idéer).

Återkommer i morgon. Sov gott alla.

Ju mer desto värre.

Nu när barnen går på dagis 8:30 - 14:30 fyra dagar i veckan betyder ju detta att jag har sjukt mycket tid till att göra saker på. Typ 9 timmar mer än vad jag är van vid.

Exempelvis hinner jag skjutsa dem 45 minuter tidigare till förskolan på morgonen, istället för bara 20. Jag hinner även åka hemifrån 60 minuter innan de slutar, istället för simpla 30. Jag hinner cirkulera (åh gud vad jag cirkluerar bra. Kanske min bästa egenskap) samt sitta i bilen och vänta på att stan ska öppna i uppskattningsvis 45 minuter istället för 15. Jag kan även njuta av det faktum att jag kan tvångstitta på klockan 11 gånger mer än vad jag är van vid.

Så, man kan säga att detta inte bara varit gynnsamt för barnen. Deras mor har fått nio hela timmar till att bli ännu mer neurotisk på!

I love our förskola.

Eftersom att Lage och Tage har ett litet syskon (Pom alltså, ingen nytt som jag glömt berätta om och smygfödit mellan inläggen) går de så kallad 15-timmarsförskola.  Något jag har tyckt fungerat finfint. Tre dagar i veckan har de susat iväg och lekt mellan 09-14 medan jag passat på att lägga lite tid på Pompan samt fixa och dona hemmavid (LÄS: fikat på stan eller hos Skrytmormorn). Förra veckan frågade fröknarna mig om det var ok att vi förlängde deras dagar lite, så att de skulle slippa komma precis när leken är slut på morgonen (och samlingen tar vid) samt slippa åka precis innan de ska fika det som de ofta bakat/hjälpt till att ordna. Efter detta frågade de även om de kunde komma en extra dag i veckan, om de kunde komma på tisdagarna också. Mest för att de tyckte att det var viktigt (främst för Lage som är yngst av alla i förskolegruppen) att få lite kontinuitet i sin vardag eftersom att det är extra viktigt för småttisar.

Jag ba, "jaha, ok, visst!". Mina tidigare erfarenheter av förskolan har gett mig känslan av att; för det första orubblighet i femtontimmarstiden, för det andra att ju färre timmar ens barn är där, ju bättre för personalen. Givetvis är jag lite orättvis nu, då mycket beror på resurser. Men i alla fall! Det är så otroligt skönt med en förskola som verkligen ser till dina barns bästa. Som gör vad som krävs för att barnet skall trivas, må bra och utvecklas på bästa sätt.

I love Waldorf. Och jag älskar det faktum att mina barn skuttar iväg på morgnarna, istället för att klaga på att de inte får göra annat än att klä på sig och äta mat där borta, att de nu faktiskt även hinner leka. Ja, ville bara få det sagt.

Skrytpappan sitter just nu och visar en inspelad, engelsk version av jul-Shrek på TV:n för barnen. Han läser texten högt för dem. Tycker ni att jag ska upplysa honom om att den även finns en inspelad svensk version? 

God morgon alla!

Anledning till bilstolstvätt.

- Du mamma, du borde nog inte ha låtit mig äta av den där halvstarka köttfärssåsen.
- Varför då?




-Titta vad som kommit upp efter ryggen, hela vägen till nacken!

Herregud, denna jobbstress!

Sitter och söker jobb (och tittar på Pantertanter, offcourse). Alltså, vad i hela friden ska det bli av mig? Allt ser bra ut, allt är potentiella drömjobb. Har gått så långt att jag helt sonika googlar på alla företag jag bara kan komma på, klickar på "kontakta" och skriver sedan ett fint mail. Jag skiter numer i alla ams-annonser (hey, jag har använt mig av dem en gång och det gick helt åt skogen. Trial and error - nu gör jag på mitt eget sätt). Jag klickar, nickar och skickar.

För varje företag jag hittar, ringer jag även min pappa för att kontrollera min anställningschans. Jag frågar således saker som "känner du någon på Nisses mekaniska?" eller "Har du kontakter på Norrlandsoperan" osv. Stackarn får lyssna på hela personallistor för att avgöra huruvida han råkar känna/gått i skola med/gjort lumpen med någon av dem. Man måste hitta den där personen som vill göra ens föräldrar en tjänst (och här menar jag inget kriminellt, utan typ att anställa mig).

Såatteh, var beredd att jag snart hör av mig till just ditt företag. Speciellt om min pappa känner din mamma.

Ni missar - jag förmedlar.

Just nu sitter jag och tittar på Pantertanter. Eftersom att ni antagligen inte gör detsamma tänkte jag (tack och lov va!?) dela med mig av ett av dagens skämt (?); "kvinnans lott i livet är att ha ont när hon föder barn. Mannens lott är att få ihopväxta ögonbryn".

Så, det var det! Nu kan ni stilla återgå till dagens göromål. Varsågoda, det var så lite (tacka mig i kommentarsfältet).

Brieljant. (<- blev ju nästan rätt)

Dagen blev inte så horribel, trots dess dåliga start. Här kommer den, till stor del i bilder.



StorTage har börjat sova längre och längre på morgonen. Nu sex år, snart 13 eller något liknande. I morse fick jag till och med väcka honom.




En usel dag blir bättre med brie. Så är det bara (och brie er inte om att det är onyttigt).




Skrytpappan klev in och ordnade upp den kassa uppkopplingen. Han han spara alla mina alster innan det var dags för honom att åka till jobbet. Jag själv packade ihop barnen och åkte mot förskolan. Endast fem minuter tidiga idag! Jag häpnade så jag nästan drog en kallsup av regnet som föll från skyn.




Jag och Pompan svängde sedan förbi hos Skrytmormorn. Pompan lärde sig vokalerna på bokstavskudden "aaaoooo uuuuooo iiiiii ööööö". Han är så sjukt smart.



När lillräkan somnat passade jag och Skrytmormorn på att göra lite ärenden. Nu när gossen sover upp till två timmar i ett sträck hinner man göra både det ena och det andra.




Exempelvis bli besviken på att H&Ms leggings inte är självlysande, även fast det ser ut så på förpackningen (förbaskat, jag som tänkt köpa ett par och chocka barnen med att ha lysande alienben).




Åt sedan en fin lunch bestående av bland annat brie (hallå, två gånger på en dag och man mår som en briefcase... Äh, sorry, kom inte på något annat). sallad, smörgås och soltorkade tomater.




Åkte sedan och tankade. Tankar alltid för 222 kr per gång. Tyvärr var jag för okoncentrerad idag och råkade tanka till 225. Helvete! Vad göra liksom!  Fick en snabb tvångstanke om att tanka upp till 2222, men hejdade mig. Fick bita i det sura och nöja mig med den värdelösa summan (försökte fota, men då nollställde sig apparaten såklart).




Hämtade upp en StorTage och en LillLage. LillLage hade åldrats något så fruktansvärt och behövde två käppar för att ta sig framåt. Råbökigt. Lyckades i alla fall med att sätta sig vid en bänk och fika nybakta scones och varm choklad tillsammans med alla småkompisarna.

Väl hemma placerade jag fram ett av dagens inköp (skulle köpa en skål från Iittala men fick syn på denna vita pryl. Frågade kassörskan vad det var och slog till på stående fot när hon förklarade att det var en diskmedelshållare. Så sjukt nödvändig!) på diskbänken...

.. samt klädde ut LillLage till en norsk gutt. Koseligt.




Sen blev det eftermiddag och nästan kväll. Pompan gosade med de skrövliga pianopallsfåglarna tills hans ögonlock blev tunga.

Och här är vi nu. Tisdagskväll. Hade tänkt publicera morgonens inlägg, men oj, det var för provokativt. Ibland, när jag skriver saker innan 07 blir de färgade av allt för många av nattens funderingar. Ska censurera lite, sen kanske.

Meckigt.

Kan inte publicera morgonens bloggerier på datorn då uppkopplingen försvann spårlöst.

Borde dock ha gissat att förutsättningarna var dåliga då morgonen bjöd på det här:






Och det här:






Nu ska jag skjutsa barnen till dagis. Ska köra 30 hela vägen.

Ps. Jag har ingen träningsvärk. Ds.

Mest bara sorgligt.

Idag åkte finkompisen tillbaka till USA. Jag och StorTage stod hulkande på flygplatsen och vinkade. Det är alltid jobbigt när hon åker, men av olika anledningar var detta absolut värsta gången. Snorade och grät så mycket i bilen på vägen hem att jag fick stanna vid en busshållsplats och bita mig hårt i tungan. Hoppades på att en festlig gubbe skulle gå förbi i hejdlös hatt, eller vad som helst som skulle skingra tankarna. Men, icket sa nicke. Fick långsamt rulla hemåt och be till Gud att ingen granne skulle se mig innan jag han in i huset (vilket lyckades fint. Sprang likt en hind mellan bil- och ytterdörr).



Just innan allt det ledsna.

Förutom detta var LillLage på fyraårskontroll idag. Allt gick fint. Han studsade på ett ben, trädde halsband, ritade gubbe och vägdes och mättes. Han fick även kolla hörseln ("åh, ett hörselspel!") och synen ("behövs inte, jag kan ju se"). Resultatet blev 17 kg, 110 cm, 1.0 i syn och fullgod hörsel. Finemang. När allt var över tackade han artigt för sig och försvann ut i vårdcentralhuset (jag hittade igen honom så småningom).

Nu vankas kväll. Med svidande ögon ska jag blicka mot "Modern Family". Kanske det roligaste någonsin, ni måste bara se det!



Hål på hälen. I morgon ska hela familjen få nya strumpor. 

Ps. Visst ser det ut som att jag tittar på skräck. Det gör jag inte. Det är "halv åtta hos mig", vilket i och för sig Skrytpappan klassar som horror-dåligt". Ds

To Err is human, but to Arr is Pirate!

Jo hör och häpna, jag kom av cykeln igår. Men det var nära att utgången blev en annan. Vobbler society är kanske inte d i r e k t är kända för sin enorma kondition och blev således väldigt trötta. Eller ja, utpumpade. Näst intill avlidna faktiskt. Men vi klarade det. Vi vann ett imaginärt lopp och fick applådera i grupp. Otroligt.

Jag ville, dagen till ära, vara lite extra fin. Det var ju liksom första gången vi tränade på land. Sen ville jag kanske (fast det pratar jag tyst om) vara lika cool som Karin.

Visst ser man som ingen skillnad på vem som har äkta och vem som har gnuggis? Nej, tänkte väl det! Jag blev så sjukt het! Tror att de andra spinningmänniskorna tänkte "oj kolla, en av dem har rent varit till sjöss" 

Jag tror även att jag var lite lik någon från Pirates of the caribbean. Ja, nä, inte Johnny Depp kanske. Inte Kiera Knightley heller (tyvärr, oh my god, tyvärr!). Men kanske någon av gastarna i alla fall.

Redo med alla nödvändigheter.

Inga konstigheter.

En söndag i Vobblerns tecken.

Tack för hjälpen med kläderna. Det blev (som ni föreslog) den dyra. Jag försökte nöta på den (genom att sitta stilla i den och tänka "oj vad jag använder klänningen". Jag var ju utan barn kvällen till ära och således fri att bara sitta och kika) allt jag bara kunde, så att jag är berättigad en ny svindyr inom en snar framtid.

Om ett par timmar är det dags för en ny session träning för Vobbler society. Vi ska på spinning. Jag vet inte men, vi har ju liksom fokuserat på det här med vatten, så cykling känns oroväckande på något vis. Kommer vi klara uppgiften? Kommer de andra skratta åt våra badmössor? (Vi kanske kommer skippa näsklämmorna, om etiska Vobblerrådet (dvs vi) godkänner det).

Lage och Tage ska på bio med Skrytfarmor och lille Pom ska spendera dagen med sin pappa. Vid eftermiddagstid ska alla sammanstråla och susa ut mot byn för samkväm hemma hos Skrytmorfar och Skrytmormor.

Känns som att det kommer bli en toppendag. Förhoppningsvis kan även jag närvara efter spinningpasset, finns nämligen en viss (LÄS: överhängande) risk att jag blir kvar där på cykeln resten av dagen. I en spastisk position med cykelstyret krampaktigt i nävarna.

Hjälp min mamma att välja klänning!

Hej allihopa. Min mamma är vansinnigt ofancy och har, efter lång övertalning från min sida, gått med på att använda klänning kvällen till ära. Hon ska på 60-årskalas och bör ha på sig något annat än jeans och thischa, enligt min uppfattning (och då har jag ju ändå levt ett helt år, jag har rätt mycket koll).

StorTage, kan du skicka mig klänningarna?

a) Den svarta, svindyra med silkesbomull.

b) Den vardagliga oversizade t-shirtklänningen med fräna hjältar.

c) Den som säger "hej jag är mamma och handlar därför på Me&I".

d) Den bekväma omlottvarianten.

Det var det! Nu får ni gärna hjälpa till att välja!

Tack på förhand / Pom

Ur ett genusperspektiv.

Under de år jag studerat har jag varje termin, oavsett ämne, läst några poäng "genusperspektiv". Klart som korvspad är ju att detta färgat mitt vara och påverkat mitt tänk. Idag till exempel, när vi råkat dubbelboka familjen till två festligheter, har jag delat upp oss ur ett genusperspektiv. Skrytpappan tar pojkarna och jag åker själv. Rättvist och genu(s)(f)int (om ett v hamnat i parantesen hade jag avslöjat min politiska ställning. Nu blev det näst bästa. Bortse från f:et).

Nu måste jag ned på stan och inhandla en kofta. Hade en rätt fin, men efter att vi skaffat ett ny tvättmaskin och jag jublat över (och använt) dess extrema centrifugering, blev koftan 20 cm kortare och skitkompakt. Man skulle lätt kunna använda den som vinterjacka då den snittar på en 4 centimeters tjocklek all over. Thats ullblandad bomull doing it's real job (man kan fråga sig varför producenterna smyger ned ull i vanliga innekläder. Ok att de antyder detta på en liten lapp inne i kläderna, men vem fan läser på den? Och vem fan fattar var de där små symbolerna betyder? Jag har då aldrig fått gå en kurs i det och kan således inte tillgodogöra mig informationen.)

Ni ska få hjälpa mig att välja klänning sedan. Återkommer.

Ur-bra idé.

Så var det fredagseftermiddag och jag har äntligen tillfälle att blogga på en dator. Sweet för mig, kanske rätt långtråkigt för er. Får liksom utlopp för allt ordbajseri jag bara inte orkar skriva ned med hjälp av iPhonen (som jag annars konstant använder).

Jag har en väldigt fin affärsverksamhet på gång (ja, ni som känner mig vet att det börjar brinna i knutarna vad gäller jobb eller studier). Jag ska rida på vulkanvågen och utveckla ett EyafjallaJökur.

Tänkte att det kunde se ut ungefär så här:

Plus en urtavla och annat matnyttigt som man använder i klockbranschen. När klockan slår 12 sprutar det lava som att det inte finns någon morgondag, värsta partyklockan (typ Ey Ya´ll! Fjalla Jökur!). Eller så kanske det kan vara serpentiner i orange färgskala. Ja. Jobbar på det.

Ikväll ska det bli buffé. Självklart med inslag av Pommes Pinnes (buffé utan pinnes är som en sommar utan sol, moln eller måne). Jag dundrar även ut med lite melon, ostar, pestoprylar och tapenade. Förhoppningsvis kommer mina gäster att huckra av välbehag. Jag vet att jag i alla fall kommer att göra det.

På återseende.

Fredagstipset!

Om (när) ni råkar hälla sköljmedel på husets sista toalettpappersrulle kan man enkelt avlägsna valda delar för att inte dofta blossom om bakdelen (ja, förstår att vissa kanske vill det. Då kan ni bortse från detta råd).






Använd både sax och kniv för bästa resultat.




Som att inget hänt va? Prydligt.

Kärlek och Living on the edge.

Skrytpappan - "Kan du ta trimmern och klippa mitt hår?"
Skrytmorsan - "Sure. Men vänta, du har värsta mastodontlånga ögonbrynsstrået som sticker ut"
Skrytpappan - "Ojdå, jag får ta en sax och klippa bor det."
Skrytmorsan - "Prat, jag tar det med trimmern."
Skrytpappan - "Njaaa. Tänk om du tar halva ögonbrynet!"
Skrytmorsan - "Äsch, jag är sjukt säker med trimmern"
Skrytpappan - "Ok. Men var försiktig för bövelen"
Skrytmorsan - "Jaja, fjant. Jag gillar att ta lite risker!"
Skrytpappan - "VA? Du är ju rålarvig ju!"
Skrytmorsan - "Ja, det det gäller mig själv ja! Inte när det gäller dig!"

Och sen det här med träningen.

Alltså, Vobbler Society tränade Aqua Klassisk i måndags och jag väntade mig således en riklig träningsvärk som bonus.

Men icket.

Följade handling gav dock rejält med bicepsmärta:



Nu är frågan, ska jag fokusera mer på att skopa (och äta) knallhård vaniljglass än att träna i vatten? Jag vill ju bli stark liksom.

Ja det blev ju verkligen en fin morgon.

Island, igen?





WC-napp.

Nu är jag redo att avsluta gräsänkeriet. Skrytpappan: kom hem. Köp något på vägen. Jag gillar både tulpaner och Amarone.

Åh, min kopp!

Kan man även hålla Islänningarna ansvariga för detta?

Tråhåååkigt!

Vad är det här för gräsänkekväll?! Sitter och zappar mellan Ankas utskällning av en Sandy-Bell och välklädda draknästefolk. Inga skålar med godsaker, ingen Skrytmorse-favvofilm i DVD:n. Ingenting som vittnar om home alone.

Jag har ju i och försig en ny duschkräm som doftar körsbär. Kanske ska ställa mig i duschen och drömma om läskiga kirsch-drinkar en solig sommardag, smarriga bärry körsbär eller triss i de röda bären vid en Las Vegasmaskin.

Eller så kryper jag bara till kojs och inväntar morgondagen. Ska passa en nybliven ettåring och hans sexåriga storasyster från morgon till middag. Fem barn varav två är bedårande grusätare och i-hörnstötare, tre är yviga, surrande slamskorvar. Behöver nog all sömn jag kan få. Samt en Alvedon och/eller en nanny (manny?!).

(bara skojar, roligt ska det bli! Har köpt ny leklera, fixat film, plockat fram kulpåsen, inhandlat parisare och vässat färgpennorna. Håll i er! I morgon ska Skrytmorsan leka! Kanske får barnen vara med).

Nu blir det duscha av.

Alltså, den här kostade 102 kr.



Ville bara uppmärksamma er om det.

(lagschury, som vi säger, är helt ok eftersom att jag är gräsänka ett tag framöver. Skrytpappan är på SPA med jobbet. Ja ni läste rätt. Vad? Skulle jag ha unnat mig en hudkräm för 165 kr också? Ja, ni har förmodligen rätt.)

Drive in.

Onsdagsnöje






Sitter i bilen och spanar efter får och hästar. Samt ett släp. Lika spännande alltihop. Pom röstar på att detta kan bli sommarens smultronställe. Kanske rent en resort. Väldigt sheep i alla fall (ok, sorry. Har sovit uselt så humorn är där efter. Skrattade nyss högljudt åt mitt eget skämt som jag drog för en oförstående Pompa).

Nu drar vi vidare. Har siktet inställt på lunch. Förmodligen blir det något tillrättalagt, jag bär ju handväska nu. Det kommer med en viss grace.

Budget, men exotiskt.

Tage vill börja ridskola. Jag ba "hallå, vi har ett både billigare och roligare alternativ här hemma".




"Varför det hängande huvudet? Kom igen nu, vi kan ju rent säga att det är en elefant!"

Dagens sammanbrott.

Att baka är att dö en smula.





Chokladsopor.

Vane- OCH vattendjur.

Igår när jag och den andra medlemen av Vobblerclub society anlände till träningsstället hade någon parkerat på VÅR plats. Så fräckt! Hade god lust att lappa den berörda bilen och kanske ägga den lite (insåg dock att det kunde ses som oförskämt då parkeringsplatserna är obokningsbara, men jag hade god lust).

Sen, när vi väl kommit in till omklädningsrummen hade någon tagit våra skåp! Jaha liksom, världens sämsta kväll! Vi fick ta dem bredvid, varpå min kompanjon blev sjukt besviken. Fick locka med lite väsk-lakrits för att humöret skulle skifta mot en mer ljus nyans.




Besviken.

Efter detta rullade det på fint. Vi valde vattenhantlar och vattenormar och plaskade, studsade och akrobatiserade i 50 minuter på halvdjupt vatten. Ingen drunkningstillbud eller blåögon uppstod, vilket jag ser lite som en seger.

Efter detta gick vi graciöst tillbaka till omklädningsrummet (utan att nudda sträcken på golvet) och utvärderade kvällen. Lite besvikna på att vi missat mycket av essensen med träningen (parkeringsplatsen samt omklädningsskåpen) segrade dock det positiva med att en trevlig kvinna sagt hejdå utan att känna oss, träningsledaren varit väldigt rar samt att de äldre damerna hade tydliga streck från knästrumporna (sött, jag vet!)

Så. Ännu en träningsdag avklarad. Idag blir det mer av en muffinsdag. Ska baka och försöka få ihop något väldigt chokladigt till en födelsedagsfirande kompis. Hoppas, HOPPAS att jag inte äter för mycket av smeten.

Första packningen.

Tack för alla förslag nedan. Dock behöver jag inte sammanställa och besluta ännu, då min första packning kommer vara helt avhängig kvällens aktivitet - simning.

Så här blev det:




Föga spännande eller överraskande: Handduk, baddräkt, necesär, lakrits och nycklar. Allt livsnödvändigt.

Sen funderade Tage på om jag ville låna hans kikare med avlyssningsfunktion.



Jag funderade en stund. Trots att det kunde vara fint att ha fullständigt koll på alla runt omkring i poolen (samt personal!) tackade jag nej. Man vill ju inte väcka uppmärksamhet. Ännu.

Däremot såg jag till att ta strumpor som matchar väskan.




Man är ju inte helt bakom flötet.

Hjälp mig!

Nu sitter jag här med en underbar, jättestor väska och har enbart nycklar och ett körkort att ploppa i. Vad mer behöver man?
(mängdmässigt rymmer den på ett ungefär en cocosnöt, en handduk samt en mindre portabel bandspelare).






Hjälp en den stackars väskan att bli fyllig likt dåtidens Anna Nicole. Någon Idé?

Dagens boktips.

På måndagar är vill till mans lite bittra och besvärade, därför är dagens boktips en bok som symboliserar egennyttighet och narcissism.

-Det finns alltid plats för en till-

av Ingrid och Dieter Schubert.

I stora drag handlar den om Bäver som bygger sig en liten båt. Hans vänner leker vid vattendraget och när han passerar hör han deras skratt. De kommenterar bryskt att hans båt är liten, men Bäver bryr sig inte om piken utan seglar vidare. Plötsligt får han för sig (och en personlighetsförändring kan skönjas) att han mår dåligt utan sina vänner, varpå han bygger en större båt. Han plockar därefter upp sina vänner eftersom, vartefter båten tillslut går sönder och för att till sist sjunka.




Bäver, klok av sitt misstag, simmar tillbaka till den lilla ursprungsbåten. Han konstaterar att allt gott kommer ur små paket och avfyrar ett Bäverleende fyllt med både stolthet och fördom.




Trevlig läsning såhär på surmåndagen. Ett passande bokval för alla som känner sig kaffesugna och småbittra.

Det här med att faktiskt TRÄNA. Inte bara prata om det.

För några veckor sedan bestämde jag mig alltså för att köpa ett träningskort på ett spa-ställe. Eftersom det kostar schortan ville jag vara helt säker på att detta ställe var något för mig. Jag besökte det (tillsammans med Karin) för att rekognosera. Vi kontrollerade förekomst av plåster och hårbollar i poolen (resultat: 0), provlåg solstolarna (resultat: sköna, men med en viss tendens att lämna märken på skulderbladen), provduschade i omklädningsrummet (resultat: dålig sprutt men helt ok), kontrollerade konsten (resultat: kan plockas med hem om man får en släng av kleptomani) samt spionerade på tränande människor för att se om vi skulle passa in (resultat: vi passade inte in. Men eftersom att vi inte passar in någon annan stans heller, lät vi detta resultat vara underordnat de övriga).

Efter övervägning och utvärdering beslutade jag mig för att japp, jag gör det. Jag börjar nog träna här.

Redan samma sekund som detta beslut tog förändrades någonting inom mig (vissa gillar att säga att det "klack till", men det låter ju helt absurt. Då skulle då jag besöka naprapaten istället för att ana att man kommit på något smart). Jag KÄNDE mig som en tränande människa, trots att jag enbart tagit ett stapplande steg (halvdant simtag) mot träningsvärlden. Jag började fika extra om kvällarna. Ta rejälare middagsportioner. Unna min godis. För tränar man, behöver man mer. Man både förbränner bättre och b e h ö v e r en massa extra näring.

Det trista var ju bara som sagt, att jag inte riktigt börjat med det här med träning.

Så nu har jag gått upp ca tre kilo på tre veckor och MÅSTE således börja träna. Min nya livsstil har satt sina spår och måste redas ut.

Så nu är jag en tränande människa, som faktiskt även tränar! Otroligt. Skrytmorsan simmar numer som det inte finns någon morgondag, minst två gånger i veckan. Vi har även pratat lite löst om att testa ett cykelpass. Fast, när jag fick höra att det var på land kändes det inte lika intressant längre.

I min väska.

Jag har haft det som blogginlägg förut, men misslyckats eftersom att jag saknat just en väska.

Nu mina damer, herrar och eventuella ungdomar:
Jag har fått en väska!
Ja, visst är det sjukt! Fått som i gåva, som i present, som i "här" av finaste Karin. Jag känner mig smått berusad.

Här är den i alla fall:






Och nu ska ni får se vad jag har i:






Ingenting, än så länge (jag har ju ägt den i typ 17 minuter).

Eh, ja... Blev ju inte ett sådär jättebra "i min väska-inlägg" i alla fall. Blev bara så exalterad när jag nu äntligen äger en livs levande väska! Jag får återkomma.

PS. Kika på vad Karin har i sin väska. Det är grejer det. DS.

Youth gone wild.

Gårdagen blev fin. Barnen sockerchockades sådär lagom skitmycket och hade det härligt.

Allting inleddes med familjegympa. LillLage backade ur efter tio minuter och meddelande att han inte ville "spela mer match". Sen ansåg han att "matchmusiken var för hög" samt att "matchchefen inte var speciellt bra". Sedan satt han med mig vid sidan av och kikade medan Skrytpappan och Tage plockade äpplen och gick på imaginära linor.





Efter detta blev det leksaksinköp. Tage grät, i vanlig ordning, över att han inte kunde bestämma sig. Vissa av leksakerna kunde bli ledsna om han inte valde just dem, vilket ledde till logiska frågor som "jag kanske kan ta typ allt?" (som han dock fick nekande svar till). Till slut blev det en Ben 10-klocka. Han berättade för andra i kön att han var pirrig av lycka och kramade förpackningen hårt och länge. LillLage valde en Ben 10-gubbe och var lugn och sansad genom hela proceduren. LillLage har nämligen en avslappnad attityd till inköp.

Vi susade vidare mot hamburgerrestaurangen där det inmundigades både det ena och det andra. Skrytpappan valde en reguljär burgare medan jag tog det lite mer faschionabla och mogna "två små cheese". Barnen fick klassisk barnmeny med leksak i form av tandlös, söt drake. Barnen, samt deras föräldrar var nöjda och fnissiga efter lunchens slut.

Nu tog lektiden vid. Vi parkerade oss vid ett bord på Leos Lekland tillsammans med bästa USA-kompisen och lät barnen springa, hoppa och klättra sig svettiga. Barnen fick äta glass och sådan där krossad-isdrink, på en och samma gång. Trots rejäl brainfreeze pressade de i sig allt i hopa och huckrade glatt och sockerstinnigt mellan tandhackningarna.





Väl hemma dök Samuel och Karin upp med 10 förpackningar Indisk hämtmat. Vi åt, stoppade i säng trötta barn och lät sedan vinet porla. Samuel kokade ihop den grymmaste hotantotan (mullesnus) världen skådat som vi sedan avnjöt tillsammans med vaniljglass.

Jag vet inte men, här någonstans sattes ribban på vad en absolut MAGISK lördag kan bjuda på. Hur vi skall toppa detta vet jag inte. Så länge Laila Bagge och Sebastian Bach lyser med sin frånvaro ser det tämligen mörkt ut.