torsdag 19 november 2009

Poms Piano



Det är ruskigt svårt att spela och samtidigt använda pedalerna när man är 79 cm lång. Han kämpar tappert, den gode Pom.

7 kommentarer:

  1. Bara lite samordning av klinkande och pedaltramp/-tryck kvar. Sen är han redo för Stora Konserthallen, den gode Pom! :)

    SvaraRadera
  2. Vilken talang, han har ju greppat det där otroligt bra!!

    SvaraRadera
  3. Ha ha ha. Så ljuvligt! Skrattade hög när jag såg klippet.

    Måste också passa på att tacka kidsen för konserterna. Var ju hemma och krasslig i måndags och tisdags och kunde då njuta live and direct. Underbart!

    Och nej Skrytmamman: det låter INTE mycket. Inte mycket alls. Men är det tyst kan man ana ett klink långt bort i fjärran - och då ler jag stort. Ni är ju så fina!

    Se så. Mera piano på BBV! FTW!

    SvaraRadera
  4. Haha, jo han höll på i evigheter. Tröttnade aldrig. Tillslut fick jag bära honom skrikande därifrån.

    Och Helmutpappan.. Skönt att det inte hörs FÖR mycket (även om jag blev lite nervös över det faktum att ljudet faktiskt når hem till er.. Ni hör inte när jag sjunger gamla hårdrocksdängor va? *håller tummarna*)

    SvaraRadera
  5. Jo, och jag måste säga att hårdrocksdängorna tamigtusan är ÄNNU bättre. Lägg ut så fler får höra! ;-)

    SvaraRadera
  6. Den killen vet hur ett piano ska hanteras! :-)Om konsertyrket verkar innebära för många bortadagar från skrytmorsan så kanske pianostämmare kunde va nåt? Egentligen en rätt bra barnvaktsgrej att ställa honom vid pianot. Du hinner nog både veckostäda och veckobaka innan den lille energiske tröttnar.

    SvaraRadera