Det känns förjäkligt det här, att skaffa barn och sedan lämna över dem till barnomsorgen. I alla fall de första åren. Just idag vill jag flytta ut på landet och bli livegen. Eller vad som helst, bara jag slipper sätta Pom på dagis till hösten. När han fyller tre - då, då är han (LÄS: Skrytmamman) kanske redo.
(Vad har vi annars för alternativ? Odla potatis på baksidan och ställa en ko i garaget? Eller nej, jag kan ju jobba hemifrån. Ringa folk och typ, sälja saker? Nej, inte telefonsex, där går gränsen. Telefonkramar? Eller hembakat bröd? Jag börjar bli en jäkel på rågbullar)
Inlägg
Min lilla börjar på föris nästa vecka, hon är juh så liten men det blev lite galet med hennes inskrivning så hon blev inskriven tills det datum dagiset skulle öppna,och gick inte att skjuta på inskolningen,men hon ska som tur bara gå 15 timmar/v, jag har juh lyxen att ha henne hemma när jag pluggar på distans,iaf några dagar i veckan.
SvaraRaderaDistansstudier är bra! Bara man verkligen tar sig tid att plugga... När de stora var små pluggade jag på campus och fick verkligen ta mig i kragen för att inte skippa föreläsningar o dyl. Ville så gärna hämta dem tidigt från dagis varje dag. Svårt sånt där. Och småbarnstiden går ju så rackarns kvickt. Man borde få vara hemma de första tre åren, och sedan på havtid tills de börjar sexårs...
SvaraRaderaVet precis vad du menar. Vid tre år så har dom väl utvecklat immunförsvaret också!?
SvaraRaderaSjälv utbildade jag mig till grafisk formgivare just för att kunna bo på landet utan att ha kossor och att dessutom kunna jobba i stan när jag känner för det. Pappi är också datanird, egenföretagare och jobbar hemifrån. Passar oss perfekt, men det är inte alltid en lek att alla är hemma heller ska jag lova. Gräset känns väl ofta grönare...