Kommer ner till två morgonvarma pojkar som sitter på kökssoffan. Jag har fått sova en timme extra (tack Skrytpappan.) "Mamma, vet du vad tre+ fyra är" undrar Tage samma sekund som jag får honom i blickfånget. "Sju" svarar jag. Tage ser nöjd ut, "det visste jag med. Lätt som en plätt". "Absolut sju" ekar Lage.
Jag älskar morgnar (när jag fått sova mer än sex och en halv timme på natten). När barnen är sådär rufsiga i håret och lite plufsiga runt ögonen. Älskar att se dem sitta med bara ben på kökssoffan och tissla och tassla om flygande älvor och otjärade båtar. Iaktta hur Tage plockar ut russinen ur sin filtallrik och hur han sedan rullar dem mellan sina små fingrar medan han pratar, pratar, pratar. De små russinen höjs och sänks men kommer aldrig in i munnen. Munnen har aldrig tid. LillLage lyssnar uppmärksamt på sin storebror, blinkar åt åt sin lillebror och fnissar. Skrockar högt så snart Tage nämner något som kan liknas vid ordet "prutt" och nickar medhållande till alla slutsatser.
Måtte detta aldrig upphöra.
Ser plötsligt en bild av Stig Helmers mor i mitt stilla sinne. Det där kommer vara jag om fyrtio år. Jag bara vet det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det där med att rulla russinet i handen är en typisk mindfulness(medveten närvaro)grej. Tycker att det ska uppmuntras och när russinet till slut hamnar i munnen så ska det inte slukas direkt. Nix! Då ska man smaka på det en lååååååång stund för att veta HUR det smakar! Har ju vetat att grabben är fiffig, men att han redan uppfattat vad som gäller i mindfulness är helt outstanding. Dags för hela Fam. Skryt att börja rulla russin. :-)
SvaraRaderaDet låter mysigt, nu längtar jag tills vi är fler här hemma. Ibland känns det som att vi bara är familjen pålåtsas med bara ett barn :)
SvaraRaderaAtt vi liksom bara har fått låna våran skatt och att han kanske måste lämnas tillbaka.