Baddaren.

Så har vi hämtat oss från den djurrika helgen. Nu hägrar det vanliga; förskola, regnsslask, felbakade frukostbröd samt irriterande tunt hår (<-- när hämtar det sig efter avslutad amning?).

Igår var det en stor dag i LillLages liv. Han började simskola. På nervösa små ben gick han fram till sin simfröken, förklarade att han inte kunde simma och blev välkomnad med ett handskak. Sedan började uppvärmningen. LillLage tittade storögt på de andra barnen som direkt lydde frökens order om små studs upp och ner samtidigt som man skulle veva med armarna. Han började trevande med ett litet hopp. Sedan ett lite högre. Sedan vevade han lite med ena armen, sedan lite med båda. När han insett att han klarade av övningen vinkade han glatt till sin mor och berättade exakt vilken teknik han använt och hur han själv tyckte att övningen gått. Populärt hos simfröken och de andra (fokuserade) barnen.

Väl vid bassängen trippade de andra barnen ner i vattnet. Lage hängde på, tills vattnet nådde till midjan, då tvärstannade han. Nej, han skulle inte gå djupare. Simfröken försökte locka, men NEJ. LillLage skulle icket ner. "Jag stannar här" sade han. "Det är nämligen så att jag gärna badar med er, men tyvärr vill inte min mage det". Nehej. Simfröken sa att det var ok och att han kunde sitta och titta om man ville. LillLage lade sig då på poolkanten och stoppade ned hela armen i vattnet, varpå han nöjt ropade till sin mamma "titta, min kropp vill inte bada, men min arm vill!". Ja. Eh, Skrytmamman försökte förklara att han var tvungen att vara lite tyst, och sitta still. Då gick Lage ner i bassängen istället. Hela vägen bort till sin simfröken för att förklara att han var redo.

Sedan satt Skrytmamman med en liten klump i halsen och såg på sin lilla LillLage flyta med flykudde, leka ballongen och koka kaffe med bubblor i vattnet. En stor dag, kanske inte bara för LillLage, utan för hela familjen Skryt.