Jag uppskattar en sak vad gäller barnens inskolning. Inledningsvis är man med barnen hela tiden, naturligtvis. Sedan börjar man ta ett steg bakåt och låta barnet prova sina egna små vingar bland rummen och dagiskompisarna. Då, när man inte längre skall vara mitt upp i, då existerar man inte längre för fröknarna. Man sitter i en kall farstu, utan mellis, lunch and what not och väntar, väntar, väntar på att ens barn skall behöva en (eller rättare sagt INTE behöva en). Man är så väldigt i ofokus, vilket är uppfriskande. Tycker att det är toppen att man inte blir inledd i köket trots att barnen skulle se en och den magiska "nu är jag utan mamma-cirkeln" brytas.
(att jag sedan, vid hemgången mellan uppmuntrande ni klarade det-ord till barnen väser "förhellskotta barn, s k y n d a er, mamma håller på att dööö av hunger, hör inte hit)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Men Skrytmorsan! Hade vi inte pratat om nödproviant, även om det inte är lördag? Tycker att du ska passera skrytmormor och kolla in läckerheterna i hennes kylskåp! Har just varit där och vet att det finns ett och annat att fylla en matlåda med. :-) Sen är det bara att se det positivt och göra upp en brasa vid älven och värma sig tills grabbarna behöver dig igen. P.S. Glöm inte yllesockorna D.S.
SvaraRaderaVarm choklad också, glöm inte den nästa gång! Har du förresten sett dom här små tälten som är för barn, väldigt smidiga att bära på. Går på ett kicka att sätta upp och är riktigt mysiga i sin enkelhet. Bara ett litet tips...
SvaraRaderaAnita - jag följde ditt råd och åkte till Skrytmormorn. Sweet, sweet pitabrödsrester. Skippade hallväntandet helt.
SvaraRaderaKnaada - Ah. Nästa gång ska jag smälla upp ett tält, rulla ut fårskinnet och dra igång en cd-bok. Kanske även ha med ett trangiakök.
Joodu skrytmorsan, jag vet att du tog mig på orden. Tack för att du lämnade några goda mintkakor åt mig iallafall!
SvaraRaderaAnita - HA! Nu hade du tur.. kakorna var VÄLDIGT goda. Har du lämnat några så ligger de risigt till i morgon.
SvaraRadera