Vaccinationen.

Idag var vi och vaccinerade oss. Var SÅ nervös eftersom att det verkligen känts som pest eller kolera. Valde tillslut att följa rekommendationerna (en idiotisk idé om att kunna skylla på staten om något av barnen reagerade på sprutan och på så sätt förflytta skulden från mig själv). Tack och lov blev Pom nekad (hans vaccination har känts som det allra värsta beslutet), tydligen har rekommendationerna ändrats så sent som idag (!?).

Efter en timmes väntan var det vår tur. Skrytmamman började (jag är ju modigast, så det var ju bara logiskt) tätt följd av Skrytpappan. Sen var det LillLages tur. Han hoppade upp i mitt knä, tittade uppmanande på sjuksköterskan och sa "ok". Sen hördes ett avgrundsvrål. Lage skrek så resten av vårdcentralen förmodligen snavade på sina egna trumhinnor. Sjuksköterskan drog ut nålen lite för tidigt i ren självbevarelsedrift och några droppar svinvaccin droppade ned på golvet. Nåja, en halv vaccination är bättre än ingen resonerade vi, och pussade på en chockad Lage.

Sen var det Tages tur. Ja, det var ju skönt att Lages vrål inte skrämt livet ur honom. Han andades nämligen fortfarande, men satt likblek under en stol. Det gick icket att få honom att ta sprutan. Vi bönade lite, bad lite, hotade lite och lockade lite. Nix, nada, efter lillebrors primalskrik kunde inte ens en värstinglegogrejspresent i storlåda ha hjälpt oss.

Sjuksköterskan visade då honom ett emlaplåster. Med det på benet i 60 minuter kunde hon garantera en smärtfri vaccination. Tage nickade. Toppen! Vi satte oss i väntrummet ytterligare en timme (det fanns saft, tack gode gud. Skrytmorsan var så hungrig att hon sööög i sig de sockriga dropparna som de voro pasta carbonara).

När det väl var dags vandrade Tage in på darrande ben, satte sig i stolen och tog sprutan som en mycket modig femåring. Sa inte ett pip. Efteråt hyllade han en och annan Gud, förklarade att hela grejen var "faaantastisk", att det kändes "ooootroligt" och att sjuksköterskan var "uuuunderbar" (här började Skrytmorsan fundera på om sprutan reagerat ihop med all saft på något vis, pojken var hög). Sjuksköterskan skrockade och sa "Ja, man kan då aldrig tvinga ett barn till något. Se vad fint det gick nu när Tage själv bestämde sig". "Jodå", svarade Tage. "Min mamma tvingar mig till alla möjliga saker och det går bara bra". "Ok", sa Skrytmorsan, "tack då går vi, hej hej".

Såatteh. Det gick vägen.