För mycket information.

Familjen Skryt har ett fadderbarn i Tanzania och igår damp det ned en bok i brevlådan från den ansvariga organisationen. Skrytmamman blev jätteglad - Pernilla Stalfelt! Toppen, en av våra favoritbarnboksförfattare. Boken bläddrades kvickt igenom (för att kontrollera innehållet) och efter att granskningsnämnden (Skrytmorsan) godkänt innehållet fick barnen titta.

Den behandlade barnkonventionen och började fint med att beskriva barnens rätt till lek, skolgång och kramar. Så långt allt väl. StorTage lyssnade uppmärksamt och kommenterade sida efter sida hur självklart allting var. Och bra. Vilken fin bok! Sedan kom vi till mitten av boken. Där beskrevs det att vuxna inte får slå barn. Eller ruska dem. Eller kalla dem knäppskallar. Då.. då höll Tage på att svimma. Kunde n å g o n vuxen kalla sitt barn för knäppskalle!? Kunde någon SLÅ sitt barn? Tage började gråta, skaka. Fick sätta sig i soffan och kura in sig i kuddarna och filtarna och bara kramas en lång, lång stund. Stackars, stackars Tage och dumma, dumma Skrytmamman som läste sånna hemskheter för sitt barn! Skrytmamman skämdes över att han skrämt sitt barn på det där viset och Tage berättade att SÅ gör man bara inte. Sånt får man inte ens läsa om!

Men visst är det viktigt. Att prata om vad vuxna får och inte får göra med barn. Viktigt att barnen vet om det. Detta får bli ett samtalsämne att ta upp med jämna mellanrum, kanske utan boken dock. Visade nämligen aldrig sidorna efter de elaka föräldrarna. Där beskrevs det att man varken får sälja barn eller föra bort dem, illustrerat med ett barn i en bur.

Nyttigt men läskigt