Frigolita och Valfrid på promenad i vårsolen. Inte kunde de unga tu ana att solen som sken, blott var en skärva rotfrukt. Att gräset som verkade så levande skedats ur en burk med Pestoetikett. Nej, de vandrade ovetandes med lutande huvuden mot en framtid för horribel att dokumenteras.
Ja. Nä.
Inlägg
Men TUR att de inte anade nåt. Det hade varit ena hemska sekunder innan lunchen annars:
SvaraRadera- Du, ser inte solen misstänkt palsternackelik ut?
- Precis vad jag tänkte. Och har du märkt att vi står på pennepasta?
- Shit! Då är det nog som jag misstänkte, en tallrik vi har baki ryggen.
- Säg inte att...!?
- Jo, jag tror att vi är någons lunch! Gaaaaah! En gigantisk StorTagemun!
Ah, det är därför de kisar uppåt, de känner att solen osar palsternack. Sorgligt. Nästa gång får det bli korvgranar, som vanligt.
SvaraRaderaJag tror att dom är härdade med tanke på vad dom redan har gått igenom...
SvaraRaderaFrån nöffe till slakt till kvarn till korv till stansning till stekning. Fy f-n, jag skulle va glad å bli uppäten.